Old Guardian 2008

Varken jag eller min bror tyckte 2008:as Old Guardian vara speciellt bra när vi testade den första gågen. Slutbetyget blev inte bra; ölet var på tok för beskt och spritigt för att någon av oss skulle finna det speciellt njutbart. Största problemet var att alkoholen var så illa maskerad att det mer smakade busgrogg(folköl + sprit) än ett schysst amerikanskt barely wine. Blev ett ganska enkelt beslut att ställa undan våra resterande flaskor i väntan på bättre tider. Det kunde ju knappast bli sämre med lite lagring eller?

För några dagar sedan kände vi oss äventyrliga och plockade fram en flaska ur vår källare. Beväpnade med våra Old Guardian glas (väldigt snygga men inte speciellt praktiska) knäppte vi upp testobjektet.



Vid upphällningen skummade ölet friskt och den bärnstensfärgade vätskan såg riktigt inbjudande ut. För att vara ett så kraftigt öl så doftade det ovanligt svagt, vi fick i princip köra ner nästan i skummet för att känna doften av sirap, citrus, karamell, humle samt alkohol.

Ölen var hyfsat söt, rejält beskt samt, inte helt förvånade, fortfarande väldigt spritig. Old Guardian var inte lika het som förra året och nu gick det att hitta en trevlig kolaton, likt Double Bastard. Det här var en klar förbättring, förra året fick man leta efter malten med ett förstoringsglas. Tyvärr räckte det inte hela vägen för alkoholen var fortfarande på tok för framträdande och efter några klunkar var det svårt att registrera något annat än sprit, humlebeska och en otrevlig pepprighet. Nej, det här var fortfarande inte speciellt bra.

För skojs skull så testade vi att hälla upp ölen i kupor istället och då kunde vi konstatera att doften blev avsevärt mycket kraftigare än i OG-glasen. Tyvärr dök också en otrevlig acetondoft upp så frågan är om det blev så himla mycket bättre.

Slutbetyget är riktigt dåligt. Tänk er en tunn, blaskig och spritig Double Bastard med knappt någon maltsmak att tala om så har ni Old Guardian. Jag bannar mig själv att vi köpte flera flaskor av denna, milt sagt, mediokra amerikanska barley wine. Stone gör en hel del schyssta öl men tyvärr är inte Old Guardian en av dessa.


Sammanfattande betyg från Bröderna Lindström: Ett riktigt skitöl

/Markus

Ps. Old Guardian bryggs en gång om året med lite olika recept så det är mycket möjligt att det finns någon årgång som är bra. Någon som vet?

Nördvarning igen!

Strax blir det Old Guardian 08. Nice!

/Markus

God Jul 2007

I samband med det traditionsenliga Kalle Anka tittandet på julafton så grävde vi fram en Nögne Ö God Jul 2007 från vår ölkällare. Vad är juligare än piffa upp julfirandet med en riktigt stabil julöl?



Så fort jag fått av kronkapsylen skummade ölen över som värsta belgaren. Innan min hjärna hunnit få fart på min kropp hann jag söla ut några dyra droppar på vårt vardagsrumsbord. Rackarns! Skumpelaren slutade växa först när jag hällt upp halva flaskan. Har inget minne av att jag har haft det här problemet med någon annan flaska God Jul tidigare men det är ju möjligt att min teflonhjärna missat att registrera en sådan händelse under mappen ”viktigt”.



Vätskan drog åt det röd/bruna hållet och som ni kan se på upphällningen är det inte tal om någon tjockflytande filur likt Yeti, B.O.R.I.S., Dark Lord eller dylikt.

I rummet spred sig en söt doft av körsbär, plommon, torkad frukt, julmumma och gud vet vad annat. Spännande!



