Bröderna Lindströms Ölkällare

Nu är det jul igen...

2010-12-22T13:10:00.003+01:00

...och inga hyllor är fixade till källaren. Efter ett misslyckat försök att svetsa ihop något själv (blev för mycket jobb) så blir det några enklare hyllor från Claes Ohlson som med hjälp av lite modifiering (vinkelslip) borde passa som hand i handske. Ska kapa dem så de går in i källaren som inte är mer än ca 120 cm hög.

I somras upptäckte jag, till min stora fasa, att kronkapsylen på en Stone Imperial Russian Stout börjat rosta. Fukten i källaren hade till slut bestämt sig för att pajja våra öl och det var ju ingen vidare roliga upptäckt. Att lagra sönder något tycker jag är helt ok, då har man ju själv varit dum nog att inte dricka upp ölen i tid, men att låta moder natur förstöra gudadrycken genom rostangrepp är inte ok. Som ni ser på bilden nedan har jag och brorsan löst problemet med hjälp av lite julig buteljlack:

Alla flaskor är inte klara ännu men innan julhelgerna är slut ska vår öl vara räddad för framtida generationer(nåja). Lacken är väl sådär smidig; lätt att få på plats men ett helvete att bli av med. Glöm det mjuka vaxet man kan hitta på Three Floyds flaskor och liknande, lacken är hård som granit och det blir ett jäkla massa skräp som sprätter överallt när man ska ta bort den. Har någon hittat något mjukare vax som inte kostar multum så lämna gärna ett tips.

-Dagens jippie: Yeti finns återigen i våra butiker. Helt sjukt att en av världens bästa amerikanska Imperial Stout finns på var och varannan glasbank. Saint Agur + pepparkaka + Yeti = julstämning på topp.

-Dagens usch, fy, tvi och bläh: Mohawkserien och BrewDog. Say no more…

/Markus

Vart är min älskade snöman?

2010-11-30T22:00:00.003+01:00

Kul att Yeti numera tillhör ordinarie sortiment på vår kära glasbank men mindre roligt att den är slut... buhu! Men på det stora hela är det ett gott tecken och det värmer både själ och hjärta för det verkar trots allt finns hopp i mellanmjölkens förlovade land. Kan det vara möjligt?

/Markus

Snacka om sågning

2010-05-01T13:28:00.006+02:00

Jävlar i mig vilken sågning S:t Eriks Pilsner åkte på av den gode Bengt "misstänkt full" Frithiofsson:
Kika här

Den här typen av snabbrecensioner tycker jag generellt sett är rätt ointressant Det enda vi får reda på är att:
-Bengt tycker att Früli inte är en öl och att belgiska öl tenderar att vara annorlunda i största allmänhet.
-S:t Erik är ett bryggeri.
-Han hyllar Dugges lager men ger ölen ett medelbetyg.
-Mohawken imponerar och klarar en resa jorden runt.

Recensioner i tv borde man skära ner på ordentligt och lägga krut och pengar på att producera program som faktiskt ger något matnyttigt. Skicka iväg Håkan Engström eller någon annan duktig ölskribent på en ölresa i stil med Michael Jacksons "The Beer Hunter". Då jäklar kommer jag sitta bänkad framför tv:n!

Slutgnällt för idag, nu ska jag ladda upp för en öl- och portvinsprovning. Jippie!

/Markus

Och svaret är....

2010-04-21T21:16:00.009+02:00

Ingen vinnare korades eftersom inte en enda av mina tusentals läsare lyckades gissa rätt på någon av frågorna. Illa. Endast Anders bemödade sig att gissa på en delfråga och tyvärr var hans svar, som vanligt, snuskigt, fullständigt opassande och helt felaktig. Alla vet väl att småvuxna människor inte kan brygga öl.

Efter lite mailande med Dugges så är en kvalificerad gissning att det är tal om en packning från bryggeriutrustningen som hamnat i flaskan likt mandeln i gröten. Som plåster på såret för det psykiska lidandet jag drabbades av var Mikael Dugge vänlig nog att skicka en tröja till mig, snacka om trevligt bemötande och kundservice! (Tomme Arthur på Lost Abbey borde gå kurs hos Dugges i kundbemötande). Mikael hade till och med vänligheten att tänka på min tillväxtpotential; t-shirten är en modell för stor och det ger mig gott om utrymme att utvecklas i min roll som stor ”finölsdrickare”;-)

Har ännu inte fått arslet ur vagnen att reklamera flaskan på Systembolaget men enligt Marc på Brill så finns det en reklamationskod som heter "Främmande föremål i flaskan". Passar som hand i handske i mitt fall.

Fem söta smultron till Dugges samt Brill & Co för trevligt bemötande!

/Markus

Ps. För övrigt smakade aktuell Lager No.1 alldeles förträffligt trots bonusingrediensen, kul med en svensk lager med lite extra tjong i.

Jack Daniels + Breakfast Stout = Kentucky Breakfast Stout?

2010-04-11T19:11:00.004+02:00

Läste någonstans att om man vill göra en egen bourbonöl (bärs lagrad på amerikanska bourbonfat) så kunde man blanda i lite whiskey i lämplig bira. Sagt och gjort, jag tog en uns Jack Daniels, rock 'n' roll drycken nummer ett, och hällde därefter i Founders Breakfast Stout i glaset. (Efter Dempas påpekande så får jag förtydliga att JD inte en riktig bourbon utan en Tennessee whiskey. Ingen gigantisk skillnad men rätt ska självklart vara rätt.) Tanken var att se om det gick att förvandla ölen till en Kentucky Breakfast Stout.

Mina intet ont anande gäster Rickard och Anders hade bara fått reda på att jag hade ett test/experiment på gång. Med glasen i näven så de rätt bekymrade ut, kommentarer som "den här ölen är rätt stark", "jävlar vad spritigt!" samt "har du blandat vodka i ölen eller?" haglade. Ingen kunde räkna ut vad det var för öl men det var ju å andra sidan inte så konstigt, det riktigt stank alkohol och bourbon ur våra glas och det smakade etter värre. Den lilla stoutkaraktär som fanns kvar försvann som en nål i en höstack och vi satt med en ölbaserad grogg av det tyngre slaget.

Nja, det här experimentet var synnerligen misslyckat och min slutsats är att jag antagligen blandade lite för mycket JD i våra glas alt. att det denna typ av blandning bara resluterar i spritig busgrogg. Vill man få vanilj-, ek- samt bourbontoner ska man banne mig lagra ölen i tunna och inte försöka fixa det hemmavid.

Slutresultatet: Ett stycken pajad Breakfast Stout hamnade omgående i vasken.

/Markus

Det som göms i öl kommer fram i glaset (Gammalt Norrländskt ordspråk)

2010-04-09T23:23:00.007+02:00

Och vad ska nu det här föreställa?

Döm av min förvåning när jag hittade denna tingest i botten av mitt ölglas. Jäst och diverse oidentifierbar sörja (typ Dark Lord) har jag varit med om men inget liknande.

Ära och berömmelse står på spel (för alla utom Anders, Rickard samt Niklas) för den som:
a) kan lista ut vilken öl det är tal om
b) kan berätta för mig vad det är för något jag fick i glaset

Har mailat bryggeriet i fråga och ställt frågan om hur det är ställt med bryggeriet alt. flasktappningen men har ännu inte fått något svar. Fortsättning följer förhoppningsvis...

/Markus

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge

2010-01-18T22:16:00.008+01:00

Sitter och väntar på min favorit DIPA ska anlända från USA och är grymt peppad. Förra året prövade jag Hopslam i mitten av februari, dvs. ca en månad efter släppet, och i år hoppas jag hinna få hem dem något tidigare. Med lite tur sitter man med en öl i näven mot slutet av veckan. Mycket trevligt!

/Markus

Jäklar vad snabbt tiden går

2010-01-02T17:26:00.016+01:00

Satt och funderade lite över hur mycket mer lätt tillgängligt bra amerikansk öl har blivit på senaste tiden. Öl från staterna har gått från "fucking close to water" till "you're not worthy" rätt kvickt och idag är det nästan så man häpnar över vad vi får hit. Lost Abbey, Port Brewing, Stone, Goose Island, Great Divide osv. Det är inte många år sedan jag och en kompis satt på BeerAdvocate och drömde efter att få prova Dark Lord, 120 min IPA, Hercules osv. Minns så väl att vi, efter några misslyckade importförfrågningar, lyckades vapenhota en kompis att släpa hem en flaska Stone IPA samt Arrogant Bastard från USA. Känslan att efter fler månaders suktande äntligen få pröva en schysst amerikansk IPA var oslagbar, jag kände mig som ett barn på julafton.

Jag var på den tiden bosatt i Umeå och det var (och är fortfarande) allt annat än ett ölmecka. Ingen vinkällare så långt ögat kan nå och ett Bishops Arms som inte hade mycket kul att erbjuda. Att ägna sig åt ölbyten var inte hellre enkelt, bytesammunitionen var klart begränsad. Jämtlands, Oppigårds, Nils Oscar och dylikt räcker inte långt men lite standardöl från Stone och Dog Fish Head kunde jag fixa efter många om och men.

2008 flyttade jag med familjen till Malmö och där någonstans började ölintresset att sätta igång på riktigt. Helt plötsligt hade man tillgång till ett riktigt bra systembolag samt Köpenhamn, norra europas ölmecka nummer ett. Vet inte hur många gånger jag hann besöka Barley Wine samt Ölbutikken under det första halvåret jag bodde i Malmö. Helt plötsligt kunde man köpa öl från bryggerier jag knappt hade hört talas om eller för den delen hade någon koll på. Så här i efterhand köpte jag nog en hel del kassa danska öl men med tanke på hur svältfödd man var på nya roliga öl så spelade det mindre roll. Till råga på allt fick man tillgång till en hel del schysst bytesammunition och det gick att fixa Dark Lord, Speedway Stout och annat skoj utan större problem. Öl som tidigare varit i princip omöjliga att få tag på stod helt plötsligt i min lägenhet.

Så hur ligger landet idag då? Tja, som så många andra innan mig konstaterat så formligen överöses vi av nya, schyssta öl. Är det inte spännande amerikaner är det öl från danmark, kanada, italien och schweiz. Allt är inte bra (humletrötta IPA/DIPA:s, bananöl, trist amerikansk veteöl, Shipyard (usch), BrewDog (mycket hype, lite substans), Old Guardian (Varför Stone?), dyra öl i keramikflaskor, öl med noll eller ingen kolsyra, infekterade öl osv.) men på det stora hela har Systembolaget och våra importörer skapat djupa hål i mina fickor. Vissa månader räcker inte mitt ölkonto till för att köpa allt jag är intresserad av. Dagens I-landsproblem och jag ska inte klaga.

Som avslutning kan jag slänga upp en bild på öl jag, min bror och en kompis testade under jul. Funderar hur många av dessa öl som lyckats leta sig norr om Dalälven tidigare:

Lite trevliga provobjekt

Blev i princip bara godsaker som testades under ett par dagar. Vi hann som vanligt inte med att testa allt men så är det när man är en tidsoptimist.

Se vad glad man kan bli av lite öl

Min favorit rent spontant var Hel & Verdoemenis, troligtvis en av världens bästa Imperial Stouter. Sjukt drickbar och med en rostad ton som kan få vilken schysst espresso som helst att gå och gömma sig. Fem söta smultron av fem möjliga.

Over and out!

/Markus

Old Guardian 2008

2009-12-30T20:54:00.005+01:00

Varken jag eller min bror tyckte 2008:as Old Guardian vara speciellt bra när vi testade den första gågen. Slutbetyget blev inte bra; ölet var på tok för beskt och spritigt för att någon av oss skulle finna det speciellt njutbart. Största problemet var att alkoholen var så illa maskerad att det mer smakade busgrogg(folköl + sprit) än ett schysst amerikanskt barely wine. Blev ett ganska enkelt beslut att ställa undan våra resterande flaskor i väntan på bättre tider. Det kunde ju knappast bli sämre med lite lagring eller?

För några dagar sedan kände vi oss äventyrliga och plockade fram en flaska ur vår källare. Beväpnade med våra Old Guardian glas (väldigt snygga men inte speciellt praktiska) knäppte vi upp testobjektet.

Vid upphällningen skummade ölet friskt och den bärnstensfärgade vätskan såg riktigt inbjudande ut. För att vara ett så kraftigt öl så doftade det ovanligt svagt, vi fick i princip köra ner nästan i skummet för att känna doften av sirap, citrus, karamell, humle samt alkohol.

Ölen var hyfsat söt, rejält beskt samt, inte helt förvånade, fortfarande väldigt spritig. Old Guardian var inte lika het som förra året och nu gick det att hitta en trevlig kolaton, likt Double Bastard. Det här var en klar förbättring, förra året fick man leta efter malten med ett förstoringsglas. Tyvärr räckte det inte hela vägen för alkoholen var fortfarande på tok för framträdande och efter några klunkar var det svårt att registrera något annat än sprit, humlebeska och en otrevlig pepprighet. Nej, det här var fortfarande inte speciellt bra.

För skojs skull så testade vi att hälla upp ölen i kupor istället och då kunde vi konstatera att doften blev avsevärt mycket kraftigare än i OG-glasen. Tyvärr dök också en otrevlig acetondoft upp så frågan är om det blev så himla mycket bättre.

Slutbetyget är riktigt dåligt. Tänk er en tunn, blaskig och spritig Double Bastard med knappt någon maltsmak att tala om så har ni Old Guardian. Jag bannar mig själv att vi köpte flera flaskor av denna, milt sagt, mediokra amerikanska barley wine. Stone gör en hel del schyssta öl men tyvärr är inte Old Guardian en av dessa.

Sammanfattande betyg från Bröderna Lindström: Ett riktigt skitöl

/Markus

Ps. Old Guardian bryggs en gång om året med lite olika recept så det är mycket möjligt att det finns någon årgång som är bra. Någon som vet?

Nördvarning igen!

2009-12-27T21:03:00.006+01:00

Strax blir det Old Guardian 08. Nice!

/Markus

God Jul 2007

2009-12-26T16:27:00.005+01:00

I samband med det traditionsenliga Kalle Anka tittandet på julafton så grävde vi fram en Nögne Ö God Jul 2007 från vår ölkällare. Vad är juligare än piffa upp julfirandet med en riktigt stabil julöl?

Så fort jag fått av kronkapsylen skummade ölen över som värsta belgaren. Innan min hjärna hunnit få fart på min kropp hann jag söla ut några dyra droppar på vårt vardagsrumsbord. Rackarns! Skumpelaren slutade växa först när jag hällt upp halva flaskan. Har inget minne av att jag har haft det här problemet med någon annan flaska God Jul tidigare men det är ju möjligt att min teflonhjärna missat att registrera en sådan händelse under mappen ”viktigt”.

Vätskan drog åt det röd/bruna hållet och som ni kan se på upphällningen är det inte tal om någon tjockflytande filur likt Yeti, B.O.R.I.S., Dark Lord eller dylikt.

I rummet spred sig en söt doft av körsbär, plommon, torkad frukt, julmumma och gud vet vad annat. Spännande!

Ölet smakade väldigt fruktigt och med en hyfsad sötma som jag inte kan minnas fanns i God Jul när jag drack den senast. Körsbärs-, plommon- och möjligen lite fikonsmak kunde jag hitta initialt. Sötman var inte lika kraftig som jag först trodde baserat på doften, den var lite mer subtil. I eftersmaken kunde man hitta smak av kaffe och choklad, i princip det enda som avslöjade att det faktiskt var en porter/stout/strong ale vi drack. (Vad ska man klassificera ölen som? RateBeer och BeerAdvocate kan inte bestämma sig för om det är en American Strong Ale eller English Porter.) Tyckte även att det fanns en viss syrlighet i eftersmaken men är lite osäker på det, kan lika gärna ha varit tillfällig sinnesförvirring.

Slutbetyg då? Jäkligt bra, lite som en blandning av ett fruktigt barley wine och en mörk belgare blandat med subtila stout/portertoner. Vet inte om ölen tjänar på att lagras längre men vi kommer att spara vår sista flaska till nästa jul så får vi se.

/Markus

Yeti Imperial Stout 2007

2009-12-25T17:16:00.010+01:00

Yeti är en speciell öl för mig på många sätt. Det var den första ölen som jag och min bror köpte till vår ölkällare. Det var också den öl som fick upp mina ögon för kraftiga, feta och smakrika öl. Tidigare hade Guinness varit det mest krävande jag testat; krämig, mättande och robust som få. Efter några flaskor Yeti hade jag sett ljuset. Allt smakrikt och amerikanskt var min melodi och jag tyckte att det nya landets maltdrycker var mycket mer intressanta än svenska, tyska, engelska och belgiska dito. Hårt rostat, välhumlat och experimentellt på alla sätt och vis var något som jag gick igång på. Och på den vägen är det. (Tilläggas kan väl att min ölsmak har blivit något mer nyanserad med tiden som gått.)

Hade läst att Yeti var ett bra att lagringsobjekt, till skillnad från den ekade varianten, och som första ölen till min och min brors ölkällare passade den som hand i handske. Ca en flaska per halvår har vi provat och nu har det återigen blivit dags. Jag gillar både den färska humlebomben och den mycket mer balanserade vi prövade i somras. Nåja, över till 2007:an:

Vid upphällningen uppträdde ölet som vanligt, dvs. det fanns fortfarande bra med kolsyra kvar och ölet skapade en rejäl beige skumkrona. Doften hade toner av rostad malt, ljus choklad, O´boy, kaffe och vanilj. Vätskan var svart som natten och tjock som asfalt. So far, so good. (so what!)

Efter första sippen insåg jag rätt snabbt att en källarlagrad snöman var något helt annat än en färsk dito. Borta är i princip all humlesmak och beska. Men är ölen mer balanserad på grund av det? Nja. Bakom den humlekanonad som tidigare spöat ens smaklökar så döljer sig en maltig, rostbomb utan dess like. Tänk er en espresso på turbo så kommer ni rätt nära. Det är rostat, beskt och bittert så det räcker och blir över. Höll nästan på trilla ur soffan när jag tog första klunken, fy för sjutton vad elakt! Inte negativt på något vis men det här var nog det värsta/bästa jag varit med om, lite beroende på humör. Lite förvånande får jag nog erkänna att ölen är mer balanserad som nybryggd alt. med ett år på nacken, än 2007:an. Utan humle blir det kärvt som bara den. Tilläggas kan att vi inte hittade några tecken på att ölen lagrats; inga portvinstoner så långt ögat når, ingen oxiderad pappighet eller liknande.

Frågan man ställer sig, tjänar Yeti på att lagras? Det är ursprungligen en väldigt välhumlad stout och om man gillar det så är mitt råd att dricka den färsk, lagringen kommer inte på något vis att förbättra ölen i den aspekten. Om man är intresserad av att få reda på vad som döljer sig under humlen så tycker jag absolut att det är värt ett försök. Vi kommer att lagra några flaskor till minst ett par till tre år till för att se vad som händer framöver. Någon gång ska väl även en snöman gå att tämja eller?

/Markus

Bra öl kräver bra musik

2009-12-22T14:37:00.003+01:00

Nördvarning: Stone glas till Stone öl

Igår blev det ett gäng schyssta öl (Saison dErpe-Mere, N´Ice Chouffe, Stone IRS) samt lite bra musik (Alice in Chains, The Mars Volta, Lamb of God) och.kvällens höjdpunkt var utan tvekan Stones Imperial Russian Stout från 2008. Det är utan tvekan en av mina favorit stouter och det som gör att den sticker ut ur mängden med kraftiga amerikanska IRS är de anis/lakritssmaker som man hittar i eftersmaken. Påminner lite om The Abyss, som är bryggd med lakrits, men så vitt jag vet är det inga smaksättande tillsatser i Stones öl. Hur som helst; grymt smaskigt öl för oss som gillar lakrits och öl. Smaskens!

En liten sidonot: Fick pröva en 2008:a av Anders and Ale för några veckor sedan och den hade smöriga toner i doften som jag inte hittade i flaskan vi testade igår. Kan det månne ha något med lagringstemperaturen eller flaskans storlek att göra? Det var en 650 ml flaska som vi testade igår och Anders bjöd på en av de mindre 355:orna som kom förra året. Snillen spekulerar.

Fick även höra ett roligt "citat" som yttrats vid en fikarast någonstans i mörkaste norrland:

Vatten det tvättar man sig med.
Mjölk är för kalvar.
Saft är för barn.
Det ska vara öl!
-Okänd anställd vid Vattenfall, 1982-83

/Markus

Old Ruffian 2007 + Mögel = Sant

2009-12-20T16:20:00.008+01:00

När jag tidigare skrev att vitmögeltillväxten avstannat i vår källare var det en sanning med modifikation; möglet är puts väck på alla flaskor utom våra Old Ruffian från 2007. För att illustrera det hela så kan ni kika på bilderna nedan:

Sommaren 2009

Vintern 2009

Lite mindre vitt ludd nu men det kan ju bero på att det är kallt och mindre fuktigt i källaren. Nåväl, min teori till varför det fortfarande växer mögel på dessa flaskor är:

1. Rengöring med såpa och vatten funkade inte fullt ut på alla flaskor.
2. Great Divide har extra mumsigt papper/färg i sina etiketter. (Mest troligt i detta fall.)

Enligt min mormor så hade de alltid lite vitmögel i sin jordkällare där de förvarade potatis. Det innebär att man kanske alltid får räkna med lite än hur mycket man anstränger sig. Påverkar då inte ölen och särdeles farligt är det inte; vi mumsar ju i oss mögelost som, så vitt jag förstått det, består av samma mögelbakteri som har satt sig på våra flaskor. Nåja, hur smakade ölen då?

Jag tänkte inte göra någon ingående recension av Old Ruffian, det finns så många andra bloggare/recensenter som är bättre på det än mig. Däremot kan jag kort konstatera att det är ett fantastiskt gott amerikanskt Barley Wine som verkligen vinner på lagring. En färsk Old Ruffian kan jag tycka är lite väl besk och osofistikerad för min smak, väldigt god iof men typiskt amerikansk; stor, skrytig och obalanserad så det räcker och blir över. Med några år på nacken har den överdrivna beskan och humlearomen hamnat lite i bakgrunden. Missförstå mig inte, det är fortfarande tal om ett rejält bett i ölen, men de fantastiska malttonerna får äntligen en chans att sticka näsan över vattnet. Jag kommer att tänka på kola, chocklad, knäck och fudge när jag dricker ölen. Smaskens! Detta tillsammans med Great Divides patenterade nötighet (schysst ord för övrigt) gör det till en fantastisk öl att sitta och sippa på en mörk vinterkväll.

Tycker Old Ruffian påminner lite om Stones Double Bastard, eller tvärtom. Misstänker att det har lite med kolatonerna som jag hittar i bägge ölen. Hur som helst blev jag sugen på att köpa en låda 2008 och en låda 2009 Old Ruffian. Alltid kul att göra vertikalprovningar; det är en av få gånger man har möjlighet att verkligen testa hur lagring påverkar ett öl. Det i sin tur kan förhoppningsvis ge en fingervisning om när det är dags att bjuda in vänner på fest, vem vill lagra sönder öl i onödan?

Great Brands meddelar att de har 2007:or kvar och att eventuellt så dyker det upp nya Old Ruffian till hösten på Systembolaget. Nice!

/Markus

Hur är det ställt med ölkällaren?

