Nu är det jul igen...

...och inga hyllor är fixade till källaren. Efter ett misslyckat försök att svetsa ihop något själv (blev för mycket jobb) så blir det några enklare hyllor från Claes Ohlson som med hjälp av lite modifiering (vinkelslip) borde passa som hand i handske. Ska kapa dem så de går in i källaren som inte är mer än ca 120 cm hög.

I somras upptäckte jag, till min stora fasa, att kronkapsylen på en Stone Imperial Russian Stout börjat rosta. Fukten i källaren hade till slut bestämt sig för att pajja våra öl och det var ju ingen vidare roliga upptäckt. Att lagra sönder något tycker jag är helt ok, då har man ju själv varit dum nog att inte dricka upp ölen i tid, men att låta moder natur förstöra gudadrycken genom rostangrepp är inte ok. Som ni ser på bilden nedan har jag och brorsan löst problemet med hjälp av lite julig buteljlack:



Alla flaskor är inte klara ännu men innan julhelgerna är slut ska vår öl vara räddad för framtida generationer(nåja). Lacken är väl sådär smidig; lätt att få på plats men ett helvete att bli av med. Glöm det mjuka vaxet man kan hitta på Three Floyds flaskor och liknande, lacken är hård som granit och det blir ett jäkla massa skräp som sprätter överallt när man ska ta bort den. Har någon hittat något mjukare vax som inte kostar multum så lämna gärna ett tips.

-Dagens jippie: Yeti finns återigen i våra butiker. Helt sjukt att en av världens bästa amerikanska Imperial Stout finns på var och varannan glasbank. Saint Agur + pepparkaka + Yeti = julstämning på topp.

-Dagens usch, fy, tvi och bläh: Mohawkserien och BrewDog. Say no more…

/Markus

Vart är min älskade snöman?

Kul att Yeti numera tillhör ordinarie sortiment på vår kära glasbank men mindre roligt att den är slut... buhu! Men på det stora hela är det ett gott tecken och det värmer både själ och hjärta för det verkar trots allt finns hopp i mellanmjölkens förlovade land. Kan det vara möjligt?

/Markus

Snacka om sågning

Jävlar i mig vilken sågning S:t Eriks Pilsner åkte på av den gode Bengt "misstänkt full" Frithiofsson:
Kika här

Den här typen av snabbrecensioner tycker jag generellt sett är rätt ointressant Det enda vi får reda på är att:
-Bengt tycker att Früli inte är en öl och att belgiska öl tenderar att vara annorlunda i största allmänhet.
-S:t Erik är ett bryggeri.
-Han hyllar Dugges lager men ger ölen ett medelbetyg.
-Mohawken imponerar och klarar en resa jorden runt.

Recensioner i tv borde man skära ner på ordentligt och lägga krut och pengar på att producera program som faktiskt ger något matnyttigt. Skicka iväg Håkan Engström eller någon annan duktig ölskribent på en ölresa i stil med Michael Jacksons "The Beer Hunter". Då jäklar kommer jag sitta bänkad framför tv:n!

Slutgnällt för idag, nu ska jag ladda upp för en öl- och portvinsprovning. Jippie!

/Markus

Och svaret är....

Ingen vinnare korades eftersom inte en enda av mina tusentals läsare lyckades gissa rätt på någon av frågorna. Illa. Endast Anders bemödade sig att gissa på en delfråga och tyvärr var hans svar, som vanligt, snuskigt, fullständigt opassande och helt felaktig. Alla vet väl att småvuxna människor inte kan brygga öl.

