Ölfestivalen i Valby, Köpenhamn

Lördag 16:e maj runt tiotiden satte jag mig på min stålspringare med destination Malmö Centralstation. Det var dags för min första ölfestival och jag kände mig ruggigt peppad trots en något bristfällig planering. Jag hade snabbt skummat igenom programmet kvällen innan och noterat att det fanns gott om öl som jag ville testa. En van festivalbesökare vet ju att planering kan vara nog så viktigt men jag kände att det fick bli på känsla den här gången. Sen hade jag ett trumfkort på handen, jag skulle träffa Anders i Köpenhamn och göra honom sällskap. Han hade hunnit med att besöka festivalen på fredagen och detta tillsammans med den groteska mängd finöl han testat gjorde att jag kände mig rätt trygg, det han testat och tyckte var bra skulle jag med stor sannolikhet också gilla.

Väl framme vid Huvudbangården träffade jag Anders och vi slog följe till Valbyhallen. Vi hade inte mer än hunnit ställa oss i kön innan vi blev erbjudna att pröva Mikkeller "Single Hop Nugget IPA" ur stiliga plastmuggar. När blev man senast bjuden på bärs vid lunchtid innan man ens hunnit lösa in sig? Dessa danskar.


Valby Hallen

Väl inne var det bara att utkvittera en festivalkatalog, tio stycken polletter (man fick ett smakprov på mellan 5-10 cl per pollett) och sitt alldeles egna provglas. Första ölen vi testade blev De Molens ”Mout and Mocca” och det var en riktig bra start på dagen, en kraftig kaffestout inte helt olik Founders "Breakfast Stout". Rackarns gott var det i varjefall. Om jag minns rätt blev nästa öl en "Eiken Hel & Verdoemenis". En kraftig Imperial Stout med noll och inget skum vilket kändes konstigt. En öl utan minsta tillstymmelse till kolsyra är rent generellt ett defekt öl för mig. Doften var lite lustig också, kändes som vattenfärg man målade med när man gick grundskolan. Hm… inget jag gick igång på direkt men jag kanske skulle behöva pröva den igen för att förstå dess storhet. Prövade även "Black Damnation" och det var mer en öl i min smak, en blandning mellan Struises "Black Albert" och De Molens "Hel & Verdoemenis". Syrlig belgisk Imperial Stout, mums!


Mikkellers stånd

Jag testade också Mikkellers festivalöl "Stella O" som var fantastiskt bra. Ölet doftade av apelsin, grape och möjligen lite mango och hade en kraftig sötma som balanserade upp den väl tilltagna beskan. En drömöl för humlemissbrukare. För min del skulle jag klassa ölen som en amerikansk Barley Wine men enligt Mikkeller är det en blandning av DIPA, Barley Wine och Strong Ale. Vad blir det härnäst månne? Lambic/Pilsner/Old Ale/Stout? Personligen blir det lite rörigt när man beskriver ett öl som en blandning av en massa stilar och när det gäller DIPA och Barley Wine så ligger de ju rätt nära varandra och när man sedan slänger in en ”slaskstil” som Strong Ale blir det i princip obegripligt för mig. Nåja, nu ska vi inte gnälla på stilbeteckningen. Efter provsmakningen konstaterade jag att jag tyckte ölen var så god att det var läge att köpa hem ett par flaskor. Vet inte riktigt hur man tänkte när man tappade upp ölen men uppenbarligen tyckte Mikkeller att det var lämpligt att använda sig av 1,5 liters (!) flaskor. Blev ett jäkla släpande när jag skulle hem på kvällen med tåg/cykel men det var det värt, har nu två flaskor i min kyl i väntan på lämpligt tillfälle. Ska man dricka en själv får man planera in en ordentlig helkväll för annars kommer man bli a) less på ölen och b) rejält nitad.


