En helg i ölens tecken (del 2)

Efter fredagens Dark Lord kändes det som ett ypperligt tillfälle att bjuda Anders och hans sambo på mat och lite öl, vad annars;-) Med tanke på det fina vädret så passade vi på och grilla och det kändes nästan som om det var semester, jippie!

Som välkomstöl blev det en Oppigårds Single Hop, ett trevligt nyhet med lätt kropp och bra bett i besken. Tycker inte att det är ett av Oppigårds bättre öl, är lite väl enkelspårigt men det funkar som törstsläckare. Till maten bjöd Anders på Saison D'erpe-Merde vilket är ett öl jag tidigare missat när det släpptes på systembolaget. Var så mycket god mat och gott sällskap att jag inte minns mer än att jag tyckte det var kanonbra. Ska införskaffas och njutas av lite mer koncentrerat någon gång i framtiden.
Till efterrätten blev det lite Fru Frederiksen från Amager och jag tyckte det passade som hand i handske, choklad och stout kan sällan gå fel. Frun i familjen är i princip som en exakt kopia av Hr. Frederiksen och nyfiken som jag var på att jämföra ölen så blev det i rask takt en herr också. Två finfina öl som jag varmt kan rekommendera. Anders nämnde att han tyckte att Hr. Frederiksen blev bättre med lagring så jag funderar på att köpa någon för jag har bara druckit den relativt färsk. Kort sidonot: vad tänkte bryggeriet på när det skrev denna text på flaskan? Är det dansk humor som jag inte förstår mig på eller?


Bättre än Beatles?

Efter jag spelat lite The Shaggs, Eilert Pilarm, Frank Zappa och Sly and the Family Stone var det så dags för kvällens höjdpunkt: Lost Abbeys Serpent Stout. Har tidigare inte prövat något från Lost Abbey och innan provningen hade jag läst en del om ölet. Med tanke på att Lost Abbey brygger mycket belgiskinspirerade öl så förväntade jag mig en hel del belgisk funkighet men tji fick jag. Som sig är brukligt när det gäller Imperial Stouts fanns det en hel del kaffe- och chokladsmak också. Det som stack ut var dock den mycket starka lakritssmaken. I övrigt tycker jag dock att det var väldigt amerikanskt och inte en liten gnutta av belgisk funkighet gick att hitta. Sepent Stouten var bra men jag hade nog nästan förväntat mig något i stil med Black Albert. Summa summarum så var ölet bra men inget som gick till världshistorien.

Efter det så blev jag lite glad i hatten och bjöd på en 2:nd Anniversary från Port Brewning. Inte så där jätte genomtänkt och när jag märkte att humlen dött av ganska friskt så kändes det rätt onödigt. Har aldrig prövat den fräsch tidigare och tyvärr var den här flaskan inte så jättespännande, maltig och söt med rätt lite humlearomer kvar. Endast den bitande, grenig beska som kom på slutet gjorde en påmind om att det var en DIPA man drack. Trist avslutning på kvällen men å andra sidan hade det blivit en hel del öl så ens smaklökar var rätt bedövade.

Allt som allt var det en mycket trevlig kväll med schysst öl och trevligt sällskap.

Markus