Lördagens ölprovning

Varning: Här nedan följer en osunt lång och lätt förvirrad sammanfattning av lördagens ölprovning. Läses på egen risk och författaren i fråga tar inte på sig något ansvar vad det gäller stavning, grammatik eller faktafel.


Efter många månaders väntan så anlände så äntligen min bror i Malmö. Han hann inte mer än ta av sig skorna innan vi satt med var sitt glas USAlive. Både jag och Anders hade tidigare testat den och vi var även denna gång rörande överens om att ölet är en riktig höjdare, den amerikanska humlen tillsammans med Orvaljästen ger en fantastisk smakupplevelse. Friskt, fräscht och samtidigt torrt och med lite belgisk funkighet i eftersmaken. Kommer att tänka på en lätt fuktigt jordkällare när eftersmaken klingar av, är dock enbart positivt och inte som ett korkat vin eller liknande. Precis som Anders sa känns det som ett experiment som kunde bli riktigt dåligt men i det här fallet har Mikkeller levererat långt över förväntan. Jag skulle själv ge ölet fem söta smultron av fem möjliga och det kände som ett alldeles ypperligt öl att börja kvällen med.

Till middag blev det pressad potatis och grillat älgkött och vad kunde passa bättre än världens högst rankade pale ale Alpha King? Just vid detta tillfället så kändes det som hand i handske och jag instämmer i Beer Advocate och Rate Beers hyllningskör, är svårt att tänka sig någon mycket bättre pale ale. Tycker mig hitta lite likheter med Bigfoot, speciellt när det gäller den nötiga maltsötman i ölen, men det är på inget vis ett Barley Wine. Däremot så tycker jag att den väl tilltagna gräsiga humlesmaken och beskan lät kvalificerar in ölen som en IPA/DIPA. Osannolikt gott var det i varjefall.

Fredrik kom precis när vi höll på att plocka undan maten och kvällens första öl tillsammans med honom blev Herslev Bryghus Aspargesel öl, en veteöl som smaksatts med sparris. Självklart testade Fredrik om vi kände någon doft/smak som normalt sett inte hör hemma i den typen av öl, ingen av oss kunde riktigt sätta fingret på vad det var och när han sa sparris så kände jag förstås den doften och smaken. Funkade bättre än förväntat och jag tyckte ölen var riktigt god. Kvällens fundering från min sida var om man skulle känna sparrisdoften när man gick och pinkade på toan;-) (Svaret för min del blev nej.) Veteöl är inte någon favoritstil för mig jag uppskattade den här ölen mycket mer än Herslevs kanontrista julöl.


Jag och brorsan bjöd även på en överraskning, en ljus belgisk ale bryggd på honung som tillverkats av Urken bryggerier. Mig veterligen finns det bara fyra flaskor kvar i hela världen och vi drack upp en av dessa. Ölen är nog närmare två år, om jag minns rätt, och den har lagrats i vår källare ett bra tag. Honungen kände man fortfarande tydligt i både smak och doft och det fanns ett riktigt alkoholbett kvar som var rätt angenämt, lite som i Westmalle Triple. Det fanns även en hetta i ölen som jag inte kunde minnas att den hade förut och det kändes nästan som om den var kryddad med peppar eller något liknande. Mig veterligen finns inget sådant i ölen men det var ett tag sedan jag pratade med bryggaren om den så jag kan minnas fel. Försökte ringa upp och få lite uppdaterad information av Tor, som gjort ölen, men tyvärr svarade han inte. Summa summarum så tyckte jag att ölen åldrats alldeles förträffligt och den var riktig kul att testa igen. Tycker möjligen att det var snäppet för mycket alkohol i eftersmaken men det känns mest som en radanmärkning.


Founders Breakfast Stout var nästa öl på listan som skulle prövas och jag var, om jag ska vara helt ärlig, inte jättespänd att pröva den. Drack en flaska julen 2007 och då tyckte jag den kändes tunn och lite tråkig och att ölet inte levde upp till hypen. Döm av min förvåning när jag kände doften av kaffe och choklad damma till mina doftceller, nu jäklar snackar vi om en schysst stout! Smaken var väldigt kraftig och de rostade kaffetoner dominerade, kändes nästan som om jag drack kaffe med lite öltoner. Otroligt gott och ett öl jag utan problem skulle kunna tänka mig ha i ölkällaren. Anders tyckte sig hitta lite kemiska bismaker i ölen men det var inget jag reagerade på. Mycket möjligt att de fanns där men mina outvecklade smaklökar kunde inte identifiera något annat än en supersmaskig stout. Är man ute efter en kaffebomb så ska man utan tvekan pröva Founders Breakfast Stout.


Efter Breakfast testade vi Kentucky Bourbon Stout, Breakfastens storebror. Flaskan var en 2007:a som jag fått i ett byte och eftersom jag aldrig prövat ölen tidigare så vet jag inte hur den har utvecklats. Whiskytonen går dock inte att ta miste på och ölet var väldigt gott om än lite onyanserat och spretigt, det kändes som bourbonsmaken inte till fullo var integrerad med resten av ölet. Iof inget fel med det men med tanke på hur högt rankad ölen är över världen så hade jag nog förväntat mig något mer. Den var rätt torr och besk och det fanns inte mycket restsötma i den vilket jag kan uppskatta, rent generellt är det få alkoholstinna söta öl som jag uppskattar.


