Öl i vasken

När det gäller öl har jag en rätt enkel filosofi, är det inte gott så dricker jag det inte. I många fall är det inget större problem förutom när man blir bjuden på öl, känns lite lagom ofint att tacka nej, och när man köper något nytt man inte testat tidigare. Risken finns ju alltid att man får med sig hem något riktigt dåligt, det kan vara allt för sött, blaskigt, illasmakande eller allmänt trist. Händer inte så fasligt ofta men då och då åker man på riktiga nitar. I de flesta fallen är det öl som jag kan dricka upp men som jag gör en mental notering om att aldrig köpa igen. Finns dock några undantag och de brukar jag rätt omgående hälla ut i vasken. Finns så mycket bra öl här i världen så jag ser ingen poäng med att dricka något som man inte gillar. Självklart så finns det öl som man måste dricka några gånger innan man uppskattar men en tummregel jag brukar använda mig av är:

Är det för sött eller har för mycket alkoholsmak så dricker jag det inte.

Det får vara hur tokhumlat, rostat och bittert det vill men är det extremt sött och/eller spritigt så går det bort. En av de ”värsta” ölen jag testat är utan tveka Samichlaus Dubbelbock, den var banne mig så söt att jag fick ont i tänderna. Andra öl som mött samma öde är World Wide Stout och 120 Minute IPA. Samuel Adams Triple Bock hade jag utan tvekat hällt ut när jag testade den för några år sedan om det inte varit så att jag blev bjuden på den. Tyckte den smakade som spritsatt soja, bläh!

Förutom öl som jag rent stilmässigt inte uppskattar har jag några gånger köpt flaskor som inte mått bra och dessa brukar också gå raka vägen till reningsverket. Köpte en WinterCoat Double Hop som var infekterad, smakade mer Lambic än DIPA och det var inte speciellt kul. Brøckhouse Epic IPA har vid två tillfällen varit helt död, inte en uns kolsyra i flaskan.



Som ni kan se på bilden så gick det inte att få ens en gnutta skum.

Till denna lista kan jag nu addera Southern Tiers Big Red. I Southern Tiers fall så får jag försvara bryggeriet något, det kändes som om flaskan jag öppnade passerat bäst före datum alternativt varit dåligt lagrad. Den doftade som en blandning mellan kokt brocolli och finsk memma och det fanns inte ens en antydan till hallertauhumle i ölen. Jag har tidigare prövat den och då var den fräsch och humlebesk så det räckte och blev över. Känns rätt trist att behöva hälla ut en öl men den här flaskan Big Red var nog det sämsta jag testat på år och dagar. Som tur var då att ölen i sig inte är speciellt exklusiv, hade det varit en flaska Dark Lord så hade jag nog gråtit blod.

/Markus