torsdag 30 april 2009

Lite mer Three Floyds


Blev lite andra roliga Three Floyds öl inköpta i Köpenhamn. Alpha King, Dreadnaught och Oatgoop (Mikkeller har varit med och bryggt den men jag tycker den har rätt mycket av Three Floyds humlekaraktär.) Frågan