Ölet smakade väldigt fruktigt och med en hyfsad sötma som jag inte kan minnas fanns i God Jul när jag drack den senast. Körsbärs-, plommon- och möjligen lite fikonsmak kunde jag hitta initialt. Sötman var inte lika kraftig som jag först trodde baserat på doften, den var lite mer subtil. I eftersmaken kunde man hitta smak av kaffe och choklad, i princip det enda som avslöjade att det faktiskt var en porter/stout/strong ale vi drack. (Vad ska man klassificera ölen som? RateBeer och BeerAdvocate kan inte bestämma sig för om det är en American Strong Ale eller English Porter.) Tyckte även att det fanns en viss syrlighet i eftersmaken men är lite osäker på det, kan lika gärna ha varit tillfällig sinnesförvirring.

Slutbetyg då? Jäkligt bra, lite som en blandning av ett fruktigt barley wine och en mörk belgare blandat med subtila stout/portertoner. Vet inte om ölen tjänar på att lagras längre men vi kommer att spara vår sista flaska till nästa jul så får vi se.

/Markus

Yeti Imperial Stout 2007

Yeti är en speciell öl för mig på många sätt. Det var den första ölen som jag och min bror köpte till vår ölkällare. Det var också den öl som fick upp mina ögon för kraftiga, feta och smakrika öl. Tidigare hade Guinness varit det mest krävande jag testat; krämig, mättande och robust som få. Efter några flaskor Yeti hade jag sett ljuset. Allt smakrikt och amerikanskt var min melodi och jag tyckte att det nya landets maltdrycker var mycket mer intressanta än svenska, tyska, engelska och belgiska dito. Hårt rostat, välhumlat och experimentellt på alla sätt och vis var något som jag gick igång på. Och på den vägen är det. (Tilläggas kan väl att min ölsmak har blivit något mer nyanserad med tiden som gått.)

Hade läst att Yeti var ett bra att lagringsobjekt, till skillnad från den ekade varianten, och som första ölen till min och min brors ölkällare passade den som hand i handske. Ca en flaska per halvår har vi provat och nu har det återigen blivit dags. Jag gillar både den färska humlebomben och den mycket mer balanserade vi prövade i somras. Nåja, över till 2007:an:



Vid upphällningen uppträdde ölet som vanligt, dvs. det fanns fortfarande bra med kolsyra kvar och ölet skapade en rejäl beige skumkrona. Doften hade toner av rostad malt, ljus choklad, O´boy, kaffe och vanilj. Vätskan var svart som natten och tjock som asfalt. So far, so good. (so what!)



Efter första sippen insåg jag rätt snabbt att en källarlagrad snöman var något helt annat än en färsk dito. Borta är i princip all humlesmak och beska. Men är ölen mer balanserad på grund av det? Nja. Bakom den humlekanonad som tidigare spöat ens smaklökar så döljer sig en maltig, rostbomb utan dess like. Tänk er en espresso på turbo så kommer ni rätt nära. Det är rostat, beskt och bittert så det räcker och blir över. Höll nästan på trilla ur soffan när jag tog första klunken, fy för sjutton vad elakt! Inte negativt på något vis men det här var nog det värsta/bästa jag varit med om, lite beroende på humör. Lite förvånande får jag nog erkänna att ölen är mer balanserad som nybryggd alt. med ett år på nacken, än 2007:an. Utan humle blir det kärvt som bara den. Tilläggas kan att vi inte hittade några tecken på att ölen lagrats; inga portvinstoner så långt ögat når, ingen oxiderad pappighet eller liknande.

Frågan man ställer sig, tjänar Yeti på att lagras? Det är ursprungligen en väldigt välhumlad stout och om man gillar det så är mitt råd att dricka den färsk, lagringen kommer inte på något vis att förbättra ölen i den aspekten. Om man är intresserad av att få reda på vad som döljer sig under humlen så tycker jag absolut att det är värt ett försök. Vi kommer att lagra några flaskor till minst ett par till tre år till för att se vad som händer framöver. Någon gång ska väl även en snöman gå att tämja eller?