Stella O

Anders lurade mig att offra en polett på ett glas av "Cave Creek Chili", ett otäckt Mexikanskt öl som färgmässigt påminde om Corona. I flaskan har någon lustig figur med sombrero stoppat en chilifrukt och så fort jag fick syn på det förstod jag att det var ett riktigt Kalle Anka öl. Anders förklarade att han läst att det är ett av världens sämsta öl och det gjorde att det kunde vara kul att testa. Ja vad sjutton, man lever ju bara en gång. Cave Creek doftade unket och en hel massa chili, ingen större överraskning där inte, och ölet smakade fullständigt vidrigt. Chilispad blandat med söt och vattnig Mexikansk öl är inte min kopp te. Hettan var väl i praktiken det enda positiva, fy fan vad det brände i halsen efter en klunk och det tog åtskilliga glas vatten innan mina smaklökar vaknade till liv igen. För att roa oss lite så försökte vi lura på ölen till lite folk vi träffade, gick rätt dåligt och om jag minns rätt var det bara två personer som testade. De flesta rutinerade ölprovare ryggade tillbaka och ville inte testa och en person funderade om jag och Anders tänkte sabba resten av kvällens smakupplevelser med chili;-) Tror det gick åt max 2 cl innan vi gav upp och hällde ut skiten.


Dark Horizone 1st Edition utspilld på golvet, fy på dig Anders!

Framåt tiotiden så träffade vi på Fredrik och med honom i spetsen gjorde vi en sista tapper ansträngning att pröva några sista öl innan festivalen stängde. Vi snurrade runt ett bra tag och hamnade slutligen vid Nibe Bryghus. Fredrik visade här prov på ett välsmort munläder och lyckades rätt snabbt trolla fram fem smakprov med hjälp av en pollett. Tyvärr visade det sig att ölen vi testade (bland annat Anker Porter, Sekstant, Kompas och Den Lille Fede) var allt annat än bra. Deras Imperial IPA Sekstant var det inget tjong i allas, söt och sliskig och fruktansvärt intetsägande, den lilla feta pilsnern var ohyggligt ofräsch och doftade bara kokta grönskar osv. Jag behövde inte mer en munfull av varje öl för att konstatera att Nibe får behålla sina öl för sig själva. Usch, tvi och bläh är en bra sammanfattning av deras osannolikt trista öl.

Hos Brooklyn Brewery lyckades vi få pröva en variant av Local 1 som Garrett Oliver kallade "Wild 1" som var lagrad på ekfat och där man använt Orvaljäst, om jag minns rätt. Den var väldigt god och funkig som sig bör. Jag trodde det var slut här men efter liten stund så fick vi hänga med till Mikkeller för att pröva lite "Black OPS", Garrett hade en flaska kvar som han skulle bjuda danskarna på och vi blev av någon anledning inkluderade på denna bjudning.


Black OPS existerar!

Jag kände mig inte speciellt sugen på mer Imperial Stout så jag prövade ingenting däremot så blev det en sista "Stella O" som Fredrik fick äran att tappa upp.


En av Mikkellers nya medarbetare månne?

Vid det här laget hade några vakter upptäckt att det fanns tre rätt förfriskade svenskar som hängde kvar på utställarnas efterfest och vi blev vänligt men bestämt avpolletterade. Vi hade helt missat att festivalen stängts för oss vanliga dödliga. Så det kan gå när man har trevligt och får chansen att testa en massa öl i världsklass;-)

Hemresan gick rätt lugnt trots problem med sönderslagna provglas, försvunna tändare, lång väntan på Huvudbangården, sunkiga hamburgare på MC Donalds och allmän trötthet och förvirring. Väl hemma kunde jag konstatera att det varit en väldigt trevlig festival och förutom en massa nya häftiga smakupplevelser så hade jag lyckats komma över fyra provglas och köpt två flaskor "Stella O". Super nice.

/Markus

Ps. Under dagen/kvällen hann vi med att träffa en massa trevliga människor som vi pratade öl med. (Vad annars kan man tänkas prata om på en ölfestival?) Några av dem var Rojjo, Baggio, Fredrik och hans kompis Andreas och Tomas med fru. Får passa på att tacka er alla och hoppas vi träffas igen på någon ölfestival i framtiden. Var flera andra som jag också pratade med men med tanke på vilket jäkla teflonminne jag har så minns jag inga namn. Hur som helst var det även kul att träffa er;-)