En helg i ölens tecken (del 1)

Jag och Anders hade vid en tidigare träff diskuterat om vi skulle dela på hans flaska Dark Lord 2008 någon i framtiden. Efter lite diskussion så bestämde vi att det var nu på fredag den 3:e april runt 16-tiden som det skulle ske.

Klockan tre hade jag och min fru Erica tid på banken, vi försökte oss på att omförhandla ett av våra bolån och det gick väl sisådär. Jag är notoriskt dålig på att förhandla så det blev ynka 13 punkters rabatt i ett halvår, en klar försämring jämfört med de 20 punkter vi hade tidigare. Är kanske inte så mycket att gnälla om med tanke på hur låga räntorna är för tillfället men jag kan komma på ett hundratal saker jag hellre lägger pengarna på än ränta.

Efter det upplyftande bankbesöket så styrde jag min stålspringare mot Anders lägenhet. Att få äntligen få möjlighet att testa Dark Lord fick triviala räntefrågor att snabbt försvinna ur mina tankar. Som extra bonus sken solen och värmen gjorde mig lätt svettig när jag ivrigt trampade fram efter Sallerupsvägen mot det hägrande målet.

Väl på plats frågade Anders om jag ville ha kaffe vilket jag mer eller mindre reflexmässigt tackade nej till. Varmt kaffe efter en svettig cykelfärd kändes så där lagom spännande. Nu visade det sig att han skulle bjuda på en Long Trail Coffe Stout och då blev det ju plötsligt mycket mer intressant.



Ölet var riktigt gott och kaffesmaken var väldigt framträdande, det kändes nästan som om man satt med en schysst kopp java i näven. Ett smaskens öl som jag gärna skulle kunna tänka mig pröva igen.

Efter denna aptitretare blev det så dags för Dark Lord. (Ni kan läsa en längre och mer utförlig recension samt se en hel del bilder här.) Ett öl som är så galet hypat som Dark Lord kan ju i princip aldrig leva upp till sitt rykte vilket gjorde att jag försökt skruva ner förväntningarna något. Till detta så har jag läst lite innan att ölen är väldigt söt och det är något jag har svårt för. Vet inte riktigt vad det beror på, jag är ju i normala fall ett riktigt sockertroll som gärna äter godis och dricker läskeblask dagligdags, men söta öl är för mig nästan aldrig njutbara att dricka. Med andra ord var det med en kombination av spänd förväntan och ett litet uns oro som jag tittade på när Anders skalade av vaxet från flaskan.

Ölet i sig var svart som natten och skummade rätt rejält med tanke på den höga alkoholhalten. Doften som slog emot näshåren var väldigt söt och jag tyckte mig hitta lite körsbärstoner. Någon alkohol gick inte att hitta vare sig i doften eller i smaken och det är rätt imponerade. Dark Lord är extremt tjock och fyllig och jag har faktiskt aldrig testat något liknande förut. Det räckte med ett par droppar för att fylla hela munnen med den svarta och söta vätskan. För söt det är Dark Lord, det är inget snack om saken. Den höga densiteten fick nästan ölen att påminna om sirap och initialt kändes det inte jättespännande. Sötman gick dock väldigt snabbt över i en otroligt rostad eftersmak där jag kunde hitta kaffe, lite choklad och kol. Har aldrig testat att smaka på kol men associationerna gick väldigt snabbt till en bränd stubbe eller något liknande. I övrigt hade jag rätt svårt att hitta andra smaker/dofter, ölet var väldigt homogent och jag tycker att det mer var tal om en helhet av smak som brutalt misshandlade mina smaklökar än individuella nyanser som man kunde plocka ut. På sätt och vis kan jag tycka det är rätt skönt, det smakade helt enkelt Dark Lord. Det närmaste jag kan associera till är Mikkellers Black men den är mycket mer spritig och mer besvärande söt, i varjefall ur min synvinkel.

Anders hade sagt att han läst att det visst fanns en osannolik bottensats i flaskan och han valde att spara ett par centimeter öl i flaskan. När vi hade druckit upp våra glas var vi intresserade av att se vad det var alla snackade om, hur tjockt och kletigt kan det egentligen vara? Jag höll på trilla av stolen när Anders häller upp något som mer liknar en chokladsås än öl! Nyfiken som man är så drack jag lite. Konsistensen påminde inte så lite om nyponsoppa och sörjan smakade i praktiken som Dark Lord men var avsevärt mycket bittrare. Man kunde se en massa små prickar i vätskan och jag funderar om det var speciellt hälsosamt att dricka det. Jag beslutade mig för att sörpla i mig resten medan Anders hällde ut sin del.

Var Dark Lord något att ha då? Är personligen inte superförtjust i söta alkoholstarka Imperial Stouts och kommer nog aldrig bli det. Dock tycker jag att Dark Lord var den bästa i den stilen som jag testat, den är söt så det räcker och blir över men sötman balanseras snyggt upp av mängder av rostade/brända toner. Inget öl jag skulle springa benen av mig för att leta upp igen men inte något jag skulle säga nej till att dricka igen. Personligen tyckte jag det var kanonbra att vara två och dela på en flaska, en hel 650 ml flaska själv skulle bli alldeles för mycket och jag tror man skulle tröttna rätt rejält på ölet innan man druckit upp sitt andra glas.

/Markus