Nu började vi komma igång rätt ordentligt och nästa öl vi prövade var Brooklyn Black OPS. Ska jag vara helt ärlig så hade jag inga större förhoppningar på den, tycker rent generellt att Brooklyn är ett habilt bryggeri som ofta gör bra öl men som sällan gör fantastiskt bra öl. Sagt och gjort, flaskan korkades upp och i våra glas hällde vi upp en svart, trögflytande vätska. Min brorsa kommenterade på en gång den något syrliga doften och söta doften, något som jag tycker är något av ett signum för den vanliga Brooklyn Black Chocolate. Bourbondoften var avsevärt mer nedtonad än i Kentucky Breakfast Stouten och det kändes som ett mer nyanserat och välbalanserat öl i största allmänhet. Var det bra då? Nja, jag tyckte att kroppen kändes ganska lätt och att bourbonkaraktären var lite för svag. Inget fel med det men med tanke på att det är en rätt dyr pjäs, har för mig att den ligger närmare 20 USD i staterna, så känns det inte som om den riktigt levererar. Kommer nog inte att byta till mig några fler flaskor av den. Däremot ska Brooklyn Brewery ha en eloge för designen, otroligt snygg och stilren.


Vid det här laget var min brorsa rätt less på bourbon, han gillar inte whiskey och han tyckte att det blev lite mycket av den varan. När jag påpekade att det fanns en flaska Hopslam med hans namn på så blev det ett enkelt val för honom för att bryta av mot den svarta, rostade, fatlagrade ”sörjan” vi till huvudsak druckit den senaste tiden. Jag och Anders fick en sipp var och Fredrik fick ett litet provglas. Till min förvåning hade ölen knappt åldrats någonting alls, den doftade som en hel regnskog full med färska tropiska frukter och smaken var söt, besk och osannolikt god. En sipp senare kunde jag konstatera att jag inte kände någon skillnad alls på den nu och när jag och Anders prövade för ett par månader sedan. Mitt kylskåp funkar rätt bra för att bevara humlebomber i och det kändes kul att brorsan och Fredrik fick en chans att uppleva en så fantastisk öl. Hopslam är nog för tillfället min nummer ett av Dubbel IPO:rna jag prövat, smaskens!

Fredrik plockade fram en Stone Smoked Porter och den visade sig vara infekterad alternativt lagrad i direkt solljus. Ölet var tunt som diskvatten och doftade som ett stall fullt av hästar. Usch, fy och blä och rakt ner i vasken med ölet. Alltid lika trist när man får en dålig flaska men med tanke på hur mycket bra öl vi har hemma så var det inte hela världen.


Goose Islands County Bourbon Stout blev nästa öl att avklaras och den var, som vanligt, otroligt god. Inte jättekomplex men jäklar i mig vilken whiskeybomb det är. Var för övrigt andra County Bourbon Stouten som Anders bjudit mig på, känner mig lite korkad att jag ”bara” köpte en flaska när den kom som tillfällig nyhet. Nåja, man har inte pengar till allt.


Efter det så blev den dags för De Molens Rasputin, ännu en kraftig Imperial Stout på 11%. Har missat alla av De Molens öl när de släpptes i Sverige så det kändes kul att få chansen att pröva Rasputin sent om sider. (Tack Fredrik.) Vid första klunken trodde jag att något var fel på flaskan, den kändes väldigt lätt och doften kändes lite konstig och inte speciellt stoutaktig. Brorsan och Fredrik blev också lite fundersamma men Anders, som testat den förut, sa att det inte var något fel på flaskan. Jag kände mig först nästan lite lurad, ölet var rätt vattnigt och doften kändes inte allt för inbjudande. Var lite stall och andra ofräschheter som inte kändes klockrena. Efter några klunkar till tyckte jag det limmade ihop lite bättre och man kände släktskapet med öl såsom Black Albert, dvs. det finns en väldigt fruktig, fuktig och, om jag minns rätt, lite mögelostkaraktär. (Mitt minne är inte hundra här och jag hade aldrig tid att ta några anteckningar under kvällen, någon hejd på nörderiet får det vara;-) Ska jag vara helt ärlig tyckte jag det var sådär, inte alls dåligt men jag misstänker att ölen inte riktigt kom till sin rätt efter alla de andra ölen. Jag skulle gärna vilja pröva den igen och då gärna innan en massa bourbonbomber.


Schysst färg och en jäkla massa jäst, mums!

Kvällen började lida mot sitt slut och med lite Ministry i bakgrunden, tror fan i mig det är tio år sedan jag hörde på dem, så öppnade jag kylen och funderade på om vi skulle avsluta med en sista öl. (Ja, jag vet att det är korkat efter alla dessa kanonöl men vad sjutton gör man när man har galet trevligt?) Anders tyckte att Alesmiths Old Numbskull skulle vara en trevlig avslutning och jag behövde inte övertalas länge innan foliet och kapsylen rök av flaskan och ölen ner i våra glas. Har inte testat Old Numbskull förut men jäklar i mig vad bra den var! Ruskigt frisk och fräsch trots en väl tilltagen maltsötma och en sjukt balanserad och bitande beska. En av kvällens höjdpunkter och som tur var så levererade ölen bra mycket mer smak än Rasputin så den lyckades väcka lite i mina lätt avdomnade smaklökar. Supergott och en kanonavslutning på kvällen.
Efter det att Anders och Fredrik letat sig in mot centrum så avslutade jag och brorsan med att hinka i oss kopiösa mängder vatten. Tur var väl det för jag mådde helt okej dagen efter, seg och trött som sjutton men utan allt för mycket skallebank (tur att Old Numbskull inte levde upp till namnet fullt ut). Så här i efterhand skulle vi nog tagit några färre öl och hållit lite lägre tempo men vad sjutton ska man göra när man har en massa goda öl och trevligt sällskap;-)

/Markus