Efter lite mailande med Dugges så är en kvalificerad gissning att det är tal om en packning från bryggeriutrustningen som hamnat i flaskan likt mandeln i gröten. Som plåster på såret för det psykiska lidandet jag drabbades av var Mikael Dugge vänlig nog att skicka en tröja till mig, snacka om trevligt bemötande och kundservice! (Tomme Arthur på Lost Abbey borde gå kurs hos Dugges i kundbemötande). Mikael hade till och med vänligheten att tänka på min tillväxtpotential; t-shirten är en modell för stor och det ger mig gott om utrymme att utvecklas i min roll som stor ”finölsdrickare”;-)



Har ännu inte fått arslet ur vagnen att reklamera flaskan på Systembolaget men enligt Marc på Brill så finns det en reklamationskod som heter "Främmande föremål i flaskan". Passar som hand i handske i mitt fall.

Fem söta smultron till Dugges samt Brill & Co för trevligt bemötande!

/Markus

Ps. För övrigt smakade aktuell Lager No.1 alldeles förträffligt trots bonusingrediensen, kul med en svensk lager med lite extra tjong i.

Jack Daniels + Breakfast Stout = Kentucky Breakfast Stout?

Läste någonstans att om man vill göra en egen bourbonöl (bärs lagrad på amerikanska bourbonfat) så kunde man blanda i lite whiskey i lämplig bira. Sagt och gjort, jag tog en uns Jack Daniels, rock 'n' roll drycken nummer ett, och hällde därefter i Founders Breakfast Stout i glaset. (Efter Dempas påpekande så får jag förtydliga att JD inte en riktig bourbon utan en Tennessee whiskey. Ingen gigantisk skillnad men rätt ska självklart vara rätt.) Tanken var att se om det gick att förvandla ölen till en Kentucky Breakfast Stout.

Mina intet ont anande gäster Rickard och Anders hade bara fått reda på att jag hade ett test/experiment på gång. Med glasen i näven så de rätt bekymrade ut, kommentarer som "den här ölen är rätt stark", "jävlar vad spritigt!" samt "har du blandat vodka i ölen eller?" haglade. Ingen kunde räkna ut vad det var för öl men det var ju å andra sidan inte så konstigt, det riktigt stank alkohol och bourbon ur våra glas och det smakade etter värre. Den lilla stoutkaraktär som fanns kvar försvann som en nål i en höstack och vi satt med en ölbaserad grogg av det tyngre slaget.

Nja, det här experimentet var synnerligen misslyckat och min slutsats är att jag antagligen blandade lite för mycket JD i våra glas alt. att det denna typ av blandning bara resluterar i spritig busgrogg. Vill man få vanilj-, ek- samt bourbontoner ska man banne mig lagra ölen i tunna och inte försöka fixa det hemmavid.

Slutresultatet: Ett stycken pajad Breakfast Stout hamnade omgående i vasken.

/Markus

Det som göms i öl kommer fram i glaset (Gammalt Norrländskt ordspråk)

Och vad ska nu det här föreställa?

Döm av min förvåning när jag hittade denna tingest i botten av mitt ölglas. Jäst och diverse oidentifierbar sörja (typ Dark Lord) har jag varit med om men inget liknande.

Ära och berömmelse står på spel (för alla utom Anders, Rickard samt Niklas) för den som:
a) kan lista ut vilken öl det är tal om
b) kan berätta för mig vad det är för något jag fick i glaset

Har mailat bryggeriet i fråga och ställt frågan om hur det är ställt med bryggeriet alt. flasktappningen men har ännu inte fått något svar. Fortsättning följer förhoppningsvis...

/Markus

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge

Sitter och väntar på min favorit DIPA ska anlända från USA och är grymt peppad. Förra året prövade jag Hopslam i mitten av februari, dvs. ca en månad efter släppet, och i år hoppas jag hinna få hem dem något tidigare. Med lite tur sitter man med en öl i näven mot slutet av veckan. Mycket trevligt!

