Fat Cat på Ølbutikken

I lördags åkte jag och Tomas, en kompis från mörkaste Norrland, över till Köpenhamn för en dagsutflykt innefattande lite ölinköp, lite öldrickande och lite allmänt turistande.

Första stoppet var Ølbutikken och när vi kom dit strax efter lunch så var butiken drängfull med människor. Dagen till ära bjöds det på Fat Cat, en ny red ale av Bere Here, både från tapp och från flaska. Vi tyckte bägge att versionen på flaska kändes fräschare och med en tydligare doft av tropiska frukter. Fat Cat på tapp var god men kändes något mer återhållen och klenare på humlefronten, trodde först det hade något med att ölen serverades något kallare men det blev inte bättre när den värmdes upp. Hur som helst var det en väldigt trevlig öl som jag skulle kunna tänka mig att ha hemma som en ”vardagsöl”.

Att som svensk stå och dricka öl i en butik som säljer alkoholhaltiga drycker känns rätt främmande, man är ju van vid att bli styvmoderligt behandlad av staten när det gäller alkohol. På systembolaget finns som bekant inte en kyld dryck så långt ögat når, hemska tanke om någon skulle köpa en öl för att konsumera den på en gång. Risken finns ju att inmundigandet sker på allmän plats och hur skulle det se ut om människor ragglade omkring i fyllan lite hur som helst? Att bjuda på smakprov av öl, vin och sprit går stick i stäv mot Systembolagets uppdrag att minska konsumtionen och alkoholens skadeverkningar. Vilken tur då att de säljer fina öl såsom Arboga 10,2, Bjørnebryg Extra Stark, Carlsberg Elephant, Elk Brew X-Strong osv. som alla syftar till stora smakupplevelser med ett minimum av alkohol.

Efter Fat Cat provningen blev det lite inköp gjorda och ner i ryggsäcken slank några flaskor Big Red, Pannepot Reserva, Pannepot Grand Reserva, 2nd Anniversary Double IPA och Shark Attack.

Efter Ølbutikken gick vi till Brewpub där vi käkade lunch och drack PJ Harvey, en IPA av engelsk stil. Tomas åt en hamburgare som han hävdade var den bästa han ätit på många år. Oturligt nog kan jag inte konfirmera detta eftersom jag valde en sallad med en mindre god grillad kyckling. Ölen var däremot väldigt god och den kan jag rekommendera även om det inte är något för humleskallar direkt.

Med välfyllda magar travade vi till Barley Wine och spontanköpte ett par flaskor av Amagers Hr. Frederiksen och Fr. Frederiksen. Även här blev det provsmakning, vi blev bjuda på en ljus och en mörk påsköl som var rätt intetsägande, jag kommer faktiskt inte ens ihåg vad ölen hette. Efter BW så gick vi tillbaka till stationen och satte oss på första bästa tåg hem mot Malmö.

Väl hemma så blev det återigen problem att övertyga min fru att det är bra att en femtedel av vår kyl är fylld av öl. Fick lite kommenterar om att det kanske vore bra om jag drack upp en del av det jag hade i kylen innan jag köpte mer. En åsikt så god som någon men det hjälper inte när jag a) inte har någon ölkällare här i Snapphaneland, b) inte har för avsikt att slänga några pengar på en ölkyl, c) inte har något annat lämpligt svalt förråd i vår lägenhet och d) inte har några intentioner att köpa mindre öl i framtiden.

Kvällen avrundades med att titta på dokumentären ”The American Brew”, som jag varmt kan rekommendera, och lite musiklyssnande och öldrickande. Med Porcupine Tree, Radiohead och Opeth som bakgrundsmusik så inmundiga vi en Beer Geek Brunch Weasel, en Beer Geek Breakfast och en Black Albert. Tre fantastiskt goda öl och tillsammans med trevligt sällskap och bra musik var det en otroligt lyckad dag. Väl i sängen somnade jag som ett barn med senaste numret av Classic Rock i näven. Inte helt planerat och det blev lite lätt komiskt när min fru väcker mig och jag börjar prata om likviditetsproblem, budgetar, falska fakturor och gud vet vad. Tog en liten stund innan min lätt rusiga hjärna begrepp att den inte drömde längre utan var vaken och pratade med en helt oförstående fru som tyckte att det fick vara slut på tramset för nu skulle hon sova.

/Markus