2009-12-19T16:30:00.009+01:00

Efter en del strul med fukt i vår källare, se tidigare inlägg här, så har jag och min brorsa för tillfället kontroll över situationen. Som bland annat Weine på Casa Beer Blog påpekade så var kondensproblemet vi hade i somras avhängigt av att vi, klantigt nog, öppnat ventilationen. Detta i kombination med en varm och fuktig sommar gjorde att källaren mer liknande ett terrarium än ett hederligt svenskt förhistoriskt kylrum.

Genom att plugga igen ventilationen och köpa in lite torrbollar har luftfuktigheten kommit ner på normala nivåer, tillväxten av vitmögel har mer eller mindre avstannat och det går numera att förvara kartonger där utan att de förvandlas till pappersmassa.

Kylan i källaren får vi fortsatt leva med om vi inte sätter in någon form av värmereglering och oddsen att vi gör det är inte så stora. En fluktuation mellan +-0°C och +12°C är dock inte hela världen. Jag är bara uppe och inventerar källaren två gånger om året och då föredrar jag långsam lagring alla dagar i veckan framför ”roomtemperaturing”.

Nästa projekt som vi ska ta oss ann är att fixa hyllor. För tillfället har vi lagt skivor från en hästfinka som provisoriskt golv för att slippa ha våra flaskor stående på grus.

Designmässan 2010 månne?

Finn ett fel

Vi har länge diskuterat om att vi måste skaffa hyllor men det har aldrig kommit längre än så. Att hitta något lämpligt som inte kostar skjortan var enklare sagt än gjort och nu har vi bestämt oss för att tillverka några hyllor själva. Min förhoppning är att vi med hjälp av lite järnrör, en svetts samt lite plankor ska kunna fixa tre robusta hyllor under julledigheten. Funktionalitet framför utseende är ett bra motto i detta fall. Får se om vi får arslet ur vagnen någon gång under nästa vecka.

Hm… det var nog allt för denna gång.

/Markus

19 december 2009

2009-12-19T15:29:00.015+01:00

08:53 Blir väckt av min dotter Linnéa, hon tycker att pappa ska släpa sig upp ur sängen och inte ligga och slöa.

9:50 Hyfsat vinterklädd (Puma Clyde skor är dock inte helt optimalt) så leker jag och Linnéa ute och vi gör ett tappert försök att gräva en grotta. Lite för lite snö samt en ivrig treårig gör att bygget raseras rätt omgående.

11:30 Blir det kaffe och kakor hos min mormor, mycket trevligt!

13:13 Jag ställer ner lite nyinköpt öl i källaren. (Något ölrelaterat måste man ju ha på en ölblogg;-)

14:45 Går ut och fotar lite:

Den norrländska vintern är lite för kall för min smak och eftersom jag helt saknar intressen för skidor, skoter och dylikt så är det inget jag saknar nu när jag bor i Skåne, snarare tvärtom. Snö och kyla innebär mer kläder, mindre framkomlighet och allmänt extra strul. Går dock inte att komma ifrån att det är otroligt vackert och rogivande här och, som småstressad storstadsbo, så infinner sig en julkänsla som är svårslagen. Blir även osannolikt sugen på en Imperial Stout eller ett stadigt Barley Wine, något smakrikt och värmande är aldrig fel på vinterhalvåret. Nu saknas bara en knarrande fotölj, en rökrock och en pipa.

/Markus

Ps. Hade jag uppskattat Immortal (töntigt band som gör töntig musik) så hade jag nog slängt på skivan At the Heart of Winter alternativt Blizzard Beasts. Nu får det bli Mars Voltas Amputechture, inget vintertema alls men fan så mycket bättre än fjantiga norrmänn;-)

Ibland lönar det sig att gnälla

2009-11-23T20:19:00.005+01:00

Fick svar från Systembolaget angående den borttappade beställningen av Thomas Hardy's Ale 2005. Kundservice sa att det blivit ett tekniskt fel i beställningsrutinen, exakt vad det menade med det vet jag inte riktigt, men till min förvåning fick vi 200:- i presentkort. I och för sig så får vi inga 2005:or men vi fick ett snabbt svar samt en kompensation vilket är ett plus i kanten. Jag får tacka och bocka så mycket och nu är bara frågan vad man ska lägga slantarna på? Misstänker att det blir några andra öl till ölkällaren;-)

/Markus

Tredje gången gillt

2009-11-21T11:57:00.004+01:00

Efter några försök så lyckades jag hitta en öl som gick att privatimportera:

Priset var rätt okej, 80:- per flaska, så nu väntar jag på en låda till ölkällaren. Mycket trevligt!

En eloge till Great Brands AB som också som informerade mig om att Yeti Imperial Stout kan dyka upp i Sverige under våren 2010. Jag håller tummarna för att det blir av och att ölen kommer på Systembolaget. Mer oekad snöman åt folket!

/Markus

Nu har Systembolaget klantat sig igen!

2009-11-20T19:12:00.006+01:00

Jag och min bror gjorde en beställning på 10 st Thomas Hardy's Ale 2005 för lite över två veckor sedan. Vid tillfället fanns det gott om öl i Sverige kvar och vi antog att om ölen inte fanns på varudepån skulle Systembolaget beställa från någon annan butik.

Förra veckan var min bror in på aktuell butik och frågade om vår beställning var på väg. Enligt personalen var den det och då kan man ju tycka att allt skulle vara frid och fröjd.

Idag tog vi kontakt igen och får då svaret att tyvärr, er order har blivit makulerad och ölen är slut. Anledning till detta var enligt uppgift en miss på varudepån. Kundservicen är, som brukligt, inte på topp på Systembolaget och det enda vi fick var ett ”Ursäkta, det blev fel.”.

Nåväl, har skickat ett mail till kundservice och begärt en förklaring på hur detta kunde ske samt en begäran om kompensation. I vilken mån Systembolaget kan trolla fram några Thomas Hardy's Ale 2005 är ju tveksamt men man kan ju tycka att vi borde få något plåster på såret. I det här fallet har vi inte gjort något fel men blir ändå utan några öl till vår ölkällare.

/Markus

Inga internleveranser av julöl i år igen.

2009-11-19T23:26:00.005+01:00

Läser man på Systembolagets hemsida kan man se att de inte tillåter någon internleverans av glögg, julöl eller julsprit. Anledningen till detta är som följer:

Inför julen har vi extra många kundbesök, besök som vi vill ta hand om. Därför sker inga internleveranser av julvaror.

Frågan jag ställde mig förra året och som Systembolaget inte bemödade sig att besvara var hur detta tillfälliga undantag var förenligt med deras uppdrag. Tittar på den andra punkten nedan blir man ju lite fundersam.

Systembolagets uppdrag består av fem grundstenar:
* Vi är noga med vår ålderskontroll, säljer inte till den som är påverkad och motverkar langning.

* Vi har ett brett sortiment av hög kvalitet som är tillgängligt i hela landet.

* Vi är märkesneutrala. Ingen leverantör eller något varumärke varken favoriseras eller diskrimineras.

* Alla besök i Systembolagets butiker bygger på ett bra kundmöte med värderingar kopplade till god dryckeskultur.

* Vi är inte vinstmaximerade och driver inte merförsäljning.

Att inte tillåta internleveranser till mindre orter gör ju att de gör avsteg från sin egen policy, vill jag ha något annat än Arboga Julöl när jag åker till Norrland så får jag antingen skicka någon släkting 16 mil till närmaste ”stora” glasbank eller så får jag släpa med mig öl på flyget. (Rackarns, såg nu att det lokala butiken där min kära mor bor inte ens har Arbogas Julöl! Får bli en Falcon Julmumma istället då, jippie.)

Ska vi ha det eländes monoplet så får de se till att sköta sitt uppdrag. Jag kommer i år igen skicka ett mail och klaga på deras korkade undantag. Misstänker att jag inte kommer få ett svar alternativt att de klipper och klistrar svaret från sin hemsida:

Hej Markus
Inför julen har vi extra många kundbesök, besök som vi vill ta hand om. Därför sker inga internleveranser av julvaror.

Suck!

/Markus

Ps. Tilläggas kan att om öl finns kvar i varudepån så brukar det gå att be den lokala butiken ta hem ölen åt en. Men det förutsätter ju att det faktiskt finns några öl kvar samt att personalen har lust/tid/ork/kunskap att hjälpa en.

Det går sisådär med mina privatimporter

2009-11-16T21:38:00.005+01:00

Produkten du frågat efter: Yeti Imperial Stout
Leverantören meddelar att varan har utgått ur deras sortiment, vi kan därför inte hjälpa dig.

Produkten du frågat efter: Brooklyn Black Chocolate Stout
Leverantören Carlsberg meddelar; Tyvärr har vi ej denna artikel i vårt sortiment just nu, då de är en säsongsartikel.

Hade inte varit dumt om importörerna alternativt Systembolaget kunde ha lite bättre info om vad som går att få tag på via privatimport för tillfället. Tar i och för sig en del att uppdatera hemsidor och så vidare men frågan är om man inte skulle spara mer tid på det än hantera förfrågningar som inte leder till någon försäljning. Det skulle vara en schysst service till oss kunder om inte annat. Sen kan man ju fundera på om inte det hade gått att bygga ut den något knapphändiga informationen man får som svar vid en privatimportsförfrågan. Något i stil med:

-Vi förväntar oss få in ölen om x antal månader.
-För tillfället finns det inga planer på att importera den efterfrågade varan.
-Ölen du frågat efter är en säsongsöl och vi har tyvärr redan sålt slut på årets, nya kommer eventuellt nästa år.

Vet inte hur lång framförhållning man har om importör men i vissa lägen känns det som om man gärna lämnar så lite som möjligt för att det går snabbt och enkelt. Detta gäller självklart inte alla importörer; ni som sköter er behöver självklart inte ta åt er;-)

/Markus

Går Cantillon att privatimportera månne?

2009-11-05T22:46:00.004+01:00

Någon som vet? Är sugen på att slänga in ett gäng i ölkällaren och det vore tusen gånger smidigare att kunna beställa ölen via Systembolaget än släpa flaskor från Köpenhamn. Är ju så där lagom spännande att ha en massa öl i sina väskor varje gång man tar flyget upp. Någon gång lär det ju gå åt h-vete och då har en massa dyra droppar gå till spillo helt i onödan.

/Markus

Avsändare okänd

2009-10-27T17:43:00.004+01:00

När jag kom hem idag hittade jag till min förvåning ett paket i brevlådan. Det är alltid kul att få hårda klappar men jag kände mig lite frågande till vad det kunde vara, årets födelsedag är sedan några månader avklarad och jag väntade inte på någon beställning. (Hade tänkt lägga in en bild på paketet här men min digitalkamera har fått fnatt och har slutat att funka, tusan!)

Nåväl, jag kunde konstatera att paketet saknade avsändare. På frimärkena kunde man se att det var postat i Umeå. Hm… kunde det månne vara min kära mor som skickat mig något? Nja, handstilen avslöjade att det var tal om någon annan. Utrustad med en hyfsat vass kniv skar jag upp paketet och efter att ha plockat ut lite frigolit, skumplast och annat skoj så hittade jag en ölflaska. Och det var inte tal om vilken öl som helst:

Mongozo Banana verkar vara en riktig slamkrypare med en 4:a (!) i betyg av 100:a möjliga på Rate Beer. Lite oväntat har ölen fått ett snittbetyg på 3,38 på BeerAdvocate; är detta det slutgiltiga beviset på att RB är bättre än BA? Sökte även lite på nätet och hittade några roliga inlägg om Mongozo och bananöl i största allmänhet:
Skumgardiners recension måste läsas.
Double Bastards allmänna betraktelse över bananölens vara och icke vara är också mycket läsvärd.

Frågan varje frisk människa ställer sig är:
Vem i hela friden lägger ner tid, energi och pengar på att köpa en Mongozo och skicka den till mig? Jag har några heta konspirationsteorier:

-Någon har läst mitt inlägg om den vedervärdiga Jules de Bananes och tycker att jag ska få smaka något, om möjligt, ännu äckligare.
-Någon har misstolkat ovanstående inlägg och tror på fullaste allvar att jag gillar denna typ av ”fruktöl”.
-Någon försöker skrämma liv i min blogg med lite äcklig öl som hot/motivation.

Jag ett par misstänkta men ännu inga bevis som gör att jag med säkerhet kan fastställa vem som sänt mig denna fina present. (Ger du dig till känna kanske jag kan kontra med en Cave Creek Chili;-)

Någon som är sugen att testa lite bananöl?

/Markus

Jippie!

2009-10-17T22:35:00.004+02:00

Upptäckte att Great Brands äntligen uppdaterat sin hemsida och, enligt den i varjefall, så finns det ett gäng roliga öl från Stone, Great Divide, North Coast och Rogue att privatimportera. Bra jobbat och nu håller jag tummarna för att man får hem någon låda med Yeti, Old Ruffian, Stone Imperial Russian Stout elller liknande. Frågan är bara hur man ska ha råd med det samtidigt som det kommer en strid ström av nya intressanta släpp på Systembolaget?

/Markus

Songsmith slaktar Motörhead

2009-10-03T22:48:00.006+02:00

Med hjälp av Microsofts fantastiska program Songsmith har man skapat denna nya version av Ace of spades. Någon har fått tag i sångspåret till denna Motörheadklassiker, tankat in det i Songsmith och sedan har ovanstående "cover" skapats.

Är någon intresserad av denna fin-fina produkt kan ni kika på nedanstående demo:

/Markus

Vid vilken temperatur lagrar man öl?

2009-10-03T13:25:00.002+02:00

Satt och slöläste lite på BeerAdvocate när jag hittade det här inlägget:

Cellar temp is 55 degrees F. You're at 77. Thus, the reality is that you're not cellaring...you're roomtemperaturing. It is generally not recommended to keep beers at room temperature for any length of time.

Cheers,

Greg Koch (Stone Brewing)

Dagens nya ord: Roomtemperaturing;-)

/Markus

Är det här ett skämt eller?

2009-10-02T21:21:00.001+02:00

/Markus

Hur lång hållbarhet anser Sierra Nevada att deras öl har?

2009-10-02T19:25:00.004+02:00

Most beer is best consumed fresh. Optimal storage conditions are cool, dark and dry. Our beer is dated on the day it is packaged. Since our Pale Ale is full flavored, with lots of hops and malted barley, it should last up to 150 days when stored under optimal conditions- COOL DARK DRY. Styles like our Bigfoot Barleywine are sometimes cellared and aged like wine, the flavors will continue to evolve and change with time. Our Celebration Ale is considered fresh when <180 days. Celebration ale is brewed and dry hopped with freshly harvested hops that contribute exceptional aromatic qualities. These intense aromatics will start to diminish within the first few months after packaging. Although some people prefer it slightly aged, the hops mellow, bitterness subsides and the malt sweetness comes forward.
(Hämtat från Sierra Nevadas hemsida)

De Torpedo Extra IPA som jag köpt har, om jag förstått koden rätt, tappats på flaska den 4:e juli. Det innebär att ölen är "bra" i ca 60 dagar till, helt okej får man väl tycka.

Hur kommer ölen att förvaras på Systembolaget då? Gjorde en liten checklista:
Mörkt - Nix
Kallt - Inte en chans
Torrt - Jepp (Ett rätt av tre är ju bättre än inget alls)

Testade en flaska igår och den var riktigt bra. Känner mig allmänt glad och nöjd över att vi äntligen fått in en IPA med riktigt tjong i på Systembolaget. (Om någon hävdar att Punk IPA är bra på något vis kommer jag skrika högt.) Det enda jag önskar vore att få ölen snäppet snabbare till Sverige så man får testa hur den är något färskare. Känns som om den hunnit tappa ett uns fräschör men det kan ju var inbillning.

/Markus

Öl = fetma = falskt

2009-09-26T22:55:00.001+02:00

/Markus

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge

2009-09-23T21:23:00.008+02:00

Så var det äntligen dags för mig att avsluta min evighetslånga ”reportageserie”, bättre sent än aldrig får man väl lov att säga. Här kommer så den sista delen av "Middag med Garrett Oliver", dvs. del fyra i serien, och som ni alla vet, uppföljare blir i princip aldrig lika bra som originalet.

Några slutliga reflektioner:
-Är fortfarande lite osäker på i vilket syfte Carlsberg Sverige anordnade middagen. Försökte fiska lite efter skälet under kvällen men det enda svaret jag fick var att de ville testa något nytt. Gissningsvis så såg Carlsberg Sverige själva arrangemanget som marknadsföring för Brooklyn Brewery, dess produkter och slutligen sig själva som importörer. Uppenbarligen har det funkat rätt bra för än så länge har de fått en hel uppsjö med blogginlägg. Lite roligt att det, så vitt jag vet, inte skrivits något om arrangemanget i vare sig DN eller Aftonbladet.

-Garrett Oliver hade inte tidigare haft möjlighet att testa den här sortens informella ölmiddagar och han verkade genuint glad att få göra det. För egen del kändes det extra kul att få vara med på ett sådant ”pilotprojekt”.

-Min egen ”insats” på middagen var väl sådär, kändes rätt obekvämt att sitta och försöka föra någon form av diskussion på engelska med ett gäng mer eller mindre vilt främmande människor. Så här i efterhand så hade man nog, ahem, kunnat vässa sina frågor/diskussionsämnen en hel del. Kändes som om rätt mycket av de frågor jag hade var saker som Garrett svarat på hundratals gånger och, förståeligt nog, så var han inte jätte entusiastisk i alla lägen. Känner även att man kunde försökt kommentera och fråga mer kring varje ämne, nu blev det väldigt mycket envägskommunikation; någon ställde en fråga som Garrett Oliver svarade på och sedan blev det inte mycket diskussion.

-Personliga höjdpunkter under middagen:
a) Jag blev indirekt kallad ”beer nerd”. Att detta gjordes i en något nedlåtande ton gjorde det hela ännu roligare för i min värld är alla människor nördar på ett eller annat vis. (Trots att vissa personer hävdar motsatsen;-)
b) En person sitter under middagen och ondgör sig över hur fånigt det är att lagring: ”Vem vill få portvinstoner i sin öl?” och proklamerar att all öl är bättre färsk för att ca 20 minuter senare sitta och stöna och stånka över hur god förra årets Brooklyn Black Chocolate Stout var. Blev ännu roligare när samme person säger till Garret Oliver ”This beer is fresh, this beer is really fresh!” för att i nästa stund få svaret ”No, it is cellared”. I min värld är detta humor på hög nivå.
c) Samme person sluggar vilt och proklamerar att i princip all amerikansk öl är för humlig och obalanserad. Generalisering någon?
d) Till ovanståendes försvar, eller vad man nu vill kalla det, så bjöd denne person på en rolig kommentar i stil med: ”Carlsberg brygger ju en massa skräpöl som man tagit fram genom paneltester och dessa samarbetar Brooklyn Brewery med, hur kan det komma sig?”. Garrett gled smidigt undan att svara på den frågan.
e) Maten var grymt god trots att det emellanåt tog lite lång tid mellan rätterna.
f) Garrett Oliver gillade inte Mikkellers öl och det förklarade varför han såg uppriktigt chockad ut när jag lyckades snurra ihop min presentation, tacka fan för att han blev uppgiven när han trodde jag bytt bort en Black Ops mot lite dansk ”fulöl”.
g) Blev uppriktigt förvånad över hur goda vissa öl blev i kombination med maten. Det är en värld man borde utforska lite mer men det är klart, det vore ju en fördel om man var någorlunda duktig på att laga mat. Fiskpinnar och porter, pasta med ost och ketchup och lambic... nja.

Hm… är säker något jag har glömt men då får det vara.

Får passa på att tacka Carlsberg Sverige, Garrett Oliver och alla andra deltagare för ett kanonbra arrangemang och trevligt sällskap.

/Markus

Sugen på en bananöl?

2009-09-23T18:36:00.003+02:00

Då tycker jag du ska pröva Jules de Bananes från bryggeriet De Ryck.

"An exotic beer that you must have on a hot beach party! Its white banana colour makes this fruit beer an outsider among the fruit beers."

Vad kan man då tänka sig att denna fantastiska öl är bryggd på för något?

"Water, barley malt, hops, sugar, natural banana flavour, sweeteners, milkbase, yeast"

Vattnas det i munnen på dig när du läser det här så är mitt tips att uppsöka en psykiatriker fortare än blixten. Jules de Bananes är en av de äckligaste öl jag prövat i hel mitt liv och det är i mina ögon, otroligt nog, ett par snäpp värre än Cave Creek Chili Beer. Ölen doftar artificiell banan blandat med kemiska bitoner (aceton, tvättsprit, smörsyra… you name it). Smaken var mer av samma vara och, som pricken över I:et, så kändes det som om man drack en 50% sockerlösning, bläh! Hur De Ryck kan tro att någon vill dricka det här slisket en varm sommardag är för mig helt obegripligt.

Finns i princip bara två positiva saker att säga om ölen:
-Precis som en riktig kalkonfilm så kommer jag aldrig glömma denna öl, på gott och ont.
-Det är en smakkalibrering utan dess like; öl som man tidigare tyckte var rätt dåliga blir helt plötsligt fantastiska bryggder.

/Markus

Moloken – kanske Sveriges just nu bästa band

2009-09-11T18:16:00.009+02:00

Our Astral Circle - 2009

Var ett bra tag sedan jag skrev något om musik så nu är det hög tid att jag gör det. Vad passar bättre än att tipsa om ett relativt nytt band från mörkaste norrland med det passande namnet Moloken. Bandet bildades någon gång 2007 och de släppte sin första EP ”WE ALL FACE THE DARK ALONE” 2008. Var inte så jätteförtjust i deras första släpp. Materialet lät lovande men sången var på tok för klen och ljudet på skivan var inte mycket att hänga i julgranen; burkigt och utan kraft.

Fick höra lite demoversioner av några låtar till deras nya skiva och tyckte det lät redigt mycket bättre, trots hafsig produktion och, flämt, ostämd/ointonerad gitarr. (Lova bättring annars kommer jag och jagar er med min strobostomp;-) Inte fantastiskt bra denna gång heller men ett stort kliv framåt och det gav en fingervisning om att något riktigt bra var på gång.

Nu har äntligen Molokens första fullängdare kommit och jag är helt golvad! Det här är nog det bästa svenska skivsläppet för året, i varjefall inom doom/hardcore/metal genren. Musikaliskt låter det som en blandning av Isis, King Crimson, Neurosis, Burst och en liten nypa Meshuggah. Bandet har, som så många andra ångestkonstellationer klumpats ihop med Neurosis och Cult of Luna. Personligen tycker jag det finns en hel del beröringspunkter rent stämningsmässigt men att det musikaliskt är rätt stora skillnader. Där tidigare nämnda band kommer från hardcorevärlden så har Moloken mer metal och 70-tals progginfluenser. Istället för att mala på i rak 4/4:a hela tiden så fixas det och trixas en hel del med udda taktarter. Lägg till arrangemang som vågar bryta mot intro/vers/refräng/vers/refräng/stick/refräng-normen och ni har Moloken i ett nötskal.

Molten Pantehon live

Några personliga favoriter är Molten Pantheon (Stenhård hardcore/metal med ett ruskigt skönt King Crimson influerat slutparti som sparkar arsle), Untitled II (Mörkt och stämningsfullt med lite TOOL vibbar) och slutligen 11”12 (så här skulle Neurosis ha låtit om de diggade norsk black metal, LSD och udda taktarter).

Köp för böveln!