/Markus

Jäklar vad snabbt tiden går

Satt och funderade lite över hur mycket mer lätt tillgängligt bra amerikansk öl har blivit på senaste tiden. Öl från staterna har gått från "fucking close to water" till "you're not worthy" rätt kvickt och idag är det nästan så man häpnar över vad vi får hit. Lost Abbey, Port Brewing, Stone, Goose Island, Great Divide osv. Det är inte många år sedan jag och en kompis satt på BeerAdvocate och drömde efter att få prova Dark Lord, 120 min IPA, Hercules osv. Minns så väl att vi, efter några misslyckade importförfrågningar, lyckades vapenhota en kompis att släpa hem en flaska Stone IPA samt Arrogant Bastard från USA. Känslan att efter fler månaders suktande äntligen få pröva en schysst amerikansk IPA var oslagbar, jag kände mig som ett barn på julafton.

Jag var på den tiden bosatt i Umeå och det var (och är fortfarande) allt annat än ett ölmecka. Ingen vinkällare så långt ögat kan nå och ett Bishops Arms som inte hade mycket kul att erbjuda. Att ägna sig åt ölbyten var inte hellre enkelt, bytesammunitionen var klart begränsad. Jämtlands, Oppigårds, Nils Oscar och dylikt räcker inte långt men lite standardöl från Stone och Dog Fish Head kunde jag fixa efter många om och men.

2008 flyttade jag med familjen till Malmö och där någonstans började ölintresset att sätta igång på riktigt. Helt plötsligt hade man tillgång till ett riktigt bra systembolag samt Köpenhamn, norra europas ölmecka nummer ett. Vet inte hur många gånger jag hann besöka Barley Wine samt Ölbutikken under det första halvåret jag bodde i Malmö. Helt plötsligt kunde man köpa öl från bryggerier jag knappt hade hört talas om eller för den delen hade någon koll på. Så här i efterhand köpte jag nog en hel del kassa danska öl men med tanke på hur svältfödd man var på nya roliga öl så spelade det mindre roll. Till råga på allt fick man tillgång till en hel del schysst bytesammunition och det gick att fixa Dark Lord, Speedway Stout och annat skoj utan större problem. Öl som tidigare varit i princip omöjliga att få tag på stod helt plötsligt i min lägenhet.

Så hur ligger landet idag då? Tja, som så många andra innan mig konstaterat så formligen överöses vi av nya, schyssta öl. Är det inte spännande amerikaner är det öl från danmark, kanada, italien och schweiz. Allt är inte bra (humletrötta IPA/DIPA:s, bananöl, trist amerikansk veteöl, Shipyard (usch), BrewDog (mycket hype, lite substans), Old Guardian (Varför Stone?), dyra öl i keramikflaskor, öl med noll eller ingen kolsyra, infekterade öl osv.) men på det stora hela har Systembolaget och våra importörer skapat djupa hål i mina fickor. Vissa månader räcker inte mitt ölkonto till för att köpa allt jag är intresserad av. Dagens I-landsproblem och jag ska inte klaga.

Som avslutning kan jag slänga upp en bild på öl jag, min bror och en kompis testade under jul. Funderar hur många av dessa öl som lyckats leta sig norr om Dalälven tidigare:


Lite trevliga provobjekt

Blev i princip bara godsaker som testades under ett par dagar. Vi hann som vanligt inte med att testa allt men så är det när man är en tidsoptimist.


Se vad glad man kan bli av lite öl

Min favorit rent spontant var Hel & Verdoemenis, troligtvis en av världens bästa Imperial Stouter. Sjukt drickbar och med en rostad ton som kan få vilken schysst espresso som helst att gå och gömma sig. Fem söta smultron av fem möjliga.

Over and out!

/Markus

Old Guardian 2008

Varken jag eller min bror tyckte 2008:as Old Guardian vara speciellt bra när vi testade den första gågen. Slutbetyget blev inte bra; ölet var på tok för beskt och spritigt för att någon av oss skulle finna det speciellt njutbart. Största problemet var att alkoholen var så illa maskerad att det mer smakade busgrogg(folköl + sprit) än ett schysst amerikanskt barely wine. Blev ett ganska enkelt beslut att ställa undan våra resterande flaskor i väntan på bättre tider. Det kunde ju knappast bli sämre med lite lagring eller?

