Jäklar vad snabbt tiden går

Satt och funderade lite över hur mycket mer lätt tillgängligt bra amerikansk öl har blivit på senaste tiden. Öl från staterna har gått från "fucking close to water" till "you're not worthy" rätt kvickt och idag är det nästan så man häpnar över vad vi får hit. Lost Abbey, Port Brewing, Stone, Goose Island, Great Divide osv. Det är inte många år sedan jag och en kompis satt på BeerAdvocate och drömde efter att få prova Dark Lord, 120 min IPA, Hercules osv. Minns så väl att vi, efter några misslyckade importförfrågningar, lyckades vapenhota en kompis att släpa hem en flaska Stone IPA samt Arrogant Bastard från USA. Känslan att efter fler månaders suktande äntligen få pröva en schysst amerikansk IPA var oslagbar, jag kände mig som ett barn på julafton.

Jag var på den tiden bosatt i Umeå och det var (och är fortfarande) allt annat än ett ölmecka. Ingen vinkällare så långt ögat kan nå och ett Bishops Arms som inte hade mycket kul att erbjuda. Att ägna sig åt ölbyten var inte hellre enkelt, bytesammunitionen var klart begränsad. Jämtlands, Oppigårds, Nils Oscar och dylikt räcker inte långt men lite standardöl från Stone och Dog Fish Head kunde jag fixa efter många om och men.

2008 flyttade jag med familjen till Malmö och där någonstans började ölintresset att sätta igång på riktigt. Helt plötsligt hade man tillgång till ett riktigt bra systembolag samt Köpenhamn, norra europas ölmecka nummer ett. Vet inte hur många gånger jag hann besöka Barley Wine samt Ölbutikken under det första halvåret jag bodde i Malmö. Helt plötsligt kunde man köpa öl från bryggerier jag knappt hade hört talas om eller för den delen hade någon koll på. Så här i efterhand köpte jag nog en hel del kassa danska öl men med tanke på hur svältfödd man var på nya roliga öl så spelade det mindre roll. Till råga på allt fick man tillgång till en hel del schysst bytesammunition och det gick att fixa Dark Lord, Speedway Stout och annat skoj utan större problem. Öl som tidigare varit i princip omöjliga att få tag på stod helt plötsligt i min lägenhet.

Så hur ligger landet idag då? Tja, som så många andra innan mig konstaterat så formligen överöses vi av nya, schyssta öl. Är det inte spännande amerikaner är det öl från danmark, kanada, italien och schweiz. Allt är inte bra (humletrötta IPA/DIPA:s, bananöl, trist amerikansk veteöl, Shipyard (usch), BrewDog (mycket hype, lite substans), Old Guardian (Varför Stone?), dyra öl i keramikflaskor, öl med noll eller ingen kolsyra, infekterade öl osv.) men på det stora hela har Systembolaget och våra importörer skapat djupa hål i mina fickor. Vissa månader räcker inte mitt ölkonto till för att köpa allt jag är intresserad av. Dagens I-landsproblem och jag ska inte klaga.

Som avslutning kan jag slänga upp en bild på öl jag, min bror och en kompis testade under jul. Funderar hur många av dessa öl som lyckats leta sig norr om Dalälven tidigare:


Lite trevliga provobjekt

Blev i princip bara godsaker som testades under ett par dagar. Vi hann som vanligt inte med att testa allt men så är det när man är en tidsoptimist.


Se vad glad man kan bli av lite öl

Min favorit rent spontant var Hel & Verdoemenis, troligtvis en av världens bästa Imperial Stouter. Sjukt drickbar och med en rostad ton som kan få vilken schysst espresso som helst att gå och gömma sig. Fem söta smultron av fem möjliga.

Over and out!

/Markus