/Markus

Ps. Lämplig öl att inmundiga i samband med en lyssningssession med Moloken: något mörkt och kärvt liknande Yeti Imperial Stout (Great Divide). Hm... rackarns att man inte har någon hemma i kylen.(Nämner någon Corona ska jag personligen kölhala personen i fråga!)
Ps. 2. Hela skivan finns för tillfället på http://www.myspace.com/moloken

Humlete

2009-09-08T13:21:00.007+02:00

I våras köpte vi en humleplanta till vår uteplats och för några dagar sedan plockade jag lite kottar för att testa att göra humlete. Hade inga större förhoppningar om att det skulle bli bra, det är ju trots allt inte någon renrasig "finhumle" som växer hos oss, men det var ju värt att testa i varjefall.

Nåväl, jag plockade lite humlekottar och konstaterade att de såg rätt schyssta ut förutom några missfärgningar här och där. Doftade på kottarna och förutom en gräsig ton kunde jag ana en svag citrusdoft. Hm... kanske kunde det bli något ändå. Nyfiken som man är så tuggade jag i mig en rackare och herre min ge vad besk den var, fick vilken DIPA att framstå som snäll och tillrättalagd. Tyvärr kunde jag konstatera att det på sin höjd smakade lite nyklippt gräs och lite citrus men inte mycket mer.

Googlade lite på humlete och hittade inte speciellt mycket info så jag prövade lite på måfå. Värmde upp en mugg med vatten och dängde i en näve humlekottar. Rörde runt lite och lät dem dra i ca 15 minuter.

Hm... humle!

Efter att jag provsmakat kunde jag konstatera att det smakade väldigt lite, kändes som vattenskadat te med en vis gräsig ton. Nej, det blev inget vidare. Jag lät mig inte nedslås utan värmde upp vattnet igen och slängde i ännu mer humle. Även denna gång lät jag det dra i ca 15 minuter. Tyvärr blev slutresultatet detsamma, smakade och doftade mest varmt vatten. Tyvärr får jag konstatera att trädgårdshumle, eller vad rackarn vi nu har i vår trädgård, är rätt kasst. Ett annat alternativ är att jag gjort fel, plockat humlen för sent/tidigt, borde ha torkat den först eller... tja, vad vet jag?

/Markus

Middag med Garrett Oliver (Del 3)

2009-08-31T21:50:00.009+02:00

Så var det äntligen dags för D-dagen, klockan 19:00 skulle vi ses på restaurang El Diablo för middag med Garrett Oliver. Spänd av förväntan tillbringade jag förmiddagen med lite kompisar och avrundade med ett snabbt besök på Oliver Twist. Det blev en flaska Firestone Walker Pale Ale för min del; en riktigt god amerikansk Pale Ale som jag gärna skulle dricka igen. Runt femtiden blev det dags att tacka för sig och ge av mot Centralstationen där jag mötte upp med Fredrik.

Strax före sju anlände vi till El Diablo och det var rätt folktomt i lokalen förutom Garrett samt Joakim och Henric från Carlsberg. Vi hälsade på dem och snabbare än Lucky Luke hade Fredrik trollat fram tre öl som vi prövade. Vilka det var minns jag inte på rak arm men jag är övertygad om att Fredrik kommer att skriva om det. Efter en liten stund anlände de övriga deltagare: Göran Winbergh (Aftonbladet), Ulrika Nyström-Ljung (Pyttipanna samt frilansskribent för DN), Magnus Bark (Ofiltrerat) och Ville Lidman (Slitz). Totalt var vi nio personer och eftersom vi var på en restaurang med tequila- och drinktema så blev det en fördrink innan middagen. Kändes inte helt klockrent att bedöva sina smaklökar med en kraftig tequiladrink så efter ett par sippar valde jag att ställa undan den, vem vill paja en potentiell fantastisk smakupplevelse med mexikansk fulsprit?

En stiltypisk tequiladrickande mexikan

Vid bordet gjorde tog vi en presentationsrunda. Jag höll mig ganska kort; sa att jag skrev om öl, öllagring och ölbyten samt lite musik och annat jag var intresserad av. Nämnde även att jag var lite fundersam på vilka meriter jag var utvald; sa att jag inte var den mest aktive bloggaren i Svea rike och att jag mest skrev för skojs skull. Avslutningsvis skulle jag skoja till det och säga att jag bytt till mig en Black Ops mot några Mikkeller. Tyvärr slog min normala tankspriddhet till i kombination med lätt nervositet och jag lyckades tappa tråden och röra ihop ölen. Garrett såg uppriktigt förvånad ut och sa: ”You traded a bottle of Black OPS for some Mikkkeller? Oh my God!”. Efter att vi rett ut misstaget så var min korta stund i ”strålkastarljuset” över för denna gången. Utmärkelse för kvällens bästa presentation går utan tvekan till Ville Lidman: ”I am the booze editor of Slitz, a magazine for young guys.”Personligen tycker jag det var extra kul att det visade sig att han också var ansvarig för träningsdelen på tidningen; ”tidningen” Slitz hittar kombinationer som ingen annan.

Fast det är klart...

Maten vi fick under kvällen var verkligen av toppkvalité och Garrett Oliver hade lyckats med ett antal spektakulära öl- och matkombinationer. Som jag förstod det så hade han fått en lista på maträtter som fanns i El Diablos befintliga meny och sedan valt ut öl efter det. För mig, som är en total katastrof i köket, var det extra trevligt att få uppleva en sån här middag. Det är ju inte varje dag man får pilgrimsmusslor och ankbröst hemmavid, är jag involverad blir det nog mer troligt stekt Skogaholmslimpa med ägg och korv. (För en komplett lista över kvällens mat och dryck så rekommenderar jag Ofiltrerat.)

En av mina favoritkombinationer var Brooklyner-Schneider Hopfen-Weisse tillsammans med Chili och basilikagravad svärdfisk, jag tyckte den lätta alkoholhettan i ölet fungerade fantastiskt tillsammans med chilin i maten. Smaskens var bara förnamnet.

En annan osannolikt god smakkombination var Black Chocolate Stout tillsammans med en ljummen chokladsoppa som smaksatt med kaffe, anchochili och kardemumma. Till det fick vi körsbärssorbet och brända (borde det inte vara rostade?) marshmallows. Personligen tycker jag inte man kan misslyckas med choklad och stout så det kanske inte var någon större överraskning att det funkade bra men ändå.

Det är nästan så man skulle kunna tro att jag tagit bilden själv

Vi fick även dricka en ca två och ett halvt år gammal Local 1 som var otroligt mycket mer komplex och god än när den släpptes, jag gillar att det kommit lite gröna äppeltoner i ölen som passade som hand i handske med resten av den lite funkiga belgiska alen. En rolig anekdot är att Carlsberg hävdade att man valt att lagra ett par lådor av ölen sedan släppet på Systembolaget, jag sa till Garrett att de garanterat glömt bort dem i sitt lager och hittat dem av en slump. Till svar fick jag ett leende från Joakim samtidigt som han bedyrade att så inte var fallet. Frågan är om jag har rätt eller om de mörkar det hela som Roswell 47;-) Skit detsamma, jag är nöjd att jag fick testa den en Local 1 med några år på nacken smäller mycket högre än en färsk, i varjefall i mina ögon.

På det stora hela tycker jag Brooklyns stabila öl växte en dimension eller två tillsammans med maten, och vice versa för den delen, och det var en jäkligt häftig upplevelse. Tyckte mig hitta lite nya smaker och nyanser i ölen som jag missat och det är kul, blev rent av sugen att köpa ett sexpack Brooklyn Lager. Det om något måste ses som ett gott betyg, det var säkert över ett halvår sedan jag köpte något ur Brooklyns standardsortiment.

Fortsättning följer…

/Markus

Middag med Garrett Oliver (Del 2)

2009-08-30T11:18:00.011+02:00

Cirka en vecka före avresan ringde Fredrik Johansen (Malt, Humle, Jäst och Vatten) upp mig och frågade om jag vill samåka med honom till Stockholm. Det visade sig att även han hade blivit bjuden till middagen. Rent spontant kändes det trevligt att få sällskap men någon man känner lite sedan tidigare plus att det alltid är kul att ha någon att fördriva tiden med under resans gång. Vi bestämde oss för att åka upp den 24:e augusti och delta i en föreläsning med Garrett Oliver som anordnades på Restaurangakademin. Enligt förhandsinformationen så skulle det handla om öl i största allmänhet och det moderna ölbryggandets sköna konst. Lät inte helt fel och eftersom jag aldrig varit på någon liknande tillställning så kändes det kul. Enda smolket i bägaren var att föreläsningen började klockan 14:00 och det innebar en rätt tidig start på morgonen för min del. Klockan 04:25 måndag morgon ringde min väckarklocka mer ilsket än vanligt och sömndrucken släpade jag mig ur sängen likt en zombie hämtad från lämplig George A. Romero film. Med bara några timmars sömn innanför västen blev det att snabbt klä på sig, slänga ned några mackor i väskan och ta först bästa buss/tåg med destination Helsingborg. Väl framme hämtade Fredrik upp mig och vår ca 55 mil långa resa mot den kungliga huvudstaden kunde börja på allvar.

Med hjälp av GPS, massa musik och trevligt sällskap gick resan snabbare än jag förväntat mig och innan jag visste ordet av var vi i Stockholm. Eftersom vi hade lite tid över blev det ett snabbt besök på Brill & Co där vi bland annat träffade Marc, Jonas och Pierre. Snabbare än blixten han vi testa några nya öl (tack så mycket!) och sedan bar det av mot Restaurangakademin.

När vi kom fram var det redan rätt mycket folk på plats och ganska snart satt vi till bords med ett glas Brooklyn Lager i näven. Garrett Oliver visade sig, inte helt oväntat vara en väldigt duktig föreläsare. Under lite över en timme så pratade han om öl i största allmänhet och kombinationen öl/mat i synnerhet. Det bjöds på en hel del matnyttig information och några riktigt intressanta historier från bryggerivärlden. En av mina favoritkommentarer från Garrett Oliver var, lite fritt från minnet:

”It would be great to tell everyone that I am a genius but the simple answer is: my kung-fu is greater then yours.”
(Appropå varför han vunnit alla “Öl- vs vinprovningar” han deltagit i.)

Enligt Garrett beror detta främst på att:
a) Fettet i osten ”dödar” smaken hos de flesta viner
b) Öl har kolsyra som rensar upp smaklökarna och ”tar bort” fettet från tungan
c) Det finns flera valmöjligheter när man vill kombinera öl och ost än vin och ost
Frågan jag ställde mig själv efter föreläsningen var: Om man utgår från att vin och ost inte funkar speciellt bra ihop, hur har då just denna kombination blivit så populär?

När tillställningen var slut så gick vi tillbaka till Brill & Co, där det blev lite till öl- och ciderprovning. När det var avklarat tackade jag för mig och åkte iväg till Jonas, en kompis som vänligt nog erbjudit mig sovplats. Kvällen tillbringades med pizza, vinbärssaft och filmen ”Anvil! The story of Anvil” som jag varmt kan rekommendera, tänk er ”This is Spinal Tap” fast på riktigt. Bitvis nästan osannolik men det är en välgjord dokumentär om människor som aldrig ger upp hoppet om att lyckas och bli "framgångsrika".

“These go to eleven.”
- Nigel Tufnel

Fortsättning följer…

/Markus

Middag med Garrett Oliver (Del 1)

2009-08-29T12:29:00.004+02:00

Den 23:e juli fick jag ett mail med rubriken ”Middag med Garrett Oliver, 25 augusti, Stockholm”. Min första tanke var att det var tal om info om något arrangemang på Oliver Twist eller Akkurat. Döm av min förvåning när det visade sig att avsändaren var Carlsberg Sverige och att de skickat en personlig inbjudan till mig. De skulle anordna en informell middag, utan något speciellt nyhetssyfte, för fem-sex personer i Stockholm och av någon anledning ville de att jag skulle delta.

Först trodde jag någon drev med mig; varför skulle Carlsberg vara intresserad av att bjuda in mig? Så vitt jag kan minnas har jag aldrig skrivit något om någon av deras produkter och, ska jag vara helt ärlig, så har de inte speciellt mycket att erbjuda av intresse; Carlsberg, Falcon, Pripps, Eriksberg, Stella Artois och Tuborg är inte direkt min kopp te.

Som misstänksam norrlänning började konspirationsteorierna att poppa upp som svampar ur jorden, eller vitmögel i ölkällaren, och ganska snabbt hade jag författat ett långt svarsmail med en massa följdfrågor såsom:

• Vad var syftet med middagen?
• Förväntade sig Carlsberg någon form av motprestation?
• På vilka grunder var jag utvald?
• Var ett ja liktydigt med att sälja sin själ till djävulen likt Robert Johnson?

Innan jag skickade iväg mailet så diskuterade jag frågan med min fru och hennes kommentar var något i stil med:
”Nu får du för fan ta och skärpa dig och inte vara så paranoid! Det är ju bara att tacka ja och åka iväg. Skulle det mot all förmodan vara något du inte ställer upp på så är det ju för fanken bara att säga nej alternativt gå därifrån.”
När jag väl kommit till mina sinnens fulla bruk insåg jag att det här, trots min initiala misstänksamhet, var ett arrangemang jag inte ville missa. Det är inte varje dag man får möjlighet att sitta ner och diskutera öl med Brooklyn Brewerys bryggmästare. Sagt och gjort, jag tackade ja till inbjudan.

Under veckorna som gick funderade jag lite över vilka andra som möjligen kunde tänkas delta. De fösta jag kom att tänka på var:
Magnus Bark (Ofilterat)
Göran Winbergh (Aftonbladet)
Ulrika Nyström-Ljung (DN)
Johan och/eller Tomas (Femkommanoll.tv)
Håkan Engström (Sydsvenskan)
Vilka det slutligen blev spelade mindre roll men jag kände mig rätt säker på att i varje fall ett par tre av ovanstående personer skulle delta den 25:e augusti.

Forsättning följer...

/Markus

Shipyard XXXX IPA

2009-08-18T23:43:00.004+02:00

Vet inte vad det är men för tillfället har jag bara tid/ork/energi åt att såga öl. (Ta och kika på min recension av Knark ex.) Nåja, jag fortsätter att vara en riktig surkart och sågar Shipyard vid fotknölarna:

XXXX IPA från Shipyard är en öl som jag hade minst sagt låga förväntningar på, har än så länge inte prövat en enda öl från ovan nämnda bryggeri som varit riktigt bra. Några öl har varit okej men det mesta har känts blaskigt, okomplext, trött och i största allmänhet dåligt. Är ett mysterium att någon ids importera öl från Shipyard när det finns så mycket andra bra amerikanska bryggerier. Kom osökt att tänka på nedanstående citat från vår käre Carl von Linné:

Utländska öler behöfwa icke at förskrifwas före wåre Swenska magar; ty det wore at gå öfwer sjön efter watten.
Carl von Linné

Shipyard gör rätt mycket öl i engelsk stil och förklaringen ligger säkert i att Alan Pugsley, bryggmästaren, är engelsman. För att återknyta till ovanstående citat; varför importera amerikanska öl som smakar som dåliga engelska dito?

Över till XXXX IPA, var det något att ha då? Nja, trots hyggliga begtyg på Rate Beer och BeerAdvocate så är jag inte imponerad. Det är iof nog det bästa jag prövat från Shipyard men det hjälper ju inte speciellt mycket, det finns en uppsjö med bra IPA och det är mot dessa som XXXX:n ska bedömas.

Initialt tyckte jag ölen doftade helt okej men den stackars flyktiga humledoften försvann fortare än jag kunde säga ”Sex laxar i en laxask”. Man fick leta med förstoringsglas för att hitta någon aromhumle alls i ölen och den bitterhet som fanns kvar var grenig och otrevlig. Det är inte helt omöjligt att ölen var rejält trött och att den kunnat vara trevligare som nybryggd men jag är rejält skeptisk. Utan ett uns av fräschör i ölen blev det riktigt tråkigt och det påminde mer om ett dåligt amerikanskt barley wine än en IPA. Vissa IPA funkar rätt bra att dricka även om de är gamla, trötta eller bara rent generellt mindre humlebetonade. Det som krävs då är en trevlig maltprofil och även på den punkten har Shipyard misslyckats. Ölet var sött och hade medicinska/kemiska bismaker och inte mycket mer. Lägg till en illa dold spritighet och kärv bitterhet och du får XXXX IPA. Sagt och gjort, efter knappt ens halva glaset gav jag upp och hällde ut ölen vasken. Varför plåga sig med en dålig öl när det finns så mycket annat gott att dricka?

På min mors grav, ahem, lovar jag att aldrig mer lägga en spänn på Shipyards fulöl.

/Markus

Ps. Som tur var så dracks det en himla massa annan trevlig öl under kvällen. Enligt rykten kommer en detaljerad rapport på Anders And Ale inom kort.

Hur mycket vatten går det åt för att brygga öl?

2009-08-18T22:34:00.003+02:00

Hittade en intressant artikel kring detta på denna hemsida:
Waterworld

För er som inte orkar plöja igenom hela texten så har SAB Miller och WWF (Världsnaturfonden) har gjort en studie som visar att det mesta av vattnet som går åt för att tillverka öl inte försvinner i själva bryggprocessen utan vid odlingen av råvarorna; dvs. i jordbruket.

Lite intressanta fakta plockade ur texten:
-För varje liter av Castle Lager and Carling Black Label som bryggs i Sydafrika av går det åt osannolika 155 liter vatten. 98,3% av detta vatten används vid bevattning av grödorna både i Sydafrika och de som måste importeras.
-Hos Plzeňský Prazdroj i Tjeckien så går det åt ca 45 liter vatten för en liter Pilsner Urquell. Här är ca 90% av vattenförbrukningen kopplade till odlingen av råvaror.

Poängen med studien är att kartlägga vattenförbrukningen, hur stora mängder som går åt i de olika leden i tillverkningsprocessen och hur detta påverkar kringliggande miljö och slutligen industrin i fråga.

Extra glädjande för oss öldrickare är att det, enligt artikeln, finns en oberoende studie som visar att det behövs upp till tre gånger så mycket vatten för att producera juice, kaffe och vin. Snacka om resursslöseri;-)

/Markus

Om ni skulle få för er att skicka öl till USA

2009-08-12T22:31:00.003+02:00

Så kan de här länkarna vara användbara:

Biergotter
New trader tips

Finns en hel del matnyttigt även för oss svenskar.

/Markus

Born to brew

2009-08-11T21:24:00.012+02:00

Har alltid gillat Rouge trots att jag gnällt på priset på deras öl och de förbaskade keramikflaskorna. Tycker de rent generellt är ett stabilt bryggeri som allt som oftast gör bra om än sällan fantastisk öl. Deras bryggmästare John Maier verkar vara en riktigt skön prick och har ni inte sett den här "dokumentären" så ska ni absolut göra det.

"You got to like a lot of hops if you drink our beer."

/Markus

Nya inköp

2009-08-11T18:47:00.005+02:00

Med en 2009 Bigfoot i glaset (smaskens) så blev det lite surfande och efter ett par timmar var jag en gitarr rikare. Har länge varit sugen på en baritongura och med tanke på att jag alltid stämmer ner mina gitarrer så torde denna skönhet passa mig som hand i handske. Jäklar i ögat vilka riff/låtar jag ska skriva nu;-)

/Markus

För att ta kål på mig krävs...

2009-08-04T20:38:00.007+02:00

...10 flaskor Double Bastard under en tre timmars period. Jag förutsätter att det är tal om 350 ml flaskor eller något liknande för är det bombers tål jag mer än vad jag i min vildaste fantasti trodde var möjligt.

Ni kan testa er själva här och välja lämplig öl/sprit eller vad ni nu kan tänkas vilja ta livet av er med för något;-)

www.barstools.net/booze_death/

/Markus

Ve och fasa, mögel i ölkällaren!

2009-07-31T14:30:00.024+02:00

Det finns sina fördelar med att ha tillgång till en jordkällare och, så här i efterhand, har jag upptäckt att det finns en hel del nackdelar. Som jag tidigare nämnt är temperaturen i källaren inte optimal på något vis, det ligger mellan +-0 grader till +10/12 grader. Under vintern är källaren i det närmaste en kryotank och trots att jag inte tror att det påverkar öllagringen negativt så kan man konstatera att ett år i vår källare kanske motsvarar ca ett halvår i en perfekt tempererad källare, vid noll grader så händer ju i princip inte ett skit med ölen. Ett annat problem som uppenbarat sig den senaste tiden är fukt och mögel. Här nedan följer en redogörelse över hur jag upptäckte och, förhoppningsvis åtgärdade problemet:

Hade efter många dagars velande äntligen fått tummen ur arslet och införskaffat en märkpenna, som enligt etiketten skulle fästa på glas. Som ringaren i Notre Dame stod jag hukad i jordkällaren (tyvärr är takhöjden på föga imponerande 128 cm) och skrev dit årtal på flaskorna. Tog nog ca en timme innan jag var klar och till min fasa upptäckte jag att:
a) Silverfärgen inte alls fäste på glaset men desto bättre på mina kläder.
b) Det var extremt fuktigt i källaren och flaskorna var täckta av vattendroppar och kondens. Anledningen till detta visade sig vara att ingen kommit ihåg att öppna upp ventilationshålen som vi täppt till under vintern.
c) Jag hittade stora vita mögelfläckar på ett flertal flaskor och, av någon anledning, verkade Old Ruffian och Black Chocolate Stout vara mest attraktivt.

Jaha, vad sjutton gör man? Snabbt som ögat öppnade jag upp ventilationen och köpte en torrboll för att försöka få ner luftfuktigheten i källaren. Jag har inget intresse av att låta kapsylerna rosta upp på våra öl. Mina kläder gick att rädda med hjälp av galltvål och mögelangreppet blev det att googla på för att försöka komma fram till hur man bäst åtgärdade det.

Möglad Old Ruffian från 2007

Min slutsats blev rätt snabbt att det var tal om vitmögel, i sig inget livshotande eller direkt farligt för människor eller öl men det är ju inte bra att ha i huset. Så vitt jag förstod det kan det också utvecklas svartmögel och annat otrevligt i samma miljöer så det var lika bra att ta tjuren i hornen.

Mögelsanering med hjälp av den senaste tekniken

Steg ett blev att rädda ölen från mögel. Jag bar upp alla flaskor, ställde dem i duschen och skrubbade dem rena med såpa och vatten. Tidsoptimist som jag är så räknade jag med att fixa det på ett par timmar, i verkligheten så tog det nog närmare 6 timmar.

Torkrummet

När det var klart så var ju frågan vad rackaren jag skulle göra åt jordkällaren? Torrbollen visade sig inte ge någon större effekt och när jag inspekterade väggarna, taket och de trälårar som stod där nere så kunde jag se stora områden där det växte vitmögel. Efter lite diskussion med brorsan så beslutade jag att ta i med hårdhandskarna och rensa ur all skit från hela källaren. Beväpnad med kofot, yxa och en lampa så började jag på att bryta loss plank, röja bort allehanda bråte såsom plastpåsar, ölkartonger, avloppsrör och gud vet vad. När jag rev potatislåren som vi förvarade ölen i så kunde jag kort konstatera att den som byggde den någon gång på 50-60 talet (vilda gissningar från min sida) hade inte tänkt längre än näsan räckte. Det fanns i princip inget utrymme alls mellan träet och de fuktiga cement/betongväggarna och det hade varit en perfekt grogrund för möglet. Stora delar av träet hade övergått till att bli balsaträ; bara man så mycket som tittade på det så ramlade det sönder. Golvplankorna hade till stora delar förmultnat och träet hade på vissa ställen brutits ner och blivit jord. Jag fick helt enkelt hämta en spade och skotta bort träet.