För några dagar sedan kände vi oss äventyrliga och plockade fram en flaska ur vår källare. Beväpnade med våra Old Guardian glas (väldigt snygga men inte speciellt praktiska) knäppte vi upp testobjektet.



Vid upphällningen skummade ölet friskt och den bärnstensfärgade vätskan såg riktigt inbjudande ut. För att vara ett så kraftigt öl så doftade det ovanligt svagt, vi fick i princip köra ner nästan i skummet för att känna doften av sirap, citrus, karamell, humle samt alkohol.

Ölen var hyfsat söt, rejält beskt samt, inte helt förvånade, fortfarande väldigt spritig. Old Guardian var inte lika het som förra året och nu gick det att hitta en trevlig kolaton, likt Double Bastard. Det här var en klar förbättring, förra året fick man leta efter malten med ett förstoringsglas. Tyvärr räckte det inte hela vägen för alkoholen var fortfarande på tok för framträdande och efter några klunkar var det svårt att registrera något annat än sprit, humlebeska och en otrevlig pepprighet. Nej, det här var fortfarande inte speciellt bra.

För skojs skull så testade vi att hälla upp ölen i kupor istället och då kunde vi konstatera att doften blev avsevärt mycket kraftigare än i OG-glasen. Tyvärr dök också en otrevlig acetondoft upp så frågan är om det blev så himla mycket bättre.

Slutbetyget är riktigt dåligt. Tänk er en tunn, blaskig och spritig Double Bastard med knappt någon maltsmak att tala om så har ni Old Guardian. Jag bannar mig själv att vi köpte flera flaskor av denna, milt sagt, mediokra amerikanska barley wine. Stone gör en hel del schyssta öl men tyvärr är inte Old Guardian en av dessa.


Sammanfattande betyg från Bröderna Lindström: Ett riktigt skitöl

/Markus

Ps. Old Guardian bryggs en gång om året med lite olika recept så det är mycket möjligt att det finns någon årgång som är bra. Någon som vet?

Nördvarning igen!

Strax blir det Old Guardian 08. Nice!

/Markus

God Jul 2007

I samband med det traditionsenliga Kalle Anka tittandet på julafton så grävde vi fram en Nögne Ö God Jul 2007 från vår ölkällare. Vad är juligare än piffa upp julfirandet med en riktigt stabil julöl?



Så fort jag fått av kronkapsylen skummade ölen över som värsta belgaren. Innan min hjärna hunnit få fart på min kropp hann jag söla ut några dyra droppar på vårt vardagsrumsbord. Rackarns! Skumpelaren slutade växa först när jag hällt upp halva flaskan. Har inget minne av att jag har haft det här problemet med någon annan flaska God Jul tidigare men det är ju möjligt att min teflonhjärna missat att registrera en sådan händelse under mappen ”viktigt”.



Vätskan drog åt det röd/bruna hållet och som ni kan se på upphällningen är det inte tal om någon tjockflytande filur likt Yeti, B.O.R.I.S., Dark Lord eller dylikt.

I rummet spred sig en söt doft av körsbär, plommon, torkad frukt, julmumma och gud vet vad annat. Spännande!



Ölet smakade väldigt fruktigt och med en hyfsad sötma som jag inte kan minnas fanns i God Jul när jag drack den senast. Körsbärs-, plommon- och möjligen lite fikonsmak kunde jag hitta initialt. Sötman var inte lika kraftig som jag först trodde baserat på doften, den var lite mer subtil. I eftersmaken kunde man hitta smak av kaffe och choklad, i princip det enda som avslöjade att det faktiskt var en porter/stout/strong ale vi drack. (Vad ska man klassificera ölen som? RateBeer och BeerAdvocate kan inte bestämma sig för om det är en American Strong Ale eller English Porter.) Tyckte även att det fanns en viss syrlighet i eftersmaken men är lite osäker på det, kan lika gärna ha varit tillfällig sinnesförvirring.

