Nøgne Ø Dobbel IPA

Med spänd förväntan så öppnade jag mitt livs första DIPA från Nøgne Ø. Deras vanliga IPA tycker jag är ett alldeles förträfflig öl så det är inte utan att man blir intresserad av att se vad de sympatiska norrmännen har kokat ihop för något denna gång. Dobbel IPA:n är tillverkad tillsammans med den japanske bryggaren Toshi Ishii från Karuizawa. Vem är Toshi, var han jobbar och vad han har bryggt tidigare har jag inte en susning om och jag är lite för slö för att googla på det just nu. Japansk öl är inte min starka sida, har testat Asahi men det säger ju inte så mycket. Blir lite som att testa Pripps Blå och sedan konstatera att all svensk öl är ointressant. Nåja, över till Dobbel IPA:n:

Efter jag har hällt upp ölen blir det kvar en härlig skumkrona som endast långsamt försvinner, inte långt efter skumvärldsmästarna i Belgien. Ölet doftar svagt sött med toner av mandarin/clementin eller liknande citrusfrukt och det är långt ifrån den humlekanonad som jag förväntat skulle träffa mina doftceller. Inget fel med det men jag hade nog föreställt mig något häftigare med tanke på att det är tal om ett öl på 8%. Ölet i sig är extremt grumligt och endast med hjälp av hjälp av min kontorslampa går det att lysa igenom vätskan. Mitt stora vinglas gjorde inte saken lätare, det rymmer över en halvliter vätska, lättare men jag kan konstatera att utan något kraftigt artificiellt ljus så ser ölen svart/röd ut. I sann Nøgne stil så sjunker det ner mängder med jäst/proteinfällningar till botten av glaset. Har jag betalat dyrt för ölen ska allt i glaset;-)

Citrusfrukten och sötman återkommer i smaken och ölen är relativt besk utan att för den skull vara obalanserat. Humletokig som jag är så skulle jag nog velat ha mer humlearomer och beska och tonat ner sötman lite. Om jag inte missminner mig så var Nøgnes vanliga IPA i princip lika humlearomatisk som den här och frågan är om den inte var i princip lika besk eller möjligen beskare. Skulle ha varit kul att jämfört dem sida vid sida för nu känns det som om det är i princip samma öl jag dricker. Ska jag vara helt ärlig känner jag mig lite snuvad på konfekten; Dobbel IPA är inte på något vis dålig men den känns mer Nickelback än Pearl Jam. Originalet är allt som oftast bättre och varför göra en kopia på något som redan är riktigt bra?

/Markus

Vet inte om det bara är jag som tycker att de flesta europeiska bryggerier har en bit kvar till de riktigt bra IPA/DIPA som amerikanerna levererar. Tycker allt som oftast att "våra" brygder saknar krispigheten och fräschören som återfinns hos Stone, Great Divide, Southern Tier, Green Flash osv. Vet inte om det beror på humlen, malten, jästen eller mina smaklökar men något är det i varjefall. Personligen tycker jag matchresultatet är givet:

USA 1 – Europa 0