Bild före rivning

Efter en massa rivande och bärande hade jag så äntligen tömt källaren och sista slutarbetet var kvar. Jag röjde bort all spindelväv, damm och annan skit som har ackumulerat under de senaste 100 åren eller vad det nu kan ha varit sedan någon städade ur källaren. Skrubbade av de mögelangripna partierna med såpa och kunde konstatera att angreppet nog var lite mindre än jag trodde, det mesta möglet satt på trämaterialet jag slängt ut. Min förhoppning är att min städning ska räcka men vi får väl se. luftfuktigheten har på några dagar gått ner rejält och det känns bra; vore mindre kul om kapsylerna rostar sönder.

Efter rivningsarbetet

Nere i källaren

Enda vägen ut

Planen är nu att brorsan får köpa in nytt grus och lägga på golvet för att täcka över jorden jag grävt fram. Sen ska vi köpa in galvade plåthyllor alt. bygga egna på tre väggar för att slippa ha ölen stående på golvet. Efter det är det bara att ställa ner ölen igen och hålla tummarna, jippie!

/Markus

Usch, fy och bläh!

2009-07-27T17:00:00.004+02:00

Tummen ner för Duelunds "Knark Imperial Stout V". Ölet doftar inte speciellt mycket, lite kaffe, lite choklad och en gnutta akvarellfärg!? Väl i munnen smakar det ungefär som det doftade, dvs. inte så mycket. Som avslutning får man dock en bonus; en hiskelig mängd sötslisk som i princip raderar alla andra smaker. Det är tyvärr inte tal om någon komplex maltig sötma utan det är bara sött som raffinerat socker. Lätt chockad inser jag att a) Duelunds har lyckats med manövern att dölja den härliga smaken av rostad malt eller b) kör uteslutande med karamellfärg för att få vätskan svart.

Till råga på allt är ölen ungefär lika fyllig som Slottskällans Imperial Stout. Vän av ordning frågar följaktligen:

”Varför i hela helsefyr gör man en kraftig öl på 14 vol % om den inte levererar en kraftigare smakupplevelse?”

Enda pluspoänget jag kan ge ölen är att den inte är spritig vilket i sig är en prestation med tanke på hur stark ölen är. Tyvärr räddar det inte smakupplevelsen något och jag ger tummen ner. Ett riktigt surt smultron av fem möjliga är mitt betyg.

Knark är ingenting för mig och hade jag haft några fler flaskor kvar hade jag gladeligen skänkt bort dem.

/Markus

Visst är den svenska sommaren underbar?

2009-07-26T17:47:00.005+02:00

Bröderna Lindström med familj står ute (+18 grader och duggregn) och väntar på att glöden ska bli perfekt för att grilla abborre.

I glaset:
Stone Russian Imperial Stout
Jäklar i ögat vad bra den har blivit med lite kryolagring; rundare, fylligare, inte en uns alkoholsmak, mycket anis/lakritstoner och med en tydlig sädeskaraktär. (Ja, ja... ni vet vad jag menar så kom inte med några snuskiga skämt;-)

Smaskens helt enkelt!

/Markus

Farväl Dev

2009-07-24T13:25:00.008+02:00

2007 gjorde jag mitt första ölbyte via BeerAdvocate och det kom till mest av en slump. Jag skrev ett inlägg på forumet med en allmän fråga kring hur man skulle få tag på amerikansk öl i Sverige. Ganska snart trillade det in ett mail från en kille vid namn Dev som erbjöd sig att byta öl med mig. Utan att ha en susning om hur det funkade så tänkte jag att det kunde vara värt ett försök. Eftersom jag var bosatt i Umeå vid den tiden så var det inte helt enkelt att få tag på schyssta öl och tyvärr för Dev var det även rätt skralt med vettiga bytesobjekt, Dev fick nöja sig med lite Jämtlands Heaven, Nils Oscars Imperial Stout och Barley Wine samt Slottskällan Imperial Stout. I utbyte fick jag ett sexpack Stone Ruination som vid denna tidpunkt var en av mina favoritöl.

Förutom en massa mail så gick allt smärtfritt; vi slapp glaskross, försvunna paket och ingen blev lurad. Lite pinsamt var det dock när jag öppnade min låda och upptäckte att jag fått ett par extra bonusöl: en Dog Fish Head 120 min IPA och en Brooklyn Black Chocolate Stout, utan att själv ha skickat något. Nåväl, Dev verkade på det stora hela nöjd med bytet och jag lovade dyrt och heligt att fixa lite extra godsaker vid ett eventuellt framtida byte.

I slutet av januari 2008 flyttade jag och min familj till Malmö och med närheten till Köpenhamn så hade jag äntligen tillgång till lite vettig bytesammunition. Jag visste att Dev gillade Mikkeller och med det i åtanke så skickade jag en förfrågan om ett nytt byte. Ganska snart vart vi igång igen och allt flöt på bra, möjligen tyckte jag att min amerikanske vän ändrade bytesobjekt ett par gånger för mycket för min smak och han uppträdde lite allmänt förvirrat men på det stora hela funkade det bra. Precis när jag trodde att allt var klart så får jag ett mail från Dev att han inte kunde genomföra bytet för att han var sjuk. Självklart blev jag lite fundersam över vilken sjukdom det var tal om men det kändes lite oförskämt att fråga så jag valde istället att skicka en lyckönskning om ett snabbt tillfrisknande. Ölen jag hunnit köpa lovade jag att spara men min vana trogen så lyckades de inte överleva mer än ett par månader i kylen. Som tur var så var det inget jätteexklusivt jag köpt in så jag hade inte allt för dåligt samvete.

Någon gång i slutet av december 2008 mailade Dev mig och bad om ursäkt för att han drog sig ur förra bytet, han hade legat inne för strålbehandling av cancer och hade varit helt slutkörd. Jag frågade honom om han var bra nu och fick ett, så här i efterhand, något glidande svar där han skrev att det värsta var över eller något liknande. Blev förstås glad för detta och eftersom Dev inte verkade vara så värst intresserad att diskutera frågan något mer så antog jag att allt var ok. Hur som haver så beslutade vi att fixa ett nytt byte:
Är man ölnörd så är man

Gick inte mer än ett par månader innan jag fick ett mail från Dev där han sa att han skulle på Dark Lord Day 2009 och kunde fixa några flaskor Dark Lord åt mig. Snabbare än blixten styrde vi upp ett byte till:
Ölbytardax igen
Lite nya roliga öl

16:e juni mailade jag och frågade om han hunnit testa någon flaska Blåbär än och fick svaret att han varit lite sjuk och inte haft möjlighet att pröva ännu. Han intygade dock att han var väldigt spänd och skulle höra av sig så fort han fått möjlighet att dricka ett glas. Efter det hörde jag inte av honom något mer och jag såg att han var rätt inaktiv på BA. Hade en svag aning om att allt inte stod rätt till men jag valde att inte undersöka det något närmare.

20:e juli fick jag ett meddelande av Anders and Ale att Buckeyesox (Devs namn på BeerAdvocate). Det visade sig att hans fru Candice hade mailat och meddelat BeerAdvocate att Dev avlidit endast 31 år gammal.

Jag kan inte påstå att jag kände Dev speciellt väl men det känns ändå sorgligt att förlora någon man känner. Vi brukade hålla kontakten via mail och tipsa varandra om nya öl, schysst musik och planerade lite framtida byten. Så här i efterhand finns massa saker man ångrar att man inte sagt och jag känner mig rätt blåögd som inte fattade hur allvarligt sjuk han faktiskt var. Å andra sidan så visade han aldrig något större intresse av att diskutera sin sjukdom och det måste man acceptera. Dev kändes som en väldigt positiv människa och min hobbyanalys av det hela är att han inte gillade att diskutera sin cancer för han trodde in i det längsta att han skulle kunna bli frisk. Genom att tänka positivt och planera för framtiden så gjorde han förhoppningsvis sin vardag mer uthärdlig.

Det här är utan tvekan något av det jobbigaste jag någonsin har skrivit och jag har funderat en hel del på om det var lämpligt att lägga upp på bloggen. Hade jag skrivit en dagbok hade jag nog valt att skriva det där men nu får det bli så här.

Vila i frid Dev Padamadan

/Markus

Ps. Om jag ska avsluta med en lite roliga anekdot så kan jag nämna att jag i närmare ett år trodde att Dev var en indian med fjäderskrud, tomahawk och mustang. Tyckte väl någon gång att Padamadan inte var helt klockrent efternamn men vad vet jag om Sioux namn eller dylikt? Tog mig lite tid innan jag fick se en bild på honom och förstod att "Indian" på engelska inte per automatik betyder "American Indian". Ibland är man bra mycket dummare än vad man ser ut och helt plötsligt hade min ölindian blivit en ölindier;-)

Ölprovning på jobbet

2009-07-06T20:22:00.010+02:00

Efter många om och lyckades jag få tummen ur arslet och anordna en ölprovning på jobbet. Tog mig flera månader att planera vilka öl vi skulle testa och efter mycket vånda kom jag fram till följande laguppställning:

Nils Oscar ”God Lager”
Oppigårds ”Summer Ale”
Klein Brouwerij De Glazen Toren ”Saison d'Erpe-Mere”
Heller Trum ” Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen”
Mikkeller ”Simcoe Single Hop”
Oud Beersel ”Oude Geuze Vieille”
Brouwerij Duvel Moortgat "Maredsous 8”
Brooklyn Brewerys ”Black Chocolate Stout”

Det kändes som om det blev en rätt schysst kombination av öl, några lättare, några tyngre, några lager, några ale och så en spontanjäst rackare. Hade föredragit något mer bitigt från exempelvis Cantillon men utbudet var rätt klent på Systembolaget så jag fick nöja mig med några Oude Geuze Vieille”, inte jättespännande men helt okej öl.

Som tilltugg så blev det lite blandat smått och gott:
Opastöriserad Brie, Saint Agur, rökt ost, Västerbottensost och en hårdost jag för tillfället har tappat namnet på
Knäckebröd samt ljust lantbröd
Mörk choklad
Hembakad chokladkaka med en jäkla massa kakao och mörk choklad

Hade först tänkt att styra upp det hela med små provtallrikar där jag märkt upp vilken öl som passade ihop med vilket tilltugg men det blev omständligt plus att jag, om jag ska vara helt ärlig, har en del luckor i mitt öl/tilltuggskännande så jag skippade den idén. Istället gjorde jag några rekommendationer i början av kvällen såsom:

Västerbottensost, smakens!

Summer Ale – Västerbottensost och knäckebröd
Black Chocolate Stout - choklad/kladdkaka
Saison d’Erpe-Mere - Brie och lantbröd
Schlenkerla - Rökt ost

I övrigt fick mina kollegor kombinera hur de ville och jag misstänker att det fanns vissa som inte var helt lysande men smaken är ju som tur är mer eller mindre subjektiv. I min ungdom hade jag en kamrat som gillade gröt och ketchup, inte min kopp te men han var nöjd när han käkade det så varför ska jag gnälla? Min enda rekommendation var att pröva några klunkar öl innan eventuellt tilltugg.

Min tanke var att hålla en kort genomgång av ölets historia, olika ölstilar och ölbryggning. För att inte riskera att någon somnade under genomgången, det var ju trots fredag eftermiddag som hela evenemanget skulle gå av stapeln, så tänkte jag hålla mig till max tio minuter. Min vana trogen så tappade jag alla koncept efter några dagars arbete med min PowerPoint-presentation; med över 60 bilder så var det närmare en timme jag skulle behöva hålla på. Sagt och gjort, det blev att kapa rätt friskt och kompromissa lite; om jag bjöd på första ölen på en gång kändes det helt legitimt att prata tio minuter längre. Sagt och gjort, efter ett provgenomgång med min kära fru så klockade min presentation in på ca 20 minuter och då fick det vara nog.

På det stora hela tyckte jag kvällen flöt på rätt bra, fanns en del distraktionsmoment (fotboll någon?) och jag kände mig inte helt bekväm i rollen som ”föreläsare” men det funkade överlag rätt bra. Det roliga var att i princip alla öl uppskattades, med undantag från Schlenkerla men det var ju inte någon högoddsare. ”Doftar som kassler”, ”Är det här öl eller vad?” och liknande kommentarer hördes i rummet och så, till min förvåning, var det en del som inte uppskattade kombinationen rökig öl och rökt ost. ”De tar ut varandra så det blir nästan ingen röksmak kvar” För egen del kan jag förstå reaktionen men det är nog det som gör att jag älskar den kombinationen, osten och ölen blir till ett. Men det är klart, mer rökigt blir det ju inte men jag tycker att det blir en trevlig samklang; mer Vivaldi än Captain Beefheart så att säga;-)

Captain Beefheart and His Magic Band 1969

Nåväl, det är inte helt omöjligt att man gör något liknande i framtiden och den här gången ska jag finslipa presentationen något. Min chef tyckte det var rätt kul att få reda på att en ”…apa är mindre besk än en dubbel india pale ale”.) Ahem… även den bästa kan snurra bort sig i förkortningsdjungeln.

/Markus

Ja, bilden är "stulen"

Ps. Sitter och smuttar på en ”Mephistopheles´ Stout” från Avery och den var mycket bättre än jag förväntade mig, spritig är den men otroligt nog inte direkt störande. I varjefall inte med tanke på att den är på 16%. Känns som om det är att svära i kyrkan men jag föredrar nog Mephistopheles framför Nögnes Ö:s Dark Horizone Second Edition. DH var mycket mer spritig och kändes i största allmänhet mer obalanserad. Är dock spänd att få testa den igen om ett par år för det känns som om den har goda lagringspotential. Som sagt, smaken är som baken.

Färska humlebomber, är det något för Sverige?

2009-06-03T20:05:00.007+02:00

Upptäckte att jag varit lite otydlig: inlägget gäller specifikt importerad öl men kan säkert appliceras på svenska bryggeriers produkter också.

Vet inte hur många gånger jag har köpt humletrötta öl på Systembolaget eller ute på puben. Besvikelsen är alltid densamma och varje gång bannar jag mig för att jag köpt öl som inte varit hundra frisk. I många fall är det tyvärr så att det inte finns något brygg- eller bäst före datum och det gör ju att det blir riktig rysk roulette. Kommer man få en fräsch flaska eller inte? Är det någon ny öl så finns oddsen att man chansar och när man känner att ölen inte riktigt levererar så sitter man och surar. Som typisk svensk står man där med mössan i handen och är några svenska riksdaler fattigare.

Frågan jag ställer mig är om det är någon idé att köpa denna typ av öl i Sverige? Vi svenskar tror jag rent generellt har en rätt vag idé om hur en bra amerikansk humlebomb ska smaka. Har man provat fräsch Stone Ruination så är det en helt annan sak än de något humletrötta rackarna som Bishops Arms i Malmö sålde för ett tag sedan. Det är svårt att förstå hur mycket doft- och aromhumlen försvinner på bara ett halvår, en humlefräsch öl kan förvandlas till en ”kokt grönsakssoppa” eller ”sötsliskig maltsörja” oroväckande snabbt.

Vet inte vad det beror på att det tar sådan tid att få hem öl till Systembolaget men jag har några kvalificerade gissningar:
-Systembolaget har ett inköpssystem som inte främjar att snabbt få in produkterna till försäljning.
-Importörerna har inte möjlighet att beställa den nybryggda ölen, man får ta det som finns tillgängligt.
-Frakten/importen tar lång tid.
-Bryggerierna är inte så nogräknade när det gäller att sälja fräsch öl, de skickar i princip vad som helst till oss svältfödda skandinaver.
-Systembolaget/importörerna har inte kunskap eller intresse av att leverera en fräsch produkt.

Ett bra exempel är Nögne Ö:s India Pale Ale. Har privatimporterat den vid ett antal tillfällen och de flaskor jag fått har bara blivit äldre och äldre, senast tror jag de var närmare ett och ett halvt år gamla och smakade därefter. Inte ett uns doft- eller aromhumlen utan bara en massa grenig beska och maltsötma som kändes så där lagom intressant. Frågan är vem man ska skylla på? Nögne Ö har, om jag minns det, ett rätt optimistiskt bäst före datum och då blir det ju svårt att skylla på importören. Mikkellers Simcoe Single Hop IPA är en annan öl med väl tilltaget bäst före datum, vad sägs om 21:a april 2011? Jag tvekar inte en sekund på att ölen går att dricka utan risk för hälsan men någon IPA i egentlig mening lär det knappast vara tal om, man lär få leta efter med stjärnkikare för att hitta något uns humle i Simcon 2011. Möjligen skulle detta förfall kunna förhindras om man förvarade flaskorna kring noll grader men vad är oddsen för att det sker?

Tycker Russian River är riktigt trevliga för de har förstått konceptet med fräsch öl. På etiketten på deras Pliny the Elder står det bland annat bryggdatum plus: ”Pliny is for savoring, not for saving”, “Do not age” osv. Tycker det är ett riktigt föredöme för andra bryggerier och det ger mig som konsument möjlighet att bedöma om ölen är nog fräsch för mig.

Någonstans kan man fundera på om vi ölkonsumenter är lite för snälla, egentligen borde vi kräva av bryggerierna att de faktiskt sätter ett bryggdatum på flaskan. Vi borde också kräva att få reda på hur gamla ölen är innan vi köper dem och det kravet skulle man först och främst rikta till Systembolaget. Om de inte kan säga när ölen är producerad så ska man inte överhuvudtaget köpa den. Alternativet är att reklamera ölen för att den är för humlefadd. Frågan är väl hur Systembolagets skulle hantera en sådan fråga, korkat vin är de ju rätt vana med men medvetna ölkonsumenter som bestämt hävdar att ölen har passerat bäst före datum är nog en helt annan fråga. ”Ursäkta men den här ölen har slutat smaka humle, kan jag få mina pengar tillbaka?”

/Markus

Ölfestivalen i Valby, Köpenhamn

2009-05-24T14:40:00.015+02:00

Lördag 16:e maj runt tiotiden satte jag mig på min stålspringare med destination Malmö Centralstation. Det var dags för min första ölfestival och jag kände mig ruggigt peppad trots en något bristfällig planering. Jag hade snabbt skummat igenom programmet kvällen innan och noterat att det fanns gott om öl som jag ville testa. En van festivalbesökare vet ju att planering kan vara nog så viktigt men jag kände att det fick bli på känsla den här gången. Sen hade jag ett trumfkort på handen, jag skulle träffa Anders i Köpenhamn och göra honom sällskap. Han hade hunnit med att besöka festivalen på fredagen och detta tillsammans med den groteska mängd finöl han testat gjorde att jag kände mig rätt trygg, det han testat och tyckte var bra skulle jag med stor sannolikhet också gilla.

Väl framme vid Huvudbangården träffade jag Anders och vi slog följe till Valbyhallen. Vi hade inte mer än hunnit ställa oss i kön innan vi blev erbjudna att pröva Mikkeller "Single Hop Nugget IPA" ur stiliga plastmuggar. När blev man senast bjuden på bärs vid lunchtid innan man ens hunnit lösa in sig? Dessa danskar.

Valby Hallen

Väl inne var det bara att utkvittera en festivalkatalog, tio stycken polletter (man fick ett smakprov på mellan 5-10 cl per pollett) och sitt alldeles egna provglas. Första ölen vi testade blev De Molens ”Mout and Mocca” och det var en riktig bra start på dagen, en kraftig kaffestout inte helt olik Founders "Breakfast Stout". Rackarns gott var det i varjefall. Om jag minns rätt blev nästa öl en "Eiken Hel & Verdoemenis". En kraftig Imperial Stout med noll och inget skum vilket kändes konstigt. En öl utan minsta tillstymmelse till kolsyra är rent generellt ett defekt öl för mig. Doften var lite lustig också, kändes som vattenfärg man målade med när man gick grundskolan. Hm… inget jag gick igång på direkt men jag kanske skulle behöva pröva den igen för att förstå dess storhet. Prövade även "Black Damnation" och det var mer en öl i min smak, en blandning mellan Struises "Black Albert" och De Molens "Hel & Verdoemenis". Syrlig belgisk Imperial Stout, mums!

Mikkellers stånd

Jag testade också Mikkellers festivalöl "Stella O" som var fantastiskt bra. Ölet doftade av apelsin, grape och möjligen lite mango och hade en kraftig sötma som balanserade upp den väl tilltagna beskan. En drömöl för humlemissbrukare. För min del skulle jag klassa ölen som en amerikansk Barley Wine men enligt Mikkeller är det en blandning av DIPA, Barley Wine och Strong Ale. Vad blir det härnäst månne? Lambic/Pilsner/Old Ale/Stout? Personligen blir det lite rörigt när man beskriver ett öl som en blandning av en massa stilar och när det gäller DIPA och Barley Wine så ligger de ju rätt nära varandra och när man sedan slänger in en ”slaskstil” som Strong Ale blir det i princip obegripligt för mig. Nåja, nu ska vi inte gnälla på stilbeteckningen. Efter provsmakningen konstaterade jag att jag tyckte ölen var så god att det var läge att köpa hem ett par flaskor. Vet inte riktigt hur man tänkte när man tappade upp ölen men uppenbarligen tyckte Mikkeller att det var lämpligt att använda sig av 1,5 liters (!) flaskor. Blev ett jäkla släpande när jag skulle hem på kvällen med tåg/cykel men det var det värt, har nu två flaskor i min kyl i väntan på lämpligt tillfälle. Ska man dricka en själv får man planera in en ordentlig helkväll för annars kommer man bli a) less på ölen och b) rejält nitad.

Stella O

Anders lurade mig att offra en polett på ett glas av "Cave Creek Chili", ett otäckt Mexikanskt öl som färgmässigt påminde om Corona. I flaskan har någon lustig figur med sombrero stoppat en chilifrukt och så fort jag fick syn på det förstod jag att det var ett riktigt Kalle Anka öl. Anders förklarade att han läst att det är ett av världens sämsta öl och det gjorde att det kunde vara kul att testa. Ja vad sjutton, man lever ju bara en gång. Cave Creek doftade unket och en hel massa chili, ingen större överraskning där inte, och ölet smakade fullständigt vidrigt. Chilispad blandat med söt och vattnig Mexikansk öl är inte min kopp te. Hettan var väl i praktiken det enda positiva, fy fan vad det brände i halsen efter en klunk och det tog åtskilliga glas vatten innan mina smaklökar vaknade till liv igen. För att roa oss lite så försökte vi lura på ölen till lite folk vi träffade, gick rätt dåligt och om jag minns rätt var det bara två personer som testade. De flesta rutinerade ölprovare ryggade tillbaka och ville inte testa och en person funderade om jag och Anders tänkte sabba resten av kvällens smakupplevelser med chili;-) Tror det gick åt max 2 cl innan vi gav upp och hällde ut skiten.

Dark Horizone 1st Edition utspilld på golvet, fy på dig Anders!

Framåt tiotiden så träffade vi på Fredrik och med honom i spetsen gjorde vi en sista tapper ansträngning att pröva några sista öl innan festivalen stängde. Vi snurrade runt ett bra tag och hamnade slutligen vid Nibe Bryghus. Fredrik visade här prov på ett välsmort munläder och lyckades rätt snabbt trolla fram fem smakprov med hjälp av en pollett. Tyvärr visade det sig att ölen vi testade (bland annat Anker Porter, Sekstant, Kompas och Den Lille Fede) var allt annat än bra. Deras Imperial IPA Sekstant var det inget tjong i allas, söt och sliskig och fruktansvärt intetsägande, den lilla feta pilsnern var ohyggligt ofräsch och doftade bara kokta grönskar osv. Jag behövde inte mer en munfull av varje öl för att konstatera att Nibe får behålla sina öl för sig själva. Usch, tvi och bläh är en bra sammanfattning av deras osannolikt trista öl.