Slutbetyg då? Jäkligt bra, lite som en blandning av ett fruktigt barley wine och en mörk belgare blandat med subtila stout/portertoner. Vet inte om ölen tjänar på att lagras längre men vi kommer att spara vår sista flaska till nästa jul så får vi se.

/Markus

Yeti Imperial Stout 2007

Yeti är en speciell öl för mig på många sätt. Det var den första ölen som jag och min bror köpte till vår ölkällare. Det var också den öl som fick upp mina ögon för kraftiga, feta och smakrika öl. Tidigare hade Guinness varit det mest krävande jag testat; krämig, mättande och robust som få. Efter några flaskor Yeti hade jag sett ljuset. Allt smakrikt och amerikanskt var min melodi och jag tyckte att det nya landets maltdrycker var mycket mer intressanta än svenska, tyska, engelska och belgiska dito. Hårt rostat, välhumlat och experimentellt på alla sätt och vis var något som jag gick igång på. Och på den vägen är det. (Tilläggas kan väl att min ölsmak har blivit något mer nyanserad med tiden som gått.)

Hade läst att Yeti var ett bra att lagringsobjekt, till skillnad från den ekade varianten, och som första ölen till min och min brors ölkällare passade den som hand i handske. Ca en flaska per halvår har vi provat och nu har det återigen blivit dags. Jag gillar både den färska humlebomben och den mycket mer balanserade vi prövade i somras. Nåja, över till 2007:an:



Vid upphällningen uppträdde ölet som vanligt, dvs. det fanns fortfarande bra med kolsyra kvar och ölet skapade en rejäl beige skumkrona. Doften hade toner av rostad malt, ljus choklad, O´boy, kaffe och vanilj. Vätskan var svart som natten och tjock som asfalt. So far, so good. (so what!)



Efter första sippen insåg jag rätt snabbt att en källarlagrad snöman var något helt annat än en färsk dito. Borta är i princip all humlesmak och beska. Men är ölen mer balanserad på grund av det? Nja. Bakom den humlekanonad som tidigare spöat ens smaklökar så döljer sig en maltig, rostbomb utan dess like. Tänk er en espresso på turbo så kommer ni rätt nära. Det är rostat, beskt och bittert så det räcker och blir över. Höll nästan på trilla ur soffan när jag tog första klunken, fy för sjutton vad elakt! Inte negativt på något vis men det här var nog det värsta/bästa jag varit med om, lite beroende på humör. Lite förvånande får jag nog erkänna att ölen är mer balanserad som nybryggd alt. med ett år på nacken, än 2007:an. Utan humle blir det kärvt som bara den. Tilläggas kan att vi inte hittade några tecken på att ölen lagrats; inga portvinstoner så långt ögat når, ingen oxiderad pappighet eller liknande.

Frågan man ställer sig, tjänar Yeti på att lagras? Det är ursprungligen en väldigt välhumlad stout och om man gillar det så är mitt råd att dricka den färsk, lagringen kommer inte på något vis att förbättra ölen i den aspekten. Om man är intresserad av att få reda på vad som döljer sig under humlen så tycker jag absolut att det är värt ett försök. Vi kommer att lagra några flaskor till minst ett par till tre år till för att se vad som händer framöver. Någon gång ska väl även en snöman gå att tämja eller?

/Markus

Bra öl kräver bra musik

Nördvarning: Stone glas till Stone öl

Igår blev det ett gäng schyssta öl (Saison dErpe-Mere, N´Ice Chouffe, Stone IRS) samt lite bra musik (Alice in Chains, The Mars Volta, Lamb of God) och.kvällens höjdpunkt var utan tvekan Stones Imperial Russian Stout från 2008. Det är utan tvekan en av mina favorit stouter och det som gör att den sticker ut ur mängden med kraftiga amerikanska IRS är de anis/lakritssmaker som man hittar i eftersmaken. Påminner lite om The Abyss, som är bryggd med lakrits, men så vitt jag vet är det inga smaksättande tillsatser i Stones öl. Hur som helst; grymt smaskigt öl för oss som gillar lakrits och öl. Smaskens!