/Markus

Bra öl kräver bra musik

Nördvarning: Stone glas till Stone öl

Igår blev det ett gäng schyssta öl (Saison dErpe-Mere, N´Ice Chouffe, Stone IRS) samt lite bra musik (Alice in Chains, The Mars Volta, Lamb of God) och.kvällens höjdpunkt var utan tvekan Stones Imperial Russian Stout från 2008. Det är utan tvekan en av mina favorit stouter och det som gör att den sticker ut ur mängden med kraftiga amerikanska IRS är de anis/lakritssmaker som man hittar i eftersmaken. Påminner lite om The Abyss, som är bryggd med lakrits, men så vitt jag vet är det inga smaksättande tillsatser i Stones öl. Hur som helst; grymt smaskigt öl för oss som gillar lakrits och öl. Smaskens!

En liten sidonot: Fick pröva en 2008:a av Anders and Ale för några veckor sedan och den hade smöriga toner i doften som jag inte hittade i flaskan vi testade igår. Kan det månne ha något med lagringstemperaturen eller flaskans storlek att göra? Det var en 650 ml flaska som vi testade igår och Anders bjöd på en av de mindre 355:orna som kom förra året. Snillen spekulerar.

Fick även höra ett roligt "citat" som yttrats vid en fikarast någonstans i mörkaste norrland:

Vatten det tvättar man sig med.
Mjölk är för kalvar.
Saft är för barn.
Det ska vara öl!
-Okänd anställd vid Vattenfall, 1982-83

/Markus

Old Ruffian 2007 + Mögel = Sant

När jag tidigare skrev att vitmögeltillväxten avstannat i vår källare var det en sanning med modifikation; möglet är puts väck på alla flaskor utom våra Old Ruffian från 2007. För att illustrera det hela så kan ni kika på bilderna nedan:


Sommaren 2009


Vintern 2009

Lite mindre vitt ludd nu men det kan ju bero på att det är kallt och mindre fuktigt i källaren. Nåväl, min teori till varför det fortfarande växer mögel på dessa flaskor är:

1. Rengöring med såpa och vatten funkade inte fullt ut på alla flaskor.
2. Great Divide har extra mumsigt papper/färg i sina etiketter. (Mest troligt i detta fall.)

Enligt min mormor så hade de alltid lite vitmögel i sin jordkällare där de förvarade potatis. Det innebär att man kanske alltid får räkna med lite än hur mycket man anstränger sig. Påverkar då inte ölen och särdeles farligt är det inte; vi mumsar ju i oss mögelost som, så vitt jag förstått det, består av samma mögelbakteri som har satt sig på våra flaskor. Nåja, hur smakade ölen då?

Jag tänkte inte göra någon ingående recension av Old Ruffian, det finns så många andra bloggare/recensenter som är bättre på det än mig. Däremot kan jag kort konstatera att det är ett fantastiskt gott amerikanskt Barley Wine som verkligen vinner på lagring. En färsk Old Ruffian kan jag tycka är lite väl besk och osofistikerad för min smak, väldigt god iof men typiskt amerikansk; stor, skrytig och obalanserad så det räcker och blir över. Med några år på nacken har den överdrivna beskan och humlearomen hamnat lite i bakgrunden. Missförstå mig inte, det är fortfarande tal om ett rejält bett i ölen, men de fantastiska malttonerna får äntligen en chans att sticka näsan över vattnet. Jag kommer att tänka på kola, chocklad, knäck och fudge när jag dricker ölen. Smaskens! Detta tillsammans med Great Divides patenterade nötighet (schysst ord för övrigt) gör det till en fantastisk öl att sitta och sippa på en mörk vinterkväll.

Tycker Old Ruffian påminner lite om Stones Double Bastard, eller tvärtom. Misstänker att det har lite med kolatonerna som jag hittar i bägge ölen. Hur som helst blev jag sugen på att köpa en låda 2008 och en låda 2009 Old Ruffian. Alltid kul att göra vertikalprovningar; det är en av få gånger man har möjlighet att verkligen testa hur lagring påverkar ett öl. Det i sin tur kan förhoppningsvis ge en fingervisning om när det är dags att bjuda in vänner på fest, vem vill lagra sönder öl i onödan?