Hos Brooklyn Brewery lyckades vi få pröva en variant av Local 1 som Garrett Oliver kallade "Wild 1" som var lagrad på ekfat och där man använt Orvaljäst, om jag minns rätt. Den var väldigt god och funkig som sig bör. Jag trodde det var slut här men efter liten stund så fick vi hänga med till Mikkeller för att pröva lite "Black OPS", Garrett hade en flaska kvar som han skulle bjuda danskarna på och vi blev av någon anledning inkluderade på denna bjudning.

Black OPS existerar!

Jag kände mig inte speciellt sugen på mer Imperial Stout så jag prövade ingenting däremot så blev det en sista "Stella O" som Fredrik fick äran att tappa upp.

En av Mikkellers nya medarbetare månne?

Vid det här laget hade några vakter upptäckt att det fanns tre rätt förfriskade svenskar som hängde kvar på utställarnas efterfest och vi blev vänligt men bestämt avpolletterade. Vi hade helt missat att festivalen stängts för oss vanliga dödliga. Så det kan gå när man har trevligt och får chansen att testa en massa öl i världsklass;-)

Hemresan gick rätt lugnt trots problem med sönderslagna provglas, försvunna tändare, lång väntan på Huvudbangården, sunkiga hamburgare på MC Donalds och allmän trötthet och förvirring. Väl hemma kunde jag konstatera att det varit en väldigt trevlig festival och förutom en massa nya häftiga smakupplevelser så hade jag lyckats komma över fyra provglas och köpt två flaskor "Stella O". Super nice.

/Markus

Ps. Under dagen/kvällen hann vi med att träffa en massa trevliga människor som vi pratade öl med. (Vad annars kan man tänkas prata om på en ölfestival?) Några av dem var Rojjo, Baggio, Fredrik och hans kompis Andreas och Tomas med fru. Får passa på att tacka er alla och hoppas vi träffas igen på någon ölfestival i framtiden. Var flera andra som jag också pratade med men med tanke på vilket jäkla teflonminne jag har så minns jag inga namn. Hur som helst var det även kul att träffa er;-)

Livet är kort, öl är gott och brorsan är i stan!

2009-05-10T16:10:00.010+02:00

För att utnyttja tiden till max under de dagar Johan är i Malmö så har vi valt att köra flera mindre provningar på varandra. Torsdagen tillbringades hos Anders, mer info här, och i fredags höll vi till hemma hos mig med ytterligare ett gäng intressanta öl:

Först ut blev Stones Sublimely Self-Rightous, en amerikansk strong ale enligt många men jag tycker nog att det är en mörk IPA/DIPA men varför tjafsa om så triviala saker som stil? Nåja, ölet i sig gav både mig, brorsan och Anders lite bryderier. En svart öl som doftade tallig, gräsig och alldeles underbar humle är inget man springer på dagligdags och det känns som om hjärnan får lite frispel. Inget stämmer, ölet är mörkt och ska ju för sjutton dofta malt, choklad, kaffe eller liknande. Finns lite rostade toner men den superfräscha humlen dolde det mesta i maltväg. Väldigt gott, väldigt fräscht och i sann Stone anda väldigt bra.

Kvällens andra öl blev Founders Double Trouble, en Imperial IPA på nätta 83 IBU. Ölet doftade inte speciellt mycket, den mesta av aromhumlen hade dött ut och det var ju ett rätt trist första intryck. Ölen i sig kändes lätt enkelspårig och inte speciellt komplex. Lite karamellig maltsötma kunde man hitta men mest var det grenigt, kärvt och med en hel del tallbar/enbär smak från humlen. Till skillnad från Sublimely Self-Rightous kändes ölen rätt endimensionell och inte speciellt spännande, utan fräsch humle fanns det inte så där jättemycket kvar i smakväg. Den levererade som man förväntar sig av en kraftig IPA men utan någon större finess. En stabil öl som säkert hade levt upp lite om den var snäppet fräschare.

Tredje ölen blev Hé Brew, en RIPA vilket är en dubbel råg IPA så långt jag förstått det. Väl i glaset doftade ölet sött, maltigt och kokt brocolli, dvs. inte speciellt inbjudande och inte direkt vad man förväntar sig av en IPA. (Mental anteckning till mig själv: köp aldrig någonsin IPA:er där det inte tydligt framgår ett tappnings- och/eller bryggningsdatum.) Första initiala smaken kändes rätt avig och märklig, mycket söt maltsmak som drog åt kakdegshållet och med en eftersmak där en bränd ton, påminde mig lite bränd pepparkaka, blandades med en kraftig efterbeska. Vi var initialt rätt besvikna och tyckte att ölen var lite spretig och att smakerna inte limmade ihop så bra. Jag hade svårt att komma över den brända smaken men efter några klunkar så började det träda fram en intressant öl som påminde lite om en amerikansk barley wine. Gott men knappast vad bryggeriet tänkte sig när de tappade ölen på flaska. Ska nog se om jag kommer över en bättre flaska av Hé Brew någon gång i framtiden.

Bitter Chocolate Oatmeal Stout, även den från Stone, blev kvällens fjärde öl. Har läst en del om att vissa har tyckt att den varit lite väl bitter och spritig men jag hittade inga sådana ”defekter” i den här ölen. Den påminde rätt mycket om den Stones ordinarie Imperial Stout men med mycket tydligare chokladdoft och smak. Ska jag vara helt ärlig hade jag inte tyckt det gjort något om chokladen varit ännu mer framträdande men det känns som en radanmärkning. Det är en mycket bra stout som jag varmt kan rekommendera om någon lyckas hitta den. Smaskens.

Som kronan på verket blev den en Dark Lord från 2009, ölen släpptes den 25:e april i år så flaskan kom mer eller mindre rykande fräsch från Three Floyds. Har väl ingen större betydelse när man har med en Imperial Stout att göra men det kändes ändå kul att få testa detta års version smakar.

När vaxet var bortplockat, kapsylen avmonterad och ölet upphällt i våra glas var det dags att dofta på den asfaltsliknande vätskan. Genast så kände jag att ölet var mindre sött och klibbig och att jag inte kände av tonen av körsbär lika tydligt som jag gjorde i 2008:an. Den yngre Dark Lorden var betydligt mer kärv och rostad i doften. Första klunken gav mig konfirmation på att min näsa fortfarande fungerar som den ska, det var fortfarande en söt Imperial Stout men inte alls lika söt och klibbig som 2008. Istället för att likt sirap kleta ner hela munnen så framträde mer rostad malt, kol, anis/lakrits i smaken.. Detta års Dark Lord kändes mer balanserad än 2008:an och den slank ner nästan oroväckande lätt. En av anledningarna till detta tror jag beror på att ölet var lättare i kroppen och inte alls hade samma kletiga känsla som förra årets. 2008 kändes nästan lika tjock som nyponsoppa och frågan är om inte det berodde på de obscena mängde av proteinfällningar, jäst och annat skumt som var i botten på den flaskan. (Se bild på bottensatsen här.)

Efter Dark Lord kändes det som om ingen annan öl kunde komma till sin rätt så vi bestämde oss för att avrunda kvällen. Lördagen skulle bjuda på en Behemothprovning utan dess like så det var bäst att krypa i kojs och ladda batterierna.

/Markus

Lite nya roliga öl

2009-05-06T17:46:00.011+02:00

Äntligen har jag fått hem alla mina öl jag bytte till mig. Blev på det stora hela ett riktigt schysst byte trots att jag inte riktigt fick alla ölen jag var intresserad av. Börjar man räkna krona mot krona så tror jag det blev lite till min nackdel men å andra sidan så får jag ju tag på öl som allt som oftast är svåra/omständliga eller i princip stört omöjliga att få tag på i Sverige. Undantagen är Avery som går att köpa i Köpenhamn (det var en extra öl så det är ju inget att gnälla om) och Dreadnaught som finns/har funnits en kort tid på Ölbutikken.

Hur som helst ska det bli riktigt kul att testa Dark Lord 2009 och jag ser verkligen fram emot Speedway Stouten, The Abyss, Pliny the Elder och Dreadnaught. Uppenbarligen är Dreadnaughten fräschare än de som släpptes i Köpenhamn, är lite ny design på etiketten och det lovar gott. Jippie för fräsch DIPA!

Några av extraölen jag fick blir intressanta att testa, framförallt Tyranena Hop Whore, Tyranena The Devil Made Me Do It! Och Great Lakes Blackout Stout. Har inte haft möjlighet att testa någon av dem och det är ju alltid kul när man får med lite extra öl på köpet.

Nåväl, nu ska jag inte bli långrandig utan det blir att fira det hela med en Schneider Hopfen Weisse. Har inga större förväntningar på den men det ökar ju oddsen för att man ska bli glatt överraskad.

/Markus

Lördagens ölprovning

2009-05-04T20:25:00.012+02:00

Varning: Här nedan följer en osunt lång och lätt förvirrad sammanfattning av lördagens ölprovning. Läses på egen risk och författaren i fråga tar inte på sig något ansvar vad det gäller stavning, grammatik eller faktafel.

Efter många månaders väntan så anlände så äntligen min bror i Malmö. Han hann inte mer än ta av sig skorna innan vi satt med var sitt glas USAlive. Både jag och Anders hade tidigare testat den och vi var även denna gång rörande överens om att ölet är en riktig höjdare, den amerikanska humlen tillsammans med Orvaljästen ger en fantastisk smakupplevelse. Friskt, fräscht och samtidigt torrt och med lite belgisk funkighet i eftersmaken. Kommer att tänka på en lätt fuktigt jordkällare när eftersmaken klingar av, är dock enbart positivt och inte som ett korkat vin eller liknande. Precis som Anders sa känns det som ett experiment som kunde bli riktigt dåligt men i det här fallet har Mikkeller levererat långt över förväntan. Jag skulle själv ge ölet fem söta smultron av fem möjliga och det kände som ett alldeles ypperligt öl att börja kvällen med.

Till middag blev det pressad potatis och grillat älgkött och vad kunde passa bättre än världens högst rankade pale ale Alpha King? Just vid detta tillfället så kändes det som hand i handske och jag instämmer i Beer Advocate och Rate Beers hyllningskör, är svårt att tänka sig någon mycket bättre pale ale. Tycker mig hitta lite likheter med Bigfoot, speciellt när det gäller den nötiga maltsötman i ölen, men det är på inget vis ett Barley Wine. Däremot så tycker jag att den väl tilltagna gräsiga humlesmaken och beskan lät kvalificerar in ölen som en IPA/DIPA. Osannolikt gott var det i varjefall.

Fredrik kom precis när vi höll på att plocka undan maten och kvällens första öl tillsammans med honom blev Herslev Bryghus Aspargesel öl, en veteöl som smaksatts med sparris. Självklart testade Fredrik om vi kände någon doft/smak som normalt sett inte hör hemma i den typen av öl, ingen av oss kunde riktigt sätta fingret på vad det var och när han sa sparris så kände jag förstås den doften och smaken. Funkade bättre än förväntat och jag tyckte ölen var riktigt god. Kvällens fundering från min sida var om man skulle känna sparrisdoften när man gick och pinkade på toan;-) (Svaret för min del blev nej.) Veteöl är inte någon favoritstil för mig jag uppskattade den här ölen mycket mer än Herslevs kanontrista julöl.

Jag och brorsan bjöd även på en överraskning, en ljus belgisk ale bryggd på honung som tillverkats av Urken bryggerier. Mig veterligen finns det bara fyra flaskor kvar i hela världen och vi drack upp en av dessa. Ölen är nog närmare två år, om jag minns rätt, och den har lagrats i vår källare ett bra tag. Honungen kände man fortfarande tydligt i både smak och doft och det fanns ett riktigt alkoholbett kvar som var rätt angenämt, lite som i Westmalle Triple. Det fanns även en hetta i ölen som jag inte kunde minnas att den hade förut och det kändes nästan som om den var kryddad med peppar eller något liknande. Mig veterligen finns inget sådant i ölen men det var ett tag sedan jag pratade med bryggaren om den så jag kan minnas fel. Försökte ringa upp och få lite uppdaterad information av Tor, som gjort ölen, men tyvärr svarade han inte. Summa summarum så tyckte jag att ölen åldrats alldeles förträffligt och den var riktig kul att testa igen. Tycker möjligen att det var snäppet för mycket alkohol i eftersmaken men det känns mest som en radanmärkning.

Founders Breakfast Stout var nästa öl på listan som skulle prövas och jag var, om jag ska vara helt ärlig, inte jättespänd att pröva den. Drack en flaska julen 2007 och då tyckte jag den kändes tunn och lite tråkig och att ölet inte levde upp till hypen. Döm av min förvåning när jag kände doften av kaffe och choklad damma till mina doftceller, nu jäklar snackar vi om en schysst stout! Smaken var väldigt kraftig och de rostade kaffetoner dominerade, kändes nästan som om jag drack kaffe med lite öltoner. Otroligt gott och ett öl jag utan problem skulle kunna tänka mig ha i ölkällaren. Anders tyckte sig hitta lite kemiska bismaker i ölen men det var inget jag reagerade på. Mycket möjligt att de fanns där men mina outvecklade smaklökar kunde inte identifiera något annat än en supersmaskig stout. Är man ute efter en kaffebomb så ska man utan tvekan pröva Founders Breakfast Stout.

Efter Breakfast testade vi Kentucky Bourbon Stout, Breakfastens storebror. Flaskan var en 2007:a som jag fått i ett byte och eftersom jag aldrig prövat ölen tidigare så vet jag inte hur den har utvecklats. Whiskytonen går dock inte att ta miste på och ölet var väldigt gott om än lite onyanserat och spretigt, det kändes som bourbonsmaken inte till fullo var integrerad med resten av ölet. Iof inget fel med det men med tanke på hur högt rankad ölen är över världen så hade jag nog förväntat mig något mer. Den var rätt torr och besk och det fanns inte mycket restsötma i den vilket jag kan uppskatta, rent generellt är det få alkoholstinna söta öl som jag uppskattar.

Nu började vi komma igång rätt ordentligt och nästa öl vi prövade var Brooklyn Black OPS. Ska jag vara helt ärlig så hade jag inga större förhoppningar på den, tycker rent generellt att Brooklyn är ett habilt bryggeri som ofta gör bra öl men som sällan gör fantastiskt bra öl. Sagt och gjort, flaskan korkades upp och i våra glas hällde vi upp en svart, trögflytande vätska. Min brorsa kommenterade på en gång den något syrliga doften och söta doften, något som jag tycker är något av ett signum för den vanliga Brooklyn Black Chocolate. Bourbondoften var avsevärt mer nedtonad än i Kentucky Breakfast Stouten och det kändes som ett mer nyanserat och välbalanserat öl i största allmänhet. Var det bra då? Nja, jag tyckte att kroppen kändes ganska lätt och att bourbonkaraktären var lite för svag. Inget fel med det men med tanke på att det är en rätt dyr pjäs, har för mig att den ligger närmare 20 USD i staterna, så känns det inte som om den riktigt levererar. Kommer nog inte att byta till mig några fler flaskor av den. Däremot ska Brooklyn Brewery ha en eloge för designen, otroligt snygg och stilren.

Vid det här laget var min brorsa rätt less på bourbon, han gillar inte whiskey och han tyckte att det blev lite mycket av den varan. När jag påpekade att det fanns en flaska Hopslam med hans namn på så blev det ett enkelt val för honom för att bryta av mot den svarta, rostade, fatlagrade ”sörjan” vi till huvudsak druckit den senaste tiden. Jag och Anders fick en sipp var och Fredrik fick ett litet provglas. Till min förvåning hade ölen knappt åldrats någonting alls, den doftade som en hel regnskog full med färska tropiska frukter och smaken var söt, besk och osannolikt god. En sipp senare kunde jag konstatera att jag inte kände någon skillnad alls på den nu och när jag och Anders prövade för ett par månader sedan. Mitt kylskåp funkar rätt bra för att bevara humlebomber i och det kändes kul att brorsan och Fredrik fick en chans att uppleva en så fantastisk öl. Hopslam är nog för tillfället min nummer ett av Dubbel IPO:rna jag prövat, smaskens!

Fredrik plockade fram en Stone Smoked Porter och den visade sig vara infekterad alternativt lagrad i direkt solljus. Ölet var tunt som diskvatten och doftade som ett stall fullt av hästar. Usch, fy och blä och rakt ner i vasken med ölet. Alltid lika trist när man får en dålig flaska men med tanke på hur mycket bra öl vi har hemma så var det inte hela världen.

Goose Islands County Bourbon Stout blev nästa öl att avklaras och den var, som vanligt, otroligt god. Inte jättekomplex men jäklar i mig vilken whiskeybomb det är. Var för övrigt andra County Bourbon Stouten som Anders bjudit mig på, känner mig lite korkad att jag ”bara” köpte en flaska när den kom som tillfällig nyhet. Nåja, man har inte pengar till allt.

Efter det så blev den dags för De Molens Rasputin, ännu en kraftig Imperial Stout på 11%. Har missat alla av De Molens öl när de släpptes i Sverige så det kändes kul att få chansen att pröva Rasputin sent om sider. (Tack Fredrik.) Vid första klunken trodde jag att något var fel på flaskan, den kändes väldigt lätt och doften kändes lite konstig och inte speciellt stoutaktig. Brorsan och Fredrik blev också lite fundersamma men Anders, som testat den förut, sa att det inte var något fel på flaskan. Jag kände mig först nästan lite lurad, ölet var rätt vattnigt och doften kändes inte allt för inbjudande. Var lite stall och andra ofräschheter som inte kändes klockrena. Efter några klunkar till tyckte jag det limmade ihop lite bättre och man kände släktskapet med öl såsom Black Albert, dvs. det finns en väldigt fruktig, fuktig och, om jag minns rätt, lite mögelostkaraktär. (Mitt minne är inte hundra här och jag hade aldrig tid att ta några anteckningar under kvällen, någon hejd på nörderiet får det vara;-) Ska jag vara helt ärlig tyckte jag det var sådär, inte alls dåligt men jag misstänker att ölen inte riktigt kom till sin rätt efter alla de andra ölen. Jag skulle gärna vilja pröva den igen och då gärna innan en massa bourbonbomber.

Schysst färg och en jäkla massa jäst, mums!

Kvällen började lida mot sitt slut och med lite Ministry i bakgrunden, tror fan i mig det är tio år sedan jag hörde på dem, så öppnade jag kylen och funderade på om vi skulle avsluta med en sista öl. (Ja, jag vet att det är korkat efter alla dessa kanonöl men vad sjutton gör man när man har galet trevligt?) Anders tyckte att Alesmiths Old Numbskull skulle vara en trevlig avslutning och jag behövde inte övertalas länge innan foliet och kapsylen rök av flaskan och ölen ner i våra glas. Har inte testat Old Numbskull förut men jäklar i mig vad bra den var! Ruskigt frisk och fräsch trots en väl tilltagen maltsötma och en sjukt balanserad och bitande beska. En av kvällens höjdpunkter och som tur var så levererade ölen bra mycket mer smak än Rasputin så den lyckades väcka lite i mina lätt avdomnade smaklökar. Supergott och en kanonavslutning på kvällen.
Efter det att Anders och Fredrik letat sig in mot centrum så avslutade jag och brorsan med att hinka i oss kopiösa mängder vatten. Tur var väl det för jag mådde helt okej dagen efter, seg och trött som sjutton men utan allt för mycket skallebank (tur att Old Numbskull inte levde upp till namnet fullt ut). Så här i efterhand skulle vi nog tagit några färre öl och hållit lite lägre tempo men vad sjutton ska man göra när man har en massa goda öl och trevligt sällskap;-)

/Markus

Imorgon smäller det!

2009-05-01T23:13:00.007+02:00

Min brorsa har äntligen lyckats få arslet ur vagnen och kommer till Malmö imorgon och jäklar ska det bli ölprovning av! Jag har under de senaste månaderna samlat på mig en ansenlig mängd öl som jag, något optimistiskt, har tänkt ska provas under ett par helger. Oddsen att det är genomförbart är i princip noll och ingen men man ska ju sikta mot stjärnorna för att förhoppningsvis nå trädtopparna;-) De flesta prövningar ska göras tillsammans med Anders, något ska ju stackarn ha igen efter det att han bjudit mig på Kate the Great, Dark Lord, Dreadnaught och annat smaskens.

Mer öl i kylen än mat, innebär det då att det är en ölkyl jag har hemma i köket?

Imorgon blir det en stoutprovning med en del där vi valt ett bourbontema:

1. Old Viscosity
2. Kentucky Breakfast Stout
3. Bourbon County Stout
4. Black OPS

Vi funderar på att lägga in en Breakfast Stout och en Black Chocolate Stout för att jämföra dem mot KBS:n och Black OPS:en. Fredrik kommer kika förbi och han skulle eventuellt plocka med sig De Molens Rasputin och Stones Smoked Porter. Känns som om det kommer bli en alldeles förträfflig lördag och nu håller jag tummarna för att det ska vara riktigt varmt så man kan njuta av våra förträffliga sommaröl ute på altanen;-)

Öl som inte ryms i kylen måste man ställa i garderoben.

Vi har spånat lite på några andra provningar och Anders presenterade tre förslag som jag tyckte såg riktig välkomponerade ut:

Imperial Stout
1. Bitter Oatmealt Chocolate Stout
2. Green Flash Stout
3. Santas Little Helper
4. Choklat
5. Oat (Imperial Oatmeal Stout)
6. Bells Expedition Stout
7. Founders Imperial Stout

Bareley Wine och DIPA/RIPA
1. Backburner
2. Old Numbskull
3. Sublimly Self-Rightous Ale
4. Bittersweet RIPA
5. Double Trouble
6. Hop 15

Three Floyds
1. Alpha King
2. Oatgoop
3. Behemoth Vertical
4. Dreadnaught

Vissa av provningarna blir lite väl mastiga men det beror på att vi klämde in i princip allt som jag har hemma och som jag planerat att testa. Med största sannolikhet kommer vi plocka bort några öl och eventuellt ändra ordningen som vi kommer prova ölen. Personligen tycker jag att det är viktigt att det inte blir för mycket av det goda, för många öl på en kväll tenderar att sudda ut intrycken och, i vissa fall, förstöra upplevelsen. (Kan ju även leda till viss yrsel, tunnelseende och andra komplikationer för den delen.) Förra året åkta jag och brorsan till en kompis i Östersund och testade ca 15 olika stouter under två dagar. På den andra kvällen kände man sig rätt mätt stout, allt flöt ihop till en jämntjock smörja och de enda smaker man kände var ”kaffe, choklad och möjligen lite vanilj- och/eller laktritstoner”. För egen del fick jag rätt svårt att känna skillnaden på ölen och när Amagers Imperial Stout känns välbalanserad och med en rätt modest beska så har smaklökarna tagit semester för resten av kvällen.

Nåväl, nu ska jag gå och lägga mig och kika lite på tv och ladda upp inför morgondagen, jippie!