En liten sidonot: Fick pröva en 2008:a av Anders and Ale för några veckor sedan och den hade smöriga toner i doften som jag inte hittade i flaskan vi testade igår. Kan det månne ha något med lagringstemperaturen eller flaskans storlek att göra? Det var en 650 ml flaska som vi testade igår och Anders bjöd på en av de mindre 355:orna som kom förra året. Snillen spekulerar.

Fick även höra ett roligt "citat" som yttrats vid en fikarast någonstans i mörkaste norrland:

Vatten det tvättar man sig med.
Mjölk är för kalvar.
Saft är för barn.
Det ska vara öl!
-Okänd anställd vid Vattenfall, 1982-83

/Markus

Old Ruffian 2007 + Mögel = Sant

När jag tidigare skrev att vitmögeltillväxten avstannat i vår källare var det en sanning med modifikation; möglet är puts väck på alla flaskor utom våra Old Ruffian från 2007. För att illustrera det hela så kan ni kika på bilderna nedan:


Sommaren 2009


Vintern 2009

Lite mindre vitt ludd nu men det kan ju bero på att det är kallt och mindre fuktigt i källaren. Nåväl, min teori till varför det fortfarande växer mögel på dessa flaskor är:

1. Rengöring med såpa och vatten funkade inte fullt ut på alla flaskor.
2. Great Divide har extra mumsigt papper/färg i sina etiketter. (Mest troligt i detta fall.)

Enligt min mormor så hade de alltid lite vitmögel i sin jordkällare där de förvarade potatis. Det innebär att man kanske alltid får räkna med lite än hur mycket man anstränger sig. Påverkar då inte ölen och särdeles farligt är det inte; vi mumsar ju i oss mögelost som, så vitt jag förstått det, består av samma mögelbakteri som har satt sig på våra flaskor. Nåja, hur smakade ölen då?

Jag tänkte inte göra någon ingående recension av Old Ruffian, det finns så många andra bloggare/recensenter som är bättre på det än mig. Däremot kan jag kort konstatera att det är ett fantastiskt gott amerikanskt Barley Wine som verkligen vinner på lagring. En färsk Old Ruffian kan jag tycka är lite väl besk och osofistikerad för min smak, väldigt god iof men typiskt amerikansk; stor, skrytig och obalanserad så det räcker och blir över. Med några år på nacken har den överdrivna beskan och humlearomen hamnat lite i bakgrunden. Missförstå mig inte, det är fortfarande tal om ett rejält bett i ölen, men de fantastiska malttonerna får äntligen en chans att sticka näsan över vattnet. Jag kommer att tänka på kola, chocklad, knäck och fudge när jag dricker ölen. Smaskens! Detta tillsammans med Great Divides patenterade nötighet (schysst ord för övrigt) gör det till en fantastisk öl att sitta och sippa på en mörk vinterkväll.

Tycker Old Ruffian påminner lite om Stones Double Bastard, eller tvärtom. Misstänker att det har lite med kolatonerna som jag hittar i bägge ölen. Hur som helst blev jag sugen på att köpa en låda 2008 och en låda 2009 Old Ruffian. Alltid kul att göra vertikalprovningar; det är en av få gånger man har möjlighet att verkligen testa hur lagring påverkar ett öl. Det i sin tur kan förhoppningsvis ge en fingervisning om när det är dags att bjuda in vänner på fest, vem vill lagra sönder öl i onödan?

Great Brands meddelar att de har 2007:or kvar och att eventuellt så dyker det upp nya Old Ruffian till hösten på Systembolaget. Nice!

/Markus

Hur är det ställt med ölkällaren?

Efter en del strul med fukt i vår källare, se tidigare inlägg här, så har jag och min brorsa för tillfället kontroll över situationen. Som bland annat Weine på Casa Beer Blog påpekade så var kondensproblemet vi hade i somras avhängigt av att vi, klantigt nog, öppnat ventilationen. Detta i kombination med en varm och fuktig sommar gjorde att källaren mer liknande ett terrarium än ett hederligt svenskt förhistoriskt kylrum.