Great Brands meddelar att de har 2007:or kvar och att eventuellt så dyker det upp nya Old Ruffian till hösten på Systembolaget. Nice!

/Markus

Hur är det ställt med ölkällaren?

Efter en del strul med fukt i vår källare, se tidigare inlägg här, så har jag och min brorsa för tillfället kontroll över situationen. Som bland annat Weine på Casa Beer Blog påpekade så var kondensproblemet vi hade i somras avhängigt av att vi, klantigt nog, öppnat ventilationen. Detta i kombination med en varm och fuktig sommar gjorde att källaren mer liknande ett terrarium än ett hederligt svenskt förhistoriskt kylrum.

Genom att plugga igen ventilationen och köpa in lite torrbollar har luftfuktigheten kommit ner på normala nivåer, tillväxten av vitmögel har mer eller mindre avstannat och det går numera att förvara kartonger där utan att de förvandlas till pappersmassa.

Kylan i källaren får vi fortsatt leva med om vi inte sätter in någon form av värmereglering och oddsen att vi gör det är inte så stora. En fluktuation mellan +-0°C och +12°C är dock inte hela världen. Jag är bara uppe och inventerar källaren två gånger om året och då föredrar jag långsam lagring alla dagar i veckan framför ”roomtemperaturing”.

Nästa projekt som vi ska ta oss ann är att fixa hyllor. För tillfället har vi lagt skivor från en hästfinka som provisoriskt golv för att slippa ha våra flaskor stående på grus.


Designmässan 2010 månne?


Finn ett fel

Vi har länge diskuterat om att vi måste skaffa hyllor men det har aldrig kommit längre än så. Att hitta något lämpligt som inte kostar skjortan var enklare sagt än gjort och nu har vi bestämt oss för att tillverka några hyllor själva. Min förhoppning är att vi med hjälp av lite järnrör, en svetts samt lite plankor ska kunna fixa tre robusta hyllor under julledigheten. Funktionalitet framför utseende är ett bra motto i detta fall. Får se om vi får arslet ur vagnen någon gång under nästa vecka.

Hm… det var nog allt för denna gång.

/Markus

19 december 2009

08:53 Blir väckt av min dotter Linnéa, hon tycker att pappa ska släpa sig upp ur sängen och inte ligga och slöa.


9:50 Hyfsat vinterklädd (Puma Clyde skor är dock inte helt optimalt) så leker jag och Linnéa ute och vi gör ett tappert försök att gräva en grotta. Lite för lite snö samt en ivrig treårig gör att bygget raseras rätt omgående.

11:30 Blir det kaffe och kakor hos min mormor, mycket trevligt!

13:13 Jag ställer ner lite nyinköpt öl i källaren. (Något ölrelaterat måste man ju ha på en ölblogg;-)

14:45 Går ut och fotar lite:





Den norrländska vintern är lite för kall för min smak och eftersom jag helt saknar intressen för skidor, skoter och dylikt så är det inget jag saknar nu när jag bor i Skåne, snarare tvärtom. Snö och kyla innebär mer kläder, mindre framkomlighet och allmänt extra strul. Går dock inte att komma ifrån att det är otroligt vackert och rogivande här och, som småstressad storstadsbo, så infinner sig en julkänsla som är svårslagen. Blir även osannolikt sugen på en Imperial Stout eller ett stadigt Barley Wine, något smakrikt och värmande är aldrig fel på vinterhalvåret. Nu saknas bara en knarrande fotölj, en rökrock och en pipa.

/Markus

Ps. Hade jag uppskattat Immortal (töntigt band som gör töntig musik) så hade jag nog slängt på skivan At the Heart of Winter alternativt Blizzard Beasts. Nu får det bli Mars Voltas Amputechture, inget vintertema alls men fan så mycket bättre än fjantiga norrmänn;-)