/Markus

Lite mer Three Floyds

2009-04-30T14:08:00.004+02:00

Blev lite andra roliga Three Floyds öl inköpta i Köpenhamn. Alpha King, Dreadnaught och Oatgoop (Mikkeller har varit med och bryggt den men jag tycker den har rätt mycket av Three Floyds humlekaraktär.) Frågan är om det är lämpligt att testa alla dessa öl på en kväll eller om det blir att sprida ut det lite, kan ju bli lite väl mycket av det goda plus att man riskerar att få en överdos amerikansk humle;-)

/Markus

Three Floyds

2009-04-29T22:46:00.009+02:00

Three Floyds är ett av USA:s mest välrenommerade bryggerier och de står bakom ”kioskvältare” såsom Dark Lord, Dreadnaught, Behemoth och Alpha King. Att de bara distribuerar sina öl till tre stater i USA gör ju inte hypen kring deras öl mindre; som Europé har det ju varit i praktiken omöjligt att få tag på deras produkter. Visst, Hvedegoop och Oatgoop går att få tag på men det beror ju på att Mikkeller har ett finger med i spelet.

För några månader sedan kom jag över en Behemoth 2007:a genom ett byte. Kände mig först lite snuvad på konfekten, hade hellre velat ha en 2009:a, men bytt är bytt och eftersom jag inte specificerat hur fräsch jag ville ha min öl så var det ju svårt att gnälla. (Ett visdomsord på vägen: Än hur tydlig du tycker att du är när du skriver mail så finns alltid risken att mottagaren missförstår. Framförallt om du har med amerikaner att göra;-) Tycker personligen att det alltid är bäst att testa en nybryggd öl först för att få en uppfattning om hur den smakar och sedan lagra och/eller köpa äldre flaskor.

Nåväl, har inte blivit av att jag testat min 2007:a och när jag fick nys om att 2009:an dykt upp i Köpenhamn köpte jag en sådan rätt omgående. Nu saknades bara en 2008:a för att göra en grymt schysst vertikalprovning. Snabbt som blixten försökte jag byta till mig en dylik pjäs men det sket sig. Blev återigen lite lätt besviken, snacka om dagens I-landsproblem, men bättre en 2007:a och en 2009:a än ingen alls.

Hade hört lite rykten om att Ölbutikken i Köpenhamn kommit över några lådor Three Floyds och till min stora glädje släppte de ett gäng öl idag. Att de sålde 2008:ans Behemoth gjorde att jag inte kunde hålla mig, flexade ut från jobbet och tog första bästa tåg till Danmark. Om man ska ha en vertikalprovning så måste den ju vara så komplett som möjligt.

Jag trodde att det skulle vara kö utanför Ölbutikken när jag kom fram men det var rätt lugnt. Trots ett släpp av Dark Lord 2007 och 2008 så var det förvånansvärt lite folk. Mig veterligen är det första gången man kunnat köpa Dark Lord på annan plats än Three Floyds bryggeri och på annan tid än Dark Lord Day. (DLD arrangeras en gång om året och ska visst vara en riktigt schysst upplevelse om man gillar att snacka skit med andra ölnördar, testa massa öl och köpa Dark Lord.)

Väl på plats träffade jag på Fredrik (tack för ölen!), Nicklas och en annan ”ölnörd” som jag tidigare träffat på Ölbutikken. Tog som vanligt närmare en timme innan jag bestämt mig för vad jag skulle köpa med mig hem och efter lite allmän språkförbistring, stackars Jeppe på Ölbutikken förstod inte ett ord av min norrländska, så bar det av hem med ryggsäcken och påsarna fullproppade med öl.

Summa summarum, en jäkligt trevlig ölköpardag och nu har jag alla mina Behemoth på plats. Jäklar i ögat vad det ska ”vertiklaprovas”, jippie!

/Markus

Ps. Apropå svenska buskisbryggerier, Three Floyds har några osannolikt fula etiketter och osmakliga färgval; grönt och rosa/lila någon? Ett är då säkert; det är en himla tur att det är tal om ett amerikansk bryggeri, USA och smaklös design går ju hand i hand, och att de har öl som kan backa upp den något tveksamma formgivningen. Tänk er Nynsähamn, Nils Oscar eller Oppigård med samma design som Three Floyds;-) (Vill ni se en riktigt ful hemsida så gå in på www.threefloyds.com, det är inte många rätt där inte.)

Här händer det inte speciellt mycket

2009-04-17T19:51:00.006+02:00

Har haft noll och ingen inspiration på skrivfronten den senaste tiden. Inget fel med det men någon kontinuitet bör man ju ha på sin blogg för att den ska fylla någon funktion. Får bli en kort resumé över vad som hänt den senaste tiden:

-I söndags var jag på BA i Malmö och drack en Stone IPA och en Stone Ruination. Ölen var hyffsat fräsch, tappad på flaska i november 2008, och hade gott om sting kvar. För första gången så kom jag på vad humlebeskan i ovanstående öl påminde om, tänk er den peppriga hettan i ruccola så är ni hemma. Sanslöst gott var det i varjefall och är man ute efter en IPA med riv så fungerar bägge alldeles utmärkt. Ruination är på sina ”nätta” 7,7% en riktig tungviktare i humlebomb kategorin, är nästan så besk att smaklökarna skrumpnar ihop.

-Har precis lyckats övertala en polare som är i New York att köpa med sig lite öl åt mig. Om allt går vägen så kommer jag få hem två flaskor Stone 12th Anniversary Bitter Chocolate Oatmeal Stout, en flaska Stone Sublimely Self Rightous och en ännu så länge okänd flaska.

-Blir en vertikalprovning på Behemoth, har en flaska 2007 och 2009 stående hemma och nu väntar jag bara på att få hem en 2008. Har inte testat Behemoth förut och har inte en susning om åldern påverkar ölen positivt/negativt men det blir kul att testa. Får se om man klämmer in en Oatgoop/Hvedegoop i provningen när man ändå håller på, alltid kul med lite temakvällar.

-Peppar brorsan att köpa på sig lite roliga belgare till ölkällaren, lutar åt att det blir lite Rochefort 8:a och 10:o, Westmalle Dubbel och Maredsous 10 men vi får se vart det landar.

-Fransmän kan annat än dricka vin och käka groddlår, med Gojira visade de att de kunde lira modern metal. Har hittat ett till bra exemepl i Hacride, ett band som blandar influenser från Meshuggah, TOOL och ovan nämnda Gojira. Har inte hört mer en ett par låter men det låter riktigt lovande så jag ska ta och sponsra bandet med ett skivköp här framöver; förhoppningsvis är hela plattan bra.

/Markus

Millimeterrättvisan kommer inte införas i år heller

2009-04-11T13:47:00.003+02:00

Sitter och peppar inför bob hunds spelning 23:e mars på KB (Malmö). Ska bli ruggigt skoj att se ett av Sveriges, ja för att inte säga, världens bästa band. Deras blandning av Velvet Underground, Devo, Captain Beefheart och The Stooges är i de flesta fall helt fantastisk och Thomas Öberg är en frontman i samma skola som Iggy Pop.

Är det något jag vill lyfta fram är det texterna. Thomas Öberg är nog en av de bästa textförfattarna som är aktiv idag och det är ofta naivt, surrealistiskt och otroligt träffsäkert. För att ta ett lösryckt exempel så har jag valt första versen ur låten ”Fantastiskt” som är hämtad från deras senaste skiva ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk”.

Ja, ja… det var jag. Utkastad som gud skapade mig
Men det stod inget om religion i polisrapporten
Det enda som hända var att mina fyra sista siffror
Blev mitt otursnummer
Försäkringskassan kämpar fortfarande för att förstå
Hur min kropp kan vara överbefolkad av röster
Samtidigt som min själ detonerar av ensamhet.
En dag ska ni alla få sprängd anka till lunch
Jag har den tejpad på kroppen
Jag anser dessutom att okända är helt och hållet på min sida

När jag var yngre och uteslutande lyssnade på rock, hårdrock och metal så fattade jag inte storheten med bob hund. Blev mest irriterad på den breda skånskan, töntiga musiken och den nördiga arty farty stilen. Först i början av 2000-talet kom jag till mina sinnens fulla bruk och insåg vad jag missat. Idag är bob hund ett av mina absoluta favoritband och jag lyssnar mycket hellre på dem än på något töntigt metalband såsom Manowar, Helloween, Judas Priest, Twisted Sister eller Kiss. Skönt att bli vuxen och se ljuset i tunneln;-)

Och vad dricker man när man lyssnar på bob hund? Finns ju en uppsjö med bryggerier där hundar, av någon dunkel anledning, figurerar. Någon av dessa skulle kunna funka men det känns lite fantasilöst. Nej, jag skulle nog rösta på Mikkellers USAlive, en belgisk inspirerad ale bryggd med orvaljäst och en rackarns massa humle. Känns rätt passande till bob hund, det är lite skevt och avigt men ändå välgenomtänkt och fantastiskt bra.

/Markus

Bröderna Lindströms Ölkällare

2009-04-06T18:22:00.009+02:00

Nu har äntligen tiden kommit för lite bilder från den "mytomspunna" ölkällaren. Återigen har jag anlitat min fotointresserade bror och som ni kan se på bilderna har mycket övande och inköp av nya strålkastare verkligen påverkat slutresultatet.

Här har ni en trendriktig lucka i golvet

Med luckan uppfälld så kan man se ner på den utsökt snidade trappan

Så här ser det ut på det stenlagda golvet

De äldre rariteterna står i utsökt formgivna plastbackar

På en fin plastbädd kan vi se de lite nyare årgångarna

En helg i ölens tecken (del 2)

2009-04-06T18:01:00.002+02:00

Efter fredagens Dark Lord kändes det som ett ypperligt tillfälle att bjuda Anders och hans sambo på mat och lite öl, vad annars;-) Med tanke på det fina vädret så passade vi på och grilla och det kändes nästan som om det var semester, jippie!

Som välkomstöl blev det en Oppigårds Single Hop, ett trevligt nyhet med lätt kropp och bra bett i besken. Tycker inte att det är ett av Oppigårds bättre öl, är lite väl enkelspårigt men det funkar som törstsläckare. Till maten bjöd Anders på Saison D'erpe-Merde vilket är ett öl jag tidigare missat när det släpptes på systembolaget. Var så mycket god mat och gott sällskap att jag inte minns mer än att jag tyckte det var kanonbra. Ska införskaffas och njutas av lite mer koncentrerat någon gång i framtiden.
Till efterrätten blev det lite Fru Frederiksen från Amager och jag tyckte det passade som hand i handske, choklad och stout kan sällan gå fel. Frun i familjen är i princip som en exakt kopia av Hr. Frederiksen och nyfiken som jag var på att jämföra ölen så blev det i rask takt en herr också. Två finfina öl som jag varmt kan rekommendera. Anders nämnde att han tyckte att Hr. Frederiksen blev bättre med lagring så jag funderar på att köpa någon för jag har bara druckit den relativt färsk. Kort sidonot: vad tänkte bryggeriet på när det skrev denna text på flaskan? Är det dansk humor som jag inte förstår mig på eller?

Bättre än Beatles?

Efter jag spelat lite The Shaggs, Eilert Pilarm, Frank Zappa och Sly and the Family Stone var det så dags för kvällens höjdpunkt: Lost Abbeys Serpent Stout. Har tidigare inte prövat något från Lost Abbey och innan provningen hade jag läst en del om ölet. Med tanke på att Lost Abbey brygger mycket belgiskinspirerade öl så förväntade jag mig en hel del belgisk funkighet men tji fick jag. Som sig är brukligt när det gäller Imperial Stouts fanns det en hel del kaffe- och chokladsmak också. Det som stack ut var dock den mycket starka lakritssmaken. I övrigt tycker jag dock att det var väldigt amerikanskt och inte en liten gnutta av belgisk funkighet gick att hitta. Sepent Stouten var bra men jag hade nog nästan förväntat mig något i stil med Black Albert. Summa summarum så var ölet bra men inget som gick till världshistorien.

Efter det så blev jag lite glad i hatten och bjöd på en 2:nd Anniversary från Port Brewning. Inte så där jätte genomtänkt och när jag märkte att humlen dött av ganska friskt så kändes det rätt onödigt. Har aldrig prövat den fräsch tidigare och tyvärr var den här flaskan inte så jättespännande, maltig och söt med rätt lite humlearomer kvar. Endast den bitande, grenig beska som kom på slutet gjorde en påmind om att det var en DIPA man drack. Trist avslutning på kvällen men å andra sidan hade det blivit en hel del öl så ens smaklökar var rätt bedövade.

Allt som allt var det en mycket trevlig kväll med schysst öl och trevligt sällskap.

Markus

En helg i ölens tecken (del 1)

2009-04-05T21:08:00.005+02:00

Jag och Anders hade vid en tidigare träff diskuterat om vi skulle dela på hans flaska Dark Lord 2008 någon i framtiden. Efter lite diskussion så bestämde vi att det var nu på fredag den 3:e april runt 16-tiden som det skulle ske.

Klockan tre hade jag och min fru Erica tid på banken, vi försökte oss på att omförhandla ett av våra bolån och det gick väl sisådär. Jag är notoriskt dålig på att förhandla så det blev ynka 13 punkters rabatt i ett halvår, en klar försämring jämfört med de 20 punkter vi hade tidigare. Är kanske inte så mycket att gnälla om med tanke på hur låga räntorna är för tillfället men jag kan komma på ett hundratal saker jag hellre lägger pengarna på än ränta.

Efter det upplyftande bankbesöket så styrde jag min stålspringare mot Anders lägenhet. Att få äntligen få möjlighet att testa Dark Lord fick triviala räntefrågor att snabbt försvinna ur mina tankar. Som extra bonus sken solen och värmen gjorde mig lätt svettig när jag ivrigt trampade fram efter Sallerupsvägen mot det hägrande målet.

Väl på plats frågade Anders om jag ville ha kaffe vilket jag mer eller mindre reflexmässigt tackade nej till. Varmt kaffe efter en svettig cykelfärd kändes så där lagom spännande. Nu visade det sig att han skulle bjuda på en Long Trail Coffe Stout och då blev det ju plötsligt mycket mer intressant.

Ölet var riktigt gott och kaffesmaken var väldigt framträdande, det kändes nästan som om man satt med en schysst kopp java i näven. Ett smaskens öl som jag gärna skulle kunna tänka mig pröva igen.

Efter denna aptitretare blev det så dags för Dark Lord. (Ni kan läsa en längre och mer utförlig recension samt se en hel del bilder här.) Ett öl som är så galet hypat som Dark Lord kan ju i princip aldrig leva upp till sitt rykte vilket gjorde att jag försökt skruva ner förväntningarna något. Till detta så har jag läst lite innan att ölen är väldigt söt och det är något jag har svårt för. Vet inte riktigt vad det beror på, jag är ju i normala fall ett riktigt sockertroll som gärna äter godis och dricker läskeblask dagligdags, men söta öl är för mig nästan aldrig njutbara att dricka. Med andra ord var det med en kombination av spänd förväntan och ett litet uns oro som jag tittade på när Anders skalade av vaxet från flaskan.

Ölet i sig var svart som natten och skummade rätt rejält med tanke på den höga alkoholhalten. Doften som slog emot näshåren var väldigt söt och jag tyckte mig hitta lite körsbärstoner. Någon alkohol gick inte att hitta vare sig i doften eller i smaken och det är rätt imponerade. Dark Lord är extremt tjock och fyllig och jag har faktiskt aldrig testat något liknande förut. Det räckte med ett par droppar för att fylla hela munnen med den svarta och söta vätskan. För söt det är Dark Lord, det är inget snack om saken. Den höga densiteten fick nästan ölen att påminna om sirap och initialt kändes det inte jättespännande. Sötman gick dock väldigt snabbt över i en otroligt rostad eftersmak där jag kunde hitta kaffe, lite choklad och kol. Har aldrig testat att smaka på kol men associationerna gick väldigt snabbt till en bränd stubbe eller något liknande. I övrigt hade jag rätt svårt att hitta andra smaker/dofter, ölet var väldigt homogent och jag tycker att det mer var tal om en helhet av smak som brutalt misshandlade mina smaklökar än individuella nyanser som man kunde plocka ut. På sätt och vis kan jag tycka det är rätt skönt, det smakade helt enkelt Dark Lord. Det närmaste jag kan associera till är Mikkellers Black men den är mycket mer spritig och mer besvärande söt, i varjefall ur min synvinkel.

Anders hade sagt att han läst att det visst fanns en osannolik bottensats i flaskan och han valde att spara ett par centimeter öl i flaskan. När vi hade druckit upp våra glas var vi intresserade av att se vad det var alla snackade om, hur tjockt och kletigt kan det egentligen vara? Jag höll på trilla av stolen när Anders häller upp något som mer liknar en chokladsås än öl! Nyfiken som man är så drack jag lite. Konsistensen påminde inte så lite om nyponsoppa och sörjan smakade i praktiken som Dark Lord men var avsevärt mycket bittrare. Man kunde se en massa små prickar i vätskan och jag funderar om det var speciellt hälsosamt att dricka det. Jag beslutade mig för att sörpla i mig resten medan Anders hällde ut sin del.

Var Dark Lord något att ha då? Är personligen inte superförtjust i söta alkoholstarka Imperial Stouts och kommer nog aldrig bli det. Dock tycker jag att Dark Lord var den bästa i den stilen som jag testat, den är söt så det räcker och blir över men sötman balanseras snyggt upp av mängder av rostade/brända toner. Inget öl jag skulle springa benen av mig för att leta upp igen men inte något jag skulle säga nej till att dricka igen. Personligen tyckte jag det var kanonbra att vara två och dela på en flaska, en hel 650 ml flaska själv skulle bli alldeles för mycket och jag tror man skulle tröttna rätt rejält på ölet innan man druckit upp sitt andra glas.

/Markus

Ölbytardax igen

2009-04-01T20:09:00.006+02:00

Har precis gjort klart en låda med öl som jag ska skicka till det stora landet i väster. Införskaffat lite blandat godis här i Malmö och, framförallt i Köpenhamn. Tanken är att jag ska byta till mig två-tre flaskor Dark Lord 2009, en flaska Speedway Stout, en flaska Dreadnaught, en flaska Behemoth och sedan hade jag en lång önskelista på öl såsom Sexual Chocolate, Darkness, Kate the Great osv. Misstänker att det bara blir en bonus om min ölbytarkompis kan fixa någon av dem men man vet ju aldrig. Hoppet är det sista som dör;-)

Åkte iväg och köpte 4 cm tjock frigolit på Optimera för att lägga i lådan jag ska skicka ölen i. Det tar rätt mycket plats i kartongen men å andra sidan så blir det ett redigt stötdämpande lager.

Har lindat in alla flaskor i bubbelplast, stoppat dem i en plastpåse och tejpat som en galning. Om någon kapsyl skulle börja läcka så finns det odds att vätskan stannar kvar i påsen. Har lagt flaskorna i två lager med en skiva frigolit i mellan plus att jag fyllt kartongen med frigolitchips. (Heter det så?)

Känner mig för en gångs skull rätt säker på min paketering, känns som om man skulle behöva tappa lådan från väldigt hög höjd innan något går sönder inuti den. Jag ber dock en stilla bön till ölgudarna för att allt ska gå vägen. Det är ju inte bara mitt paket som ska klara sig utan även min ölbytarkompis. Hittills har två byten gått vägen utan problem så förhoppningsvis funkar det bra igen men man vet ju aldrig.

Halva nöjet med sysselsättningar som dessa är planerandet och väntandet. Är ett av få tillfällen då jag känner mig som ett barn inför julen. Allt planerande och väntade gör att man bygger upp en hel del förväntningar och när äntligen paketet kommer är det som om jultomten kommit på besök.

/Markus

Dagens I-landsproblem

2009-03-31T18:54:00.008+02:00

Satt och uppdaterade Excelfilen för ölkällaren igår och planerade för lite framtida inköp. Min tanke var att varje år fylla på med en kartong av öl man gillar och för tillfället är det Old Rasputin, Black Chocolate Stout, Nögne Ö Imperial Stout och Bigfoot som jag och min bror har satsat på. I och för sig har vi rätt mycket av Old Guardian, Double Bastard, Vertical Epic 07.07.07, Stones Imperial Russian Stout och Yeti Imperial Stout men det är väl rätt tveksamt att de dyker upp igen under 2009. Yeti kom 2007 och sedan dess har bara Oak Aged Yeti dykt upp och det är ju tal om två rätt olika öl så det var inte läge för någon vertikalprovning. Oak Aged Yeti ska enligt rykten inte funka så bra att lagra någon längre tid, vaniljtonerna ska enligt vissa personer ta helt överhand och det känns ju inte så jättespännande.

Har mailat Great Brands och frågat hur det ser ut med Old Rasputin och tyvärr kunde de inte lämna något besked om när den kommer igen. Lagrad Old Rasputin är bland det smaskigaste jag har druckit, får en otroligt framträdande chokladton som jag verkligen uppskattar. Tycker fräsch Old Rasputin är bra men alkoholen slår igenom lite för mycket och detta försvinner med några månaders lagring. Blir spännande att se hur den utvecklas de kommande åren och då känns det surt att eventuellt inte kunna jämföra med några fräscha flaskor.

Både Yeti och Old Rasputin brukar dyka upp lite titt som tätt i Köpenhamn så jag har ju möjlighet att köpa dem, synd bara att det blir helt galet dyrt att köpa en låda plus väldigt omständligt att frakta upp ölen till Norrland.

Glädjande är dock att Bigfoot dyker upp i augusti och då ska vi passa på att köpa ett gäng flaskor. Tycker fräsch Bigfoot är otroligt god med sin riviga beska, i mitt tycke ett exempel på amerikanskt Barley Wine som slår över och blir en DIPA. Samtidigt så tycker jag att den storfot jag druckit som jag lagrat i ett år var otroligt god, mer avrundad och elegant och med något mer återhållen beska.

/Markus

Ps. Lovar att inom snar framtid lägga upp en bild på källaren, har fått påstötningar från en massa håll och rena konspirationsteorier har börjat florera. Skulle kännas bra om jag en gång för alla kunde bevisa, vad nu ett foto på en blogg säger, att jag inte är mytoman;-)

Ps. 2 Kategorin mest korkade öl att lagra:
Vi köpte på oss lite Nögne Ö påsköl och tänkte det kunde vara kul att jämföra hur de utvecklats. Inte en av de smartare ideerna man har haft här i livet, speciellt inte med tanke på att det är en ny ölstil som bryggs varje år. (Minns inte vilken vänlig bloggare som påpekade detta men en sak är då säker, ibland är man dummare än tåget;-)

Beer Geek Brunch Weasel

2009-03-29T22:42:00.005+02:00

Efter många om och men så har jag äntligen kommit mig för att testa Mikkeller ”skitöl”. (Testet skedde för x antal veckor sedan men jag hade helt glömt bort göra klart min recension.) Köpte ett par flaskor när det släpptes men innan jag hann pröva någon så hade jag bytt bort bägge flaskorna. Nåväl, efter många om och men så köpte jag en ny flaska och nedan följer en kort recension:

Ölet är svart som motorolja och skummet som bildas är mörkbrunt och kompakt. Doften som slår emot en är kaffe, kaffe, lite choklad, kaffe och enbär. Just enbärsdoften tycker jag är det som gör att ölet sticker ut jämfört med många andra kaffeöl. Associationer går också osökt till tallbarr men det känns väl som om det ligger rätt nära bären i fråga. Ölet är väldigt syrligt, mest troligt på grund av all rostad malt, väldigt torrt och har en tydlig kaffesmak. Humlebesk så det förslår utan att för den delen vara någon Yeti. Rediga klumpar jäst följer med när jag häller upp ölet och det känns lite mer typiskt Nögne än Mikkeller. (Förklaringen ligger nog till viss del i att det är bryggt i Nögnes bryggeri i Norge.) Inte för att det på något vis påverkar mitt omdöme av ölen, min filosofi är att allt ska i glaset och det är ytterst sällan som jag feghäller upp en öl. Jäst är fint, nyttigt och gott;-)

Tycker att det är ett kanonbra öl som verkligen leverar. Känns som en storebror till Beer Geek Breakfast på alla sätt vilket är både positivt och negativt. Där Breakfast känns ganska tunn i kroppen är Weasel tjock och trögflytande, kaffesmaken i Breakfast är väldigt framträdande och i Weaseln är den brutal och rakt på sak osv. Vet faktiskt inte vilken som är min favorit, upplever Weaseln som något sötare, säkert beroende på alkoholen, och jag föredrar nog den lite mer rostade och beska Breakfasten. Å andra sidan tycker jag att Weaseln leverar mycket mer på kaffefronten och det är ju alltid trevligt.