Genom att plugga igen ventilationen och köpa in lite torrbollar har luftfuktigheten kommit ner på normala nivåer, tillväxten av vitmögel har mer eller mindre avstannat och det går numera att förvara kartonger där utan att de förvandlas till pappersmassa.

Kylan i källaren får vi fortsatt leva med om vi inte sätter in någon form av värmereglering och oddsen att vi gör det är inte så stora. En fluktuation mellan +-0°C och +12°C är dock inte hela världen. Jag är bara uppe och inventerar källaren två gånger om året och då föredrar jag långsam lagring alla dagar i veckan framför ”roomtemperaturing”.

Nästa projekt som vi ska ta oss ann är att fixa hyllor. För tillfället har vi lagt skivor från en hästfinka som provisoriskt golv för att slippa ha våra flaskor stående på grus.


Designmässan 2010 månne?


Finn ett fel

Vi har länge diskuterat om att vi måste skaffa hyllor men det har aldrig kommit längre än så. Att hitta något lämpligt som inte kostar skjortan var enklare sagt än gjort och nu har vi bestämt oss för att tillverka några hyllor själva. Min förhoppning är att vi med hjälp av lite järnrör, en svetts samt lite plankor ska kunna fixa tre robusta hyllor under julledigheten. Funktionalitet framför utseende är ett bra motto i detta fall. Får se om vi får arslet ur vagnen någon gång under nästa vecka.

Hm… det var nog allt för denna gång.

/Markus

19 december 2009

08:53 Blir väckt av min dotter Linnéa, hon tycker att pappa ska släpa sig upp ur sängen och inte ligga och slöa.


9:50 Hyfsat vinterklädd (Puma Clyde skor är dock inte helt optimalt) så leker jag och Linnéa ute och vi gör ett tappert försök att gräva en grotta. Lite för lite snö samt en ivrig treårig gör att bygget raseras rätt omgående.

11:30 Blir det kaffe och kakor hos min mormor, mycket trevligt!

13:13 Jag ställer ner lite nyinköpt öl i källaren. (Något ölrelaterat måste man ju ha på en ölblogg;-)

14:45 Går ut och fotar lite:





Den norrländska vintern är lite för kall för min smak och eftersom jag helt saknar intressen för skidor, skoter och dylikt så är det inget jag saknar nu när jag bor i Skåne, snarare tvärtom. Snö och kyla innebär mer kläder, mindre framkomlighet och allmänt extra strul. Går dock inte att komma ifrån att det är otroligt vackert och rogivande här och, som småstressad storstadsbo, så infinner sig en julkänsla som är svårslagen. Blir även osannolikt sugen på en Imperial Stout eller ett stadigt Barley Wine, något smakrikt och värmande är aldrig fel på vinterhalvåret. Nu saknas bara en knarrande fotölj, en rökrock och en pipa.

/Markus

Ps. Hade jag uppskattat Immortal (töntigt band som gör töntig musik) så hade jag nog slängt på skivan At the Heart of Winter alternativt Blizzard Beasts. Nu får det bli Mars Voltas Amputechture, inget vintertema alls men fan så mycket bättre än fjantiga norrmänn;-)

Ibland lönar det sig att gnälla

Fick svar från Systembolaget angående den borttappade beställningen av Thomas Hardy's Ale 2005. Kundservice sa att det blivit ett tekniskt fel i beställningsrutinen, exakt vad det menade med det vet jag inte riktigt, men till min förvåning fick vi 200:- i presentkort. I och för sig så får vi inga 2005:or men vi fick ett snabbt svar samt en kompensation vilket är ett plus i kanten. Jag får tacka och bocka så mycket och nu är bara frågan vad man ska lägga slantarna på? Misstänker att det blir några andra öl till ölkällaren;-)

/Markus

Tredje gången gillt

Efter några försök så lyckades jag hitta en öl som gick att privatimportera:



Priset var rätt okej, 80:- per flaska, så nu väntar jag på en låda till ölkällaren. Mycket trevligt!