Märker man av Kopi Luwak kaffet då? Inte en susning eftersom jag inte är någon kaffeexpert på något vis. Gott var det och det är ju det viktigaste trots allt. Skit detsamma om det till viss del är fråga om marknadsföring, ett bra öl är ett bra öl oberoende på vad det innehåller.

/Markus

Ps. Någon som har erfarenhet av att lagra öl bryggda med kaffe? Jag och brorsan hade några Beer Geek Breakfast som vi hade stående i ca ett år innan vi drack upp dem och tvärt emot vad många säger så tyckte vi att kaffesmaken var om möjligt ännu mer framträdande. Har läst att det är bland det första som försvinner, lite som aromhumle, men är osäker på vilka tidsramar man pratar om. Är det ett år, tre år, fem år eller?

Öl i vasken

2009-03-29T13:43:00.016+02:00

När det gäller öl har jag en rätt enkel filosofi, är det inte gott så dricker jag det inte. I många fall är det inget större problem förutom när man blir bjuden på öl, känns lite lagom ofint att tacka nej, och när man köper något nytt man inte testat tidigare. Risken finns ju alltid att man får med sig hem något riktigt dåligt, det kan vara allt för sött, blaskigt, illasmakande eller allmänt trist. Händer inte så fasligt ofta men då och då åker man på riktiga nitar. I de flesta fallen är det öl som jag kan dricka upp men som jag gör en mental notering om att aldrig köpa igen. Finns dock några undantag och de brukar jag rätt omgående hälla ut i vasken. Finns så mycket bra öl här i världen så jag ser ingen poäng med att dricka något som man inte gillar. Självklart så finns det öl som man måste dricka några gånger innan man uppskattar men en tummregel jag brukar använda mig av är:

Är det för sött eller har för mycket alkoholsmak så dricker jag det inte.

Det får vara hur tokhumlat, rostat och bittert det vill men är det extremt sött och/eller spritigt så går det bort. En av de ”värsta” ölen jag testat är utan tveka Samichlaus Dubbelbock, den var banne mig så söt att jag fick ont i tänderna. Andra öl som mött samma öde är World Wide Stout och 120 Minute IPA. Samuel Adams Triple Bock hade jag utan tvekat hällt ut när jag testade den för några år sedan om det inte varit så att jag blev bjuden på den. Tyckte den smakade som spritsatt soja, bläh!

Förutom öl som jag rent stilmässigt inte uppskattar har jag några gånger köpt flaskor som inte mått bra och dessa brukar också gå raka vägen till reningsverket. Köpte en WinterCoat Double Hop som var infekterad, smakade mer Lambic än DIPA och det var inte speciellt kul. Brøckhouse Epic IPA har vid två tillfällen varit helt död, inte en uns kolsyra i flaskan.

Som ni kan se på bilden så gick det inte att få ens en gnutta skum.

Till denna lista kan jag nu addera Southern Tiers Big Red. I Southern Tiers fall så får jag försvara bryggeriet något, det kändes som om flaskan jag öppnade passerat bäst före datum alternativt varit dåligt lagrad. Den doftade som en blandning mellan kokt brocolli och finsk memma och det fanns inte ens en antydan till hallertauhumle i ölen. Jag har tidigare prövat den och då var den fräsch och humlebesk så det räckte och blev över. Känns rätt trist att behöva hälla ut en öl men den här flaskan Big Red var nog det sämsta jag testat på år och dagar. Som tur var då att ölen i sig inte är speciellt exklusiv, hade det varit en flaska Dark Lord så hade jag nog gråtit blod.

/Markus

Dessa lyckliga amerikaner

2009-03-22T21:34:00.003+01:00

Kikade förbi Anders idag och fick som ett litet barn stå och drägla över alla fina öl han släpat hem från New York. Jag blev härligt avundsjuk när jag såg flera sorter jag länge velat testa och som jag inte fått tag på själv. Några av dem ligger på min topplista över öl jag ska testa innan jag dör och ett par trodde jag var i praktiken stört omöjliga att få tag på om man inte hade riktigt bra kontakter. (Uppenbarligen har jag dålig koll eller kassa kontakter.) Något som slår mig är vilket osannolikt utbud som amerikanerna har till sitt förfogande. Förutom alla amerikanska öl så har de en stor import av europeiska brygder. Gäller förstås inte alla småhålor och inte alla stater men rent generellt så verkar det nästan alltid finnas en eller ett par ölbutiker i de större städerna som får svenska Systembolaget att framstå som den glade kusinen från landet.

Som den vänliga själ Anders är så bjöd han mig på ett par öl. (Han såg väl hur jag likt en tiggande hund stod och suktade över alla godsaker han fått med sig hem.) Det blev ett glas De Proef Reserve Signature Ale, en ljus belgisk ale som bryggts tillsammans med Tomme Arthur från Port Brewing och Lost Abbey. Ölet i sig var en schysst kombination av belgisk funkighet och jästtoner och amerikansk barley wine sötma och humlebeska. Var väldigt sött precis när man drack det men sötman tonade snabbt bort och lämnade plats för en rivig beska och en torrhet som ligger åt vitvinshållet. Tycker att det var ett riktigt intressant öl som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att testa igen. Jag fick även ett glas av Tröegs Nuget Nectar som är en amber ale på 7,5 vol %. Personligen tyckte jag den påminde en del om Mikkellers Simcoe Single Hop, speciellt med sin tydliga grapefrukt doft/smak. Frågan är dock hur likartad den är med tanke på att det är närmare tre månader sedan jag testade Simcoen. Hur som helst var den en vansinnigt god och lättdrucken öl, kanske lite väl lättdrucken med tanke på styrkan, som jag utan problem skulle ha kunnat tänka mig ha hemma i min kyl.

Väl hemma så snackade jag lite med min bror och vi bestämde att våren 2010 ska vi till USA igen. Tanken på att göra det har funnits länge men nu jäklar ska det bli av! Planen är att åka till västkusten och besöka Stone Brewery, Port Brewing, Russian River, Green Flash, Ballast Point osv. Äntligen ska jag få chans att stilla min törst efter fräscha humlebomber, extra allt stouts och andra trevliga öl i största allmänhet. Vi har snackat om den här resan rätt länge och nu efter jag varit och tittat på Anders alla ”finöl” så fick jag ännu mer energi att ta tag i planeringen. Ibland tror jag det är bra med lite gammal hederlig svensk avundsjuka, hur ska man annars få arslet ur vagnen;-)

/Markus

Fat Cat på Ølbutikken

2009-03-15T21:23:00.002+01:00

I lördags åkte jag och Tomas, en kompis från mörkaste Norrland, över till Köpenhamn för en dagsutflykt innefattande lite ölinköp, lite öldrickande och lite allmänt turistande.

Första stoppet var Ølbutikken och när vi kom dit strax efter lunch så var butiken drängfull med människor. Dagen till ära bjöds det på Fat Cat, en ny red ale av Bere Here, både från tapp och från flaska. Vi tyckte bägge att versionen på flaska kändes fräschare och med en tydligare doft av tropiska frukter. Fat Cat på tapp var god men kändes något mer återhållen och klenare på humlefronten, trodde först det hade något med att ölen serverades något kallare men det blev inte bättre när den värmdes upp. Hur som helst var det en väldigt trevlig öl som jag skulle kunna tänka mig att ha hemma som en ”vardagsöl”.

Att som svensk stå och dricka öl i en butik som säljer alkoholhaltiga drycker känns rätt främmande, man är ju van vid att bli styvmoderligt behandlad av staten när det gäller alkohol. På systembolaget finns som bekant inte en kyld dryck så långt ögat når, hemska tanke om någon skulle köpa en öl för att konsumera den på en gång. Risken finns ju att inmundigandet sker på allmän plats och hur skulle det se ut om människor ragglade omkring i fyllan lite hur som helst? Att bjuda på smakprov av öl, vin och sprit går stick i stäv mot Systembolagets uppdrag att minska konsumtionen och alkoholens skadeverkningar. Vilken tur då att de säljer fina öl såsom Arboga 10,2, Bjørnebryg Extra Stark, Carlsberg Elephant, Elk Brew X-Strong osv. som alla syftar till stora smakupplevelser med ett minimum av alkohol.

Efter Fat Cat provningen blev det lite inköp gjorda och ner i ryggsäcken slank några flaskor Big Red, Pannepot Reserva, Pannepot Grand Reserva, 2nd Anniversary Double IPA och Shark Attack.

Efter Ølbutikken gick vi till Brewpub där vi käkade lunch och drack PJ Harvey, en IPA av engelsk stil. Tomas åt en hamburgare som han hävdade var den bästa han ätit på många år. Oturligt nog kan jag inte konfirmera detta eftersom jag valde en sallad med en mindre god grillad kyckling. Ölen var däremot väldigt god och den kan jag rekommendera även om det inte är något för humleskallar direkt.

Med välfyllda magar travade vi till Barley Wine och spontanköpte ett par flaskor av Amagers Hr. Frederiksen och Fr. Frederiksen. Även här blev det provsmakning, vi blev bjuda på en ljus och en mörk påsköl som var rätt intetsägande, jag kommer faktiskt inte ens ihåg vad ölen hette. Efter BW så gick vi tillbaka till stationen och satte oss på första bästa tåg hem mot Malmö.

Väl hemma så blev det återigen problem att övertyga min fru att det är bra att en femtedel av vår kyl är fylld av öl. Fick lite kommenterar om att det kanske vore bra om jag drack upp en del av det jag hade i kylen innan jag köpte mer. En åsikt så god som någon men det hjälper inte när jag a) inte har någon ölkällare här i Snapphaneland, b) inte har för avsikt att slänga några pengar på en ölkyl, c) inte har något annat lämpligt svalt förråd i vår lägenhet och d) inte har några intentioner att köpa mindre öl i framtiden.

Kvällen avrundades med att titta på dokumentären ”The American Brew”, som jag varmt kan rekommendera, och lite musiklyssnande och öldrickande. Med Porcupine Tree, Radiohead och Opeth som bakgrundsmusik så inmundiga vi en Beer Geek Brunch Weasel, en Beer Geek Breakfast och en Black Albert. Tre fantastiskt goda öl och tillsammans med trevligt sällskap och bra musik var det en otroligt lyckad dag. Väl i sängen somnade jag som ett barn med senaste numret av Classic Rock i näven. Inte helt planerat och det blev lite lätt komiskt när min fru väcker mig och jag börjar prata om likviditetsproblem, budgetar, falska fakturor och gud vet vad. Tog en liten stund innan min lätt rusiga hjärna begrepp att den inte drömde längre utan var vaken och pratade med en helt oförstående fru som tyckte att det fick vara slut på tramset för nu skulle hon sova.

/Markus

Amerikaner som gillar Belgien

2009-03-11T19:37:00.005+01:00

Blev ruskigt ölsugen ikväll och hittade till min förvåning en Stone Vertical Epic 07.07.07 i kylen. Minns inte att jag hade någon kvar här hemma så det blev något av en glad överraskning. Är inte allt för ofta jag hittar öl som jag glömt bort att jag hade så det är bara att tacka och ta emot. (Blev en faslig massa jag efter varann här men det får jag bjuda på.)

Den första ölen i Vertical Epic serien från Stone Brewery släpptes 2002-02-02 och exakt ett år, en månad och en dag senare släpptes nästa öl. Tio år senare, dvs. 12 december 2012 är tanken att man ska ha möjlighet att göra en vertikalprovning på hela serien. Kul idé men som svensk är det lättare sagt än gjort eftersom 2007 års Vertical Epic är den första som kommer till Sverige. Vill man komplettera med lite äldre öl i serien så blir det att lägga ner en och annan slant, hittade en 2003 på Ebay för det facila priset av 75 USD.

Nåväl, hur är 2007 års öl då? Det är en ljus ale inspirerad av belgiska Saison och Tripel med ingefära, kardemumma och skal från grapefrukt, citron och apelsin. Jag är ingen expert på någon av ölstilarna men jag uppskattar verkligen Westmalle Tripel, som mer eller mindre är urfadern för stilen, och Ommegangs Hennepin.

Personligen är jag mycket svag för den här ölen och det jag tycker gör den så speciell jämfört med de flesta andra belgiska öl jag prövat är att den är väldigt fräsch, ingen damparfym, mögelost eller hästhage så långt flimmerhåren når, och att den är redigt besk utan någon större mängd humle. Beskan kommer från fruktskalen man använt i ölen och jag tycker det känns som att tugga på det vita, vad det nu kallas, som sitter mellan fruktskalet och köttet på en apelsin. Fräscht och bittert i en härlig kombination.

Är det något jag gillar med amerikanska bryggerier är det deras experimentvilja. Ibland blir det galet och ibland blir det lite väl mycket ”extra allt” över ölen men när de lyckas är det allt som oftast väldigt bra. I Vertical Epic 07.07.07:s fall tycker jag de gör en otroligt fräsch och frisk belgisk ljus ale och det är något som belgarna väldigt sällan själva gör. Det är inte något stiltypiskt men å andra sidan så tycker jag att det är mycket roligare med egna tolkningar än en kopia. Jag förstår att många saknar det lite sunkiga, mögliga, parfymerade osv. men jag tycker det är uppfriskande med en fräsch tripel/saison mellan varven. Det är inte bättre än de belgiska ölen men det är, i mina ögon i varjefall, minst lika bra.

/Markus

Crack the Skye

2009-03-07T21:52:00.006+01:00

Har kommit över en promo med Mastodons nya skiva som jag sitter och lyssnar på just nu. Åter igen är det ett helsnurrigt koncept-album som jänkarna bjuder på och skivan handlar om en i princip helt förlamad pojke som gör en astralresa. Precis som Ikaros så kommer han för nära solen som bränner av den gyllene navelsträng som förankrar hans astralkropp. När det sker sugs pojken in i ett maskhål, ett begrepp inom relativitetsteorin som rent hypotetiskt skulle kunna göra tidsresor möjliga, och han hamnar i andevärlden. Andarna berättar att han inte är död och skickar honom till en rysk kult som bestämmer sig för att placera själen i mystikern Rasputins kropp. Låten ”The Tzar” behandlar mordet på Rasputin och hur de två själar som frigörs försvinner genom en spricka i himlen. ”Ghost of Karelia” beskriver hur Rasputin försöker hjälpa pojkens själ till hans kropp innan han dör. På vägen springer de på en nioarmad gud som dricker blod ur ett kranium, hungerspöken och fan och hans moster. Historien är inte helt enkel att hänga med i och ska jag vara helt ärlig så vet jag inte om jag lyckats lista ut allt ovanstående om jag inte läst lite intervjuer där bandmedlemmarna berättat grundkonceptet.

Mitt första intryck av skivan är att det låter mer rockigt och mer atmosfäriskt än förut. Det är fortfarande bitvis väldigt meckigt och komplext men det känns ändå som snäppet mer lättillgängligt än tidigare skivor. Mycket beror nog på att det i princip bara är ren sång på skivan och att produktionen känns mer luftig och välproducerad än tidigare skivor. Crack the Skye känns som en naturlig fortsättning på Blood Mountain och frågan är om det inte är bandet bästa skiva hittills. Ett är då säkert, det låter väldigt eget, vilket är ett stort plus i min värld, och om jag ska dra några paralleller till andra band så kommer jag att tänka på Neurosis, Isis, King Crimson, Melvins och Mars Volta. Det är progressivt och experimentellt utan att bli jönsigt som Dream Theather, det är hårt utan att låta som Morbid Angel och det är rockigt utan att vara Foo Fighters. Svinbra helt enkelt och ett givet köp så fort skivan släpps.

Favoritlåtar: Divinations, The Czar och Crack the Skye.

Passande öl: Old Rasputin och/eller Behemoth (Bra monsterband ska avnjutas med bra monsteröl.)

/Markus

Jag har lovat att inte köpa någon av Rouges groteskt dyra XS öl

2009-03-04T19:49:00.004+01:00

Inhandlade några förra året och tyckte ölen var väldigt bra men inte speciellt prisvärd. Tycker det finns en uppsjö schyssta amerikanska Imperial Stouts och DIPA:s att välja på till ett mycket mer plånboksvänligt pris. Rouge har genom åren fått en hel del skäll för att de generellt sett är dyra och när de slutade producera Imperial Stouten i vanliga glasflaskor var det en hel del konsumenter som blev riktigt sura. Literpriset gick upp med ca 10-15%, om jag minns rätt, och man behöver ju inte vara Einstein för att förstå att det hade noll och inget med ölen att göra. Jag tycker personligen det är rätt sniket att ta ut mer pengar för en vara bara för att man byter förpackning och det är irriterar att man inte kan välja bort de stora, klumpiga och fullständigt onödiga porslinsflaskorna.

Hur som helst hade jag bestämt mig, inga fler Rogue XS. Sagt och gjort, i måndags köpte jag några Mars Contreras Especial och ett par Oppigårds Spring Ale och vandrade nöjd ut från Systembolaget. Jag noterade att det fanns XS flaskor framställda men inte mer, kände inget behov av att köpa någon och det kändes rätt skönt. De gnidiga jänkarna skulle inte få en krona av mig den här gången.

När jag satt och surfade igår så hamnade jag på Casa Beer Blog och läste inlägget om förvirringen kring vilken årgång av Imperial Stouten som såldes. Enligt Systembolagets hemsida ska det var 2008:or men uppenbarligen hade flera personer fått 2006:or med sig hem. Som ett brev på posten fångades mitt intresse och mitt löfte om att inte köpa några flaskor var som bortblåst. Om nu alla rykten stämde så var det ju 2006:or som såldes på Systembolaget, dvs. årgångsöl, jippie!

Cyklade förbi Hansakompaniet på vägen hem idag och då slank två stycken Rouge Imperial XS ned i korgen trots de tunga jippoflaskor och det höga priset. Nu när det var lagrad öl så kändes det som poetisk rättvisa; jag får köpa en 2006:a till samma pris som en 2008:a och ”lurar” Rogue på det eventuella påslag de skulle kunna tänkas ta ut. Tänk vad bra man kan vara på att hitta på svepskäl för att köpa öl;-)

/Markus

Ps. Tomflaskorna, vad sjutton gör man med dem om man inte brygger öl, kokar saft eller dylikt? Måste de till återvinningscentral eller kan man slänga dem med resten av hushållssoporna? Porslin är mig veterligen inte möjligt att återvinna men det innebär väl inte per automatik att man kan slänga det hur som helst.

Duvel tripel hop

2009-02-28T01:28:00.004+01:00

Jag och Anders And Ale träffades på Bishop’s Arms igår för att snacka lite skit och dricka någon öl. Var en riktig spontanträff och det var väldigt trevlig och väldig ölnördigt, precis som sig bör. Vi satt och diskuterade rätt länge om vilken öl som kunde vara lämplig att pröva och efter ett tag föll valet på Duvel Tripel Hop. Kändes som om det var en lämpligt stor öl att dela och Anders hade missat att köpa någon flaska när den kom till Sverige förra året.

600 flaskor Duvel Triple Hop importerades till Sverige i början av förra året och av dessa såldes 300 av systembolaget. Priset då var 182:- och Bishop’s tog 590:-. Rätt mycket pengar men å andra sidan måste man ju unna sig ibland. Misstänker att det inte finns så vansinnigt många flaskor kvar i Sverige för den delen så det kändes lite extra speciellt.

Triple Hop är på 9,5 % istället för 8,5 % som den vanliga Duveln. Tre sorters humle ingår i Triple Hop och utöver Saaz och Styrian Goldings, som man hittar i den vanliga Duvel ölen, så har man tillsatt Amarillo.

När väl ölen blivit kyld ett tag, vi fick be om det i förväg eftersom Bishop´s Arms i Malmö inte har vett att förvara alla sina öl i kylar, så fick vi var sitt Duvelglas och letade oss tillbaka till vårt bord och hällde upp ölen.

Ölet skummade ordentligt, precis som man förväntar sig av en Duvel, och den ljusgula grummliga vätskan påminde i den dämpade belysningen om den vanliga Duveln. I doften kunde man tydligt känna gröna äpplen och det kombinerat med den patenterade belgiska funkigheten gjorde att jag fick associerade av jästa äpplen och i förlängningen cider. Den syrliga tonen gav ölet en fantastisk frisk och fräsch doft och jag minns inte att Tripel Hopen var så här fruktig när jag drack den förra året.

I smaken tyckte jag att äpplen, de jästa tonerna och sötman var det mest framträdande. Ölet är relativt torrt och det finns en hel del humlebeska kvar trots att ölet har närmare ett år på nacken. Jag tycker Tripel Hopen är mer balanserad, vinös och söt än den vanliga Duveln och skulle jag välja någon så föredrar jag nog den exklusivare storebrodern. Men å andra sidan så tycker jag det är tal om två rätt så olika öl så en jämförelse är inte helt rättvis. Kändes även som att Tripel Hopen hade utvecklats positivt och ölet kändes ännu mer fräscht och komplext än vad jag minns det.

Efter Tripel Hopen diskuterade vi om vi skulle ta ett glas Bigfoot, vi upptäckte att den fanns på tapp, men vi beslutade oss att det var klokast att avrunda. Tur var det för annars hade man nog riskerat ett allvarligt fall av blykeps dagen efter;-)

/Markus

Bajskaffe?

2009-02-26T23:51:00.003+01:00

Fick äntligen hem ett par flaskor Beer Geek Brunch Weasel idag (tack Anders). Ölet är bryggt med Ca Pe Chon kaffe (borde det inte stå Kopi Luwak eller Civet?) och det är bryggt på en böna som har ätits upp av en palmmård som sedan, ahem, bajsat ut den. Bönan rengörs och rostas lätt och simsalabim har man världens dyraste kaffe, enligt Wikipedia så kostar ett kilo ca 7 000:- i Sverige. Galet dyrt är bara förnamnet.

Frågan jag ställer mig är vem i hela friden som kom på att det vore en bra idé att göra kaffe på en böna man hittar i bajs? Jag kan förstå att någon stackars svältande bonde någonstans i Sverige hittade en tunna med jäst strömming och åt den i brist på mat, jag kan förstå hur man började på att äta möglig ost på grund av matbrist osv. men inte Kopi Luwak. Kaffe är ju inte direkt någon livsnödvändighet och det känns inte helt sannolikt att någon koffeinist skulle känna sig så desperat att han börjar på gräva i djurspillning för att hitta bönor att rosta. Är det en produkt som är producerad av misstag, på grund av brist på råvaror eller är det ett resultat av jakten på nya exklusiva råvaror? Vet egentligen inte vilket av alternativen som är bättre.

Ett är då säkert, det är ett tacksamt öl att marknadsföra och jag tycker man märkt av det eftersom det varit en hel del skriverier kring släppet. Frågan är om man använt sig av Kopi Luwak på grund av marknadsföringspotentialen eller på grund av smaken det ger ölen.

Personligen är jag mest intresserad om det är ett bra öl eller inte men jag ska inte sticka under stolen med att jag nog har uppmärksammat Beer Geek Brunch Weasel lite mer just på grund av att det är ett öl bryggt på ”bajskaffe”. Fråga mig bara inte varför det egentligen är mer intressant att testa den här ölen på grund av Kopi Luwak, en bra öl är ju en bra öl oberoende på vad den är bryggd med. Kan man tycka i varjefall.

”Allting går att sälja med mördande reklam, även kaffebönor som passerat genom en palmmårds matsmältningssystem.”

/Markus

Smoke Jumper Smoked Imperial Porter

2009-02-25T23:12:00.007+01:00

Testade min andra flaska Smoke Jumper igår och jag hade sinnesnärvaro att göra lite minnesanteckningar den här gången. Var lite så där lagom oorganiserad och detta, i kombination med min extremt manliga handstil, gjorde att jag fick lite svårt att uttyda exakt vad jag menade och vad jag egentligen skrivit. Nåja, bättre med en liten recension än ingen alls:

Ölet skummar något extremt och med blotta förskräckelsen hinner jag förhindra en översvämning på köksbordet. Att välja ett Duvelglas var väl inte speciellt listigt men det är nog första gången jag testar en porter som beter sig på det här viset.

Skummet som bildas är ljusbrunt och ligger kvar förvånansvärt länge, ölen är ju ändå på närmare 10 volymprocent.

Det är elegant rökigt utan att vara mesigt, som ett mellanting mellan Nils Oscar Rökporter och Aecht Schlenkerla ungefär. Förbannar mig själv för att jag inte har någon rökt ost, rökt skinka eller liknande hemma; hade förmodligen suttit som en karatespark i mellangärdet tillsammans med ölen.

Förutom en tydlig sötma, röksmak och rostade toner så hittar jag en mycket trevlig lakritssmak i ölen, tänk Malacos salta sillar. Får även en brännande känsla i munnen, ungefär som när man äter stark mat, och jag antar att det är alkoholen som gör sig påmind. Normalt sett ogillar jag öl som har en alkoholdoft och/eller smak men i det här fallet så störde det inte alls utan snarare tvärtom. I eftersmaken tycker jag mig känna lite mineraltoner (järn), ett uns alkohol och sötma. Efter att ha druckit några klunkar så kände jag hur jag blev alldeles torr i munnen, påminde inte så lite om ett strävt vitt vin.

Min slutsats så här i efterhand är att det var ett riktigt bra öl, troligtvis ett av de bättre som Left Hand har producerat. Smaskens!

/Markus

Mera musik

2009-02-24T19:59:00.007+01:00

Tänkte tipsa om ett alldeles förträffligt engelskt band vid namn Pineapple Thief. Det var ursprungligen tal om ett soloprojekt för sångaren/

gitarristen Bruce Soord och den första skivan Abducting släpptes 1999. Från att ha varit ett rent studioprojekt så har det på senare år blivit tal om ett "riktigt" band.

Jag har inte hört speciellt mycket av det äldre materialet men deras senaste skiva Tightly Unwound (2008) är otroligt bra. Gillar man band som Porcupine Tree, Radiohead, Muse osv. så är oddsen goda att man kommer gilla Pineapple Thief. Det är tal om rätt popig rock och det låtar väldigt engelskt. Ta och kika in på www.myspace.com/thepineapplethief och lyssna på Shoot First eller Tightly Wound så får man en bra idé om hur Tightly Unwound låter.

Rolig trivia:
-Bandet har mer än namn och musik gemensamt med Porcupine Tree; Steven Wilson hjälpte dem att skaffa sitt nuvarande skivkontrakt.
-Deras trummis är Keith Harrison är brorson till Gentle Giants keyboardist Kerry Minnear. Det smäller högt för mig som gillar massa engelsk 70-tals prog.

Passande öl: Bitter & Twisted
Elegant, smakrikt och lättdrucket, precis som bandet.

/Markus

Är Mariestads Export och Norrlands Guld samma öl?

2009-02-22T10:20:00.007+01:00

Varför överhuvud-taget göra ett sådant här ölstest är den första frågan vän av ordning ställer sig. Ett är då säkert, det beror inte på något brinnande intresse för dylika tokfiltrerade essensöl. Ska jag vara helt ärlig så minns jag faktiskt inte när jag senast drack vare sig Mariestads eller Norrlands och det ger mig en känsla av välbefinnande. Ölfascist, javisst!

Nåväl, varför ens bry sig om att testa öl man ogillar? Idén kommer ursprungligen från Double Bastard Beer Blogblog (Läs inlägget Myten om Mariestads publicerad 2008-09-07). DB hävdade att Mariestads och Norrlands bryggs i samma tankar och ställde frågan om det fanns fler likheter mellan ölen än så. Jag konstaterade att bägge har 5,3 volymprocent alkohol och det ger en fingervisning om att det faktiskt finns en möjlighet att det är samma öl.

Efter en diskussion med min bror och en ölbryggande kompis så beslutade vi oss för att utföra följande test på mellandagarna förra året i Ångsta (Jämtland). Mitt ibland vertikalprovningar av Yeti så klämde vi in lite smakkalibrerande industrilager och gjorde en insats för ölvetenskapen;-)

Så här gick vi till väga:

Två burkar inhandlades:
Norrlands Guld 08 sept 09 11:06X
Mariestads Export 14 sept 09 15:05X

Burkarna hade förvarats på samma ställe och vätskan hade temperaturen 11°C. Vi använde oss av samma sorts glas och vid första testet var det känt vilket prov som var vilket öl. I den andra och tredje omgången genomförde vi sedan ett blindtest.

En skvätt öl sparades av båda sorter för mätning av densiteten med hjälp av en vanlig hydrometer. Koldioxiden vispades bort i de två proven för korrekt mätning och kalibrering gjordes med hänsyn till temperatur.

Vad blev resultatet då?

Samtliga inblandade ölprovare enades om att färg, skum och doft var identiska för de två märkena. Kolsyrehalten verkade också vara densamma. I den första omgången, där det alltså var känt vilket prov som var vilket så tyckte alla att det var något mer humlebeska i Mariestads Export. När vi sen gick över till blindtest blev det genast svårare, två av tre blandade nu ihop ölen (däribland jag) och en allmän förvirring spred sig. Kunde det vara så att det inte alls var någon skillnad utan bara tal om placebo? Vi gjorde ett blindtest till och då tyckte vi allihopa att det kändes som samma öl, ingen av oss kunde helt enkelt skilja dem åt.

Hydrometertestet visade att Norrlands Guld hade densitet ung. 1006 g/l, medan motsvarande värde för Mariestads var 1005 g/l. (För er som inte är insnöade i bryggeritekniska detaljer: Om två öl har samma alkoholhalt och densitet innebär det att de vörter som sattes att jäsa också hade samma densitet. I detta fall där vi har att göra med två ljusa lageröl med samma alkoholhalt skulle detta förhållande peka mot att det rör sig om ett och samma öl.)

Slutsatser:

Panelen var ense: Mariestads Export och Norrlands Guld är samma öl.

Det initiala intrycket att Mariestads Export var mer humlepräglat förklarade vi med att jag redan före provningen lade fram hypotesen att Mariestads Export kanske kunde vara mer humlat för att vara lyxigare. Panelen blev förledd av min välformulerade tanke och detta kan mycket väl ha påverkat vårt initiala intryck;-) För inte kan man väl vara så lurig att man säljer samma vätska under olika namn? Mariestads Export är ju ölet för livsnjutare och Norrlands Guld ölet för dem som vill vara sig själva för en stund.

Även uppgifterna om ölens densitet styrker uppfattningen att det rör sig om ett och samma öl. Skillnaden mellan de två mätvärdena är så liten att den säkert kan förklaras av precisionen i hydrometern eller att det finns variationer mellan satser.

Om det nu trots allt är så att det rör sig om två olika öl inställer sig frågan: Varför göra två olika produkter så lika att det inte är möjligt att känna någon skillnad? Man ska väl inte behöva skicka öl på analys i laboratorium för att kunna säkerställa de eventuella skillnader som finns?

Och ifall samma vätska krängs till olika pris kan är det ännu ett tecken på att den duger åt såväl fleecejackor på tallhedar som den som sitter i en skön, knarrig fåtölj.

/Markus, Johan och Tor

Ps. Verkar råda en viss förvirring när det gäller de härliga Beska, Fyllighet och Sötma cirklarna för Mariestads. Enligt systembolagets hemsida så har ölen knappt någon sötma alls, typ 5 minuter över tolv, men på Spendrups hemsida är klockan kvart över. Godtyckligheten med dessa cirklar gör sig ännu mer påtaglig när inte ens tillverkaren och systembolaget lyckas enas om hur söt ölen är. Följdfrågan är väl hur söt i relation till vad? En sockerbit, en annan fulöl, en bocköl, rödtjut eller sirap;-)
Ps. 2 Som ni kan se är foto ett av min brors största fritidsintressen.

Är man nörd så är man

2009-02-20T12:10:00.012+01:00

Har via BeerAdvocate kommit i kontakt med en amerikan som jag bytt öl med ett par gånger. Han har mest varit intresserad av Mikkeller men det har blivit lite annat smått och gott från Nils Oscar, Amager och Jämtlands. Själv har jag inriktat mig på Imperial Stouts och Double India Pale Ales, känns som om det får bli några riktigt häftiga pjäser om man ska betala närmare 200:- per flaska. (Kostnaden för ölen man köper plus frakt på ca 1 000:- gör att det piper iväg en del pris.) Mitt senaste byte resulterade i följande flaskor:
Founders Double Trouble
Founders Imperial Stout
Bell´s Expedition Stout
Bell´s Hopslam
He'Brew Bittersweet Lenny´s R.I.P.A.
Three Floyds Behemoth
Brooklyn Black OPS
Southern Tiers Choklat
Founders Kentucky Breakfast

Har än så länge bara testat en flaska Hopslam och den var kanonbra. En av de bästa amerikanska DIPA som jag har prövat, superfräsch i smak/doft och med en trevlig sötma som balanserar upp den brutala beskan. En personlig favorit inom denna extremt amerikanska stil tillsammans med Hercules, Ruination, Unearthly och Bigfoot (Sierra Nevada får hävda att det är en Barley Wine hur mycket de vill, för mig är det en DIPA;-)

Dagens I-landsproblem: Jag vet inte när min lillebror behagar komma ner till Snapphaneland och det innebär att jag inte vet när jag kommer få pröva någon av ovanstående öl. Buhu!

Dagens hurra: Vi får hem tolv flaskor Old Ruffian Barley Wine till ölkällaren. Gjorde en privatimport via systembolaget och kostnaden blev ca 80:- per flaska. Det priset känns rätt överkomligt med tanke på vad man får betala för ölen i Köpenhamn.

/Markus

Var Opeth bra och blev det någon trevlig öl?

2009-02-19T21:40:00.007+01:00

På a) svarar jag: ja och på b) svarar jag: nja.

Kvällen i sig var väldig trevlig, jag och en musikintresserad arbetskollega (det finns sådana i verkligheten även om det ibland kan vara svårt att tro det) gick på Restaurang Möllan och åt innan spelningen. Maten var kanonbra, jag käkade grillspett som jag varmt kan rekommendera, men tyvärr var ölutbudet var inte mycket att hänga i julgranen. Det enda av intresse som jag kunde hitta var Maredsous 6 så det fick bli ett par sådana.

Opeths spelning ger jag fyra halvsöta smultron av fem möjliga. Öppningen var kanonbra med Heir Apparent och Ghost of Perdition men sen blev det lite si och så med låtvalet. Tycker att det blev ett par lugna låtar för mycket och några äldre låtar som jag inte tycker håller lika hög klass som senare material. Mot slutet blev det bättre och jag vill särskilt lyfta fram The Lotus Eater, det är en fantastisk låt och jag älskar mittpartiet som osar 70-tals funk, Gentle Giant och galen karnevalmusik. Hur i hela friden de lyckas klämma in något sådant i en dödsmetallåt utan att allt havererar låter jag vara osagt men ett är då säkert, det var jäkligt häftigt att höra det live.

Ids inte ens ödsla tid på att diskutera ölutbudet på KB, det är som på de flesta rockklubbar rent bedrövligt. Blev en iskall Guinness mest för att jag kände mig lite törstig.

/Markus

Ps. Så fort jag får bilder från min bror så kommer det ett riktigt fulölstest inspirerat av Double Bastard. Jag, min bror och en kompis testade Mariestads och Norrlands Guld för att försöka utröna om det kan vara samma öl i olika förpackning. Fortsättning följer…

Dagens musiktips

2009-02-17T18:26:00.002+01:00

Imorgon blir det konsert med Opeth på KB i Malmö. För er som inte hört talas om bandet i fråga är det ett svenskt dödsmetall band med influenser från så vilt skilda håll som Morbid Angel, Camel, Deep Purple, King Crimson, TOOL, svensk folkmusik, Porcupine Tree och gud vet vad annat. Otroligt bra och varierat och ska jag lyfta fram några favoritskivor blir det Blackwater Park, Ghost Reveries och Watershed.

Rekommenderat öl till Opeth:
Stone Imperial Russian Stout, Yeti Imperial Stout, Old Rasputin Russian Imperial Stout, Southern Tiers Imperial Imperial Oatmeal Stout eller liknande mörk, komplex och välsmakande öl. Svärta och komplexitet i en fantastik symbios känns som en bra beskrivning av ovanstående öl och Opeth.

/Markus

Ps. Maredsous 8 och linssoppa med tabasco funkar finemang! Kombinationen stark mat och mörk dubbel fungerar överraskande bra, i mitt tycke bättre än välhumlade öl. Det blir mer riv i ölen, känns nästan som en tokkolsyrad läskeblask, samtidigt som sötman balanserar hettan i tabascon riktigt bra. Har testat med tacos också och det fungerar lika bra, däng på salsa och njut.

Nøgne Ø Dobbel IPA

2009-02-16T21:15:00.015+01:00

Med spänd förväntan så öppnade jag mitt livs första DIPA från Nøgne Ø. Deras vanliga IPA tycker jag är ett alldeles förträfflig öl så det är inte utan att man blir intresserad av att se vad de sympatiska norrmännen har kokat ihop för något denna gång. Dobbel IPA:n är tillverkad tillsammans med den japanske bryggaren Toshi Ishii från Karuizawa. Vem är Toshi, var han jobbar och vad han har bryggt tidigare har jag inte en susning om och jag är lite för slö för att googla på det just nu. Japansk öl är inte min starka sida, har testat Asahi men det säger ju inte så mycket. Blir lite som att testa Pripps Blå och sedan konstatera att all svensk öl är ointressant. Nåja, över till Dobbel IPA:n:

Efter jag har hällt upp ölen blir det kvar en härlig skumkrona som endast långsamt försvinner, inte långt efter skumvärldsmästarna i Belgien. Ölet doftar svagt sött med toner av mandarin/clementin eller liknande citrusfrukt och det är långt ifrån den humlekanonad som jag förväntat skulle träffa mina doftceller. Inget fel med det men jag hade nog föreställt mig något häftigare med tanke på att det är tal om ett öl på 8%. Ölet i sig är extremt grumligt och endast med hjälp av hjälp av min kontorslampa går det att lysa igenom vätskan. Mitt stora vinglas gjorde inte saken lätare, det rymmer över en halvliter vätska, lättare men jag kan konstatera att utan något kraftigt artificiellt ljus så ser ölen svart/röd ut. I sann Nøgne stil så sjunker det ner mängder med jäst/proteinfällningar till botten av glaset. Har jag betalat dyrt för ölen ska allt i glaset;-)

Citrusfrukten och sötman återkommer i smaken och ölen är relativt besk utan att för den skull vara obalanserat. Humletokig som jag är så skulle jag nog velat ha mer humlearomer och beska och tonat ner sötman lite. Om jag inte missminner mig så var Nøgnes vanliga IPA i princip lika humlearomatisk som den här och frågan är om den inte var i princip lika besk eller möjligen beskare. Skulle ha varit kul att jämfört dem sida vid sida för nu känns det som om det är i princip samma öl jag dricker. Ska jag vara helt ärlig känner jag mig lite snuvad på konfekten; Dobbel IPA är inte på något vis dålig men den känns mer Nickelback än Pearl Jam. Originalet är allt som oftast bättre och varför göra en kopia på något som redan är riktigt bra?

/Markus

Vet inte om det bara är jag som tycker att de flesta europeiska bryggerier har en bit kvar till de riktigt bra IPA/DIPA som amerikanerna levererar. Tycker allt som oftast att "våra" brygder saknar krispigheten och fräschören som återfinns hos Stone, Great Divide, Southern Tier, Green Flash osv. Vet inte om det beror på humlen, malten, jästen eller mina smaklökar men något är det i varjefall. Personligen tycker jag matchresultatet är givet:

USA 1 – Europa 0

Imorgon blir det ett besök på systembolaget

2009-02-15T21:08:00.004+01:00

Det är de tillfälliga nyheterna som lockar och då framförallt Nøgne Ø Dobbel IPA och Harvest Ale. Enda smolket i bägaren är att jag glömt bort att jag har ett möte inbokat vid tiotiden så jag får snällt vänta tills det är över innan jag kan gå på glasbanken. Lite förargligt men jag misstänker att det inte kommer vara någon jätterusning för någon av ovanstående öl och sannolikheten är rätt stor att de inte säljer slut de första timmarna. Är det slut så får jag väl snällt lomma hem med mössan i handen;-)

/Markus

Uppdatering: Blev två stycken Nøgne Ø Dobbel IPA, två stycken Harvest Ale och så en Left Hands Smoke Jumper Smoked Imperial Porter. Hade av någon anledning missat Portern och efter banningar från min bror så blev det att köpa en öl för en framtida provning via Skype.

Ölkällaren i Norrland

2009-02-14T23:18:00.009+01:00

Jag och min bror har lagt rabarber på vår mors jordkällare och har där startat upp en liten ölkällare. Själva källaren är inte speciellt stor men gissningsvis kan man nog klämma ner ca 500 flaskor i den utan att behöva ordna några hyllor eller liknande. Är i och för sig inte speciellt smidigt att ha ölen stående på golvet som vi har just nu men för tillfället har vi så pass lite öl att det inte spelar någon större roll. Får väl se när man känner sig händig och ordnar något, för tillfället känns det mest skönt att ha ett bra förvaringsutrymme.

Det finns för tillfället egentligen bara två problem som jag ser det:
1. Ölkällaren finns i Norrland och inte Skåne. I sig inget jätteproblem, i vissa lägen kanske till och med en fördel eftersom jag omöjligen kan nalla av ölen, men lite irriterande är det eftersom jag bara åker upp ett par gånger om året.
2. Temperaturen i källaren är inte helt optimal. På sommaren ligger det runt 12-14 °C och det funkar ju finemang. Problemet är när vargavintern slår till för då blir vår fina ölkällare en kryotank med en temperatur strax över 0 °C . I julas var jag på väg att leta reda på filtar och en kupévärmare för att rädda våra fina maltdrycker men som tur var blev det inte kallare än 0,5 °C. Känns inte som om det är optimalt att ha svängningar på 12-14 grader men å andra sidan är det rätt långsamma sådana och det blir ju aldrig jättevarmt. Känns som om kyla rent generellt är bättre än värme och än så länge har jag inte märkt av att någon av ölen vi lagrat har tagit någon skada.

Vi började köpa på oss öl vintern 2007 och sommaren 2008 blev det riktigt seriöst. För tillfället har vi ca 170 öl i källaren och här följer ett axplock:

Stone Double Bastard 2007
Old Guardian Barley Wine 2008
Brooklyn Black Chocolate Stout 07/08 och 08/09
Yeti Imperial Stout 2007
Stone Russian Imperial Stout 2008
Stone Vertical Epic 070707
Bigfoot 2008
Nögne Ö Imperial Stout 2008
Westmalle Tripel 2008
God Jul 2007 och 2008
Hibernation Ale 2007 och 2008
Old Rasputin Imperial Stout 2008

Vi har än så länge inte haft möjlighet att göra så många vertikalprovningar men några korta iaktagelser har vi gjort:

Old Rasputin har utvecklats till att bli en fantastiskt god öl utan den alkoholsmak/doft som den hade när den var fräsch. En underbar doft och smak av choklad har kommit fram eller möjligen utvecklats med lagringen och när vi provade den i julas så var den en klar favorit i hård konkurrens med Stones IS. Hoppas att den dyker upp igen lagom till sommaren så man kan köpa en låda till.

Yetin har tappat en hel del av sin humledoft men är fortfarande extremt besk. Jämfört med en fräsch dito så tycker jag nog att den lagrade kändes snäppet mer elegant utan att för den delen vara mesig på något vis. Men å andra sidan är en nybryggd Yeti inte att leka med, troligtvis en av mina absoluta favoriter i kategorin ”tokhumlade Imperial Stouts”. Finess eller mangel, det är frågan det?

Förra årets Brooklyn BCS tycker jag varken har blivit bättre eller sämre av lagringen. Tror jag kommer att låta mina öl stå rätt länge för att se vad som händer för just nu är det ingen större favorit; 07/08:an är lite för söt, simmig och allmänt spritig för min smak. Min bror tyckte att den hade en väldigt kraftig syrlighet som man normalt inte brukar förknippa med Imperial Stouts och jag är böjd att hålla med. (Tänk mer Lambic än rostad syrlighet.) Tycker syrligheten även är rätt framträdande i 08/09:an men den känns otroligt balanserad och välsmakande; kaffe och choklad i en härlig kombination. Ska bli kul att testa dem sida vid sida men å andra sidan blir det lite vanskligt att jämföra med tanke på att förra årets var snäppet mer alkoholstark. Om jag minns rätt var den på närmare 11 vol%.

Har tyvärr inga bra bilder på ölkällaren för tillfället men jag ska skicka min brorsa på ett fotouppdrag så jag har något att lägga upp här. Vad är en blogg om lagring av öl utan bilder på ölen som lagras;-)

/Markus

2009-02-14T23:03:00.000+01:00

Det är viktigt att barnen tidigt förstår sig på vad riktig kvalitétsöl är för något. (Varken ölet eller barnet på bilden kom till skada.)

/Markus

Ett första inlägg

2009-02-14T21:30:00.000+01:00

Har länge funderat på att skapa en ölblogg och efter många om och men så har det äntligen blivit av! Jag har en djupt inrotad ovilja mot att ta till mig ny teknik och jag är allt annat än en early adaptor. Det har av den anledningen varit en väldigt lång och krävande mental förberedelse för mig innan jag kommit mig för att skapa ett konto. Förväntade mig att det skulle ta flera timmar att registrerat alla uppgifter, ladda ner ny programvara, konfigurera datorn osv. Som tur var fick jag för en gång skull en glad överraskning, det tog inte mer än ett par minuter att komma igång, jippie! Att jag sedan har lagt en oerhörd massa timmar på att designa sidan som sådan får man bjuda på;-)

Finns redan en uppsjö med trevliga och läsvärda bloggar så jag är lite osäker på om min sida kommer fylla någon större funktion men min plan är att skriva lite om lagring av öl, byteshandel med öl (beer trading låter bra mycket bättre än byteshandel men jag kommer inte på något annat just nu) och så öl i största allmänhet.

/Markus

Ps. Med tanke på att jag är en glad amatörgitarrist så finns det nog goda odds för att jag kommer skriva lite om musik också.