En eloge till Great Brands AB som också som informerade mig om att Yeti Imperial Stout kan dyka upp i Sverige under våren 2010. Jag håller tummarna för att det blir av och att ölen kommer på Systembolaget. Mer oekad snöman åt folket!

/Markus

Nu har Systembolaget klantat sig igen!

Jag och min bror gjorde en beställning på 10 st Thomas Hardy's Ale 2005 för lite över två veckor sedan. Vid tillfället fanns det gott om öl i Sverige kvar och vi antog att om ölen inte fanns på varudepån skulle Systembolaget beställa från någon annan butik.

Förra veckan var min bror in på aktuell butik och frågade om vår beställning var på väg. Enligt personalen var den det och då kan man ju tycka att allt skulle vara frid och fröjd.

Idag tog vi kontakt igen och får då svaret att tyvärr, er order har blivit makulerad och ölen är slut. Anledning till detta var enligt uppgift en miss på varudepån. Kundservicen är, som brukligt, inte på topp på Systembolaget och det enda vi fick var ett ”Ursäkta, det blev fel.”.

Nåväl, har skickat ett mail till kundservice och begärt en förklaring på hur detta kunde ske samt en begäran om kompensation. I vilken mån Systembolaget kan trolla fram några Thomas Hardy's Ale 2005 är ju tveksamt men man kan ju tycka att vi borde få något plåster på såret. I det här fallet har vi inte gjort något fel men blir ändå utan några öl till vår ölkällare.

/Markus

Inga internleveranser av julöl i år igen.

Läser man på Systembolagets hemsida kan man se att de inte tillåter någon internleverans av glögg, julöl eller julsprit. Anledningen till detta är som följer:

Inför julen har vi extra många kundbesök, besök som vi vill ta hand om. Därför sker inga internleveranser av julvaror.

Frågan jag ställde mig förra året och som Systembolaget inte bemödade sig att besvara var hur detta tillfälliga undantag var förenligt med deras uppdrag. Tittar på den andra punkten nedan blir man ju lite fundersam.

Systembolagets uppdrag består av fem grundstenar:
* Vi är noga med vår ålderskontroll, säljer inte till den som är påverkad och motverkar langning.

* Vi har ett brett sortiment av hög kvalitet som är tillgängligt i hela landet.

* Vi är märkesneutrala. Ingen leverantör eller något varumärke varken favoriseras eller diskrimineras.

* Alla besök i Systembolagets butiker bygger på ett bra kundmöte med värderingar kopplade till god dryckeskultur.

* Vi är inte vinstmaximerade och driver inte merförsäljning.

Att inte tillåta internleveranser till mindre orter gör ju att de gör avsteg från sin egen policy, vill jag ha något annat än Arboga Julöl när jag åker till Norrland så får jag antingen skicka någon släkting 16 mil till närmaste ”stora” glasbank eller så får jag släpa med mig öl på flyget. (Rackarns, såg nu att det lokala butiken där min kära mor bor inte ens har Arbogas Julöl! Får bli en Falcon Julmumma istället då, jippie.)

Ska vi ha det eländes monoplet så får de se till att sköta sitt uppdrag. Jag kommer i år igen skicka ett mail och klaga på deras korkade undantag. Misstänker att jag inte kommer få ett svar alternativt att de klipper och klistrar svaret från sin hemsida:

Hej Markus
Inför julen har vi extra många kundbesök, besök som vi vill ta hand om. Därför sker inga internleveranser av julvaror.

Suck!

/Markus

Ps. Tilläggas kan att om öl finns kvar i varudepån så brukar det gå att be den lokala butiken ta hem ölen åt en. Men det förutsätter ju att det faktiskt finns några öl kvar samt att personalen har lust/tid/ork/kunskap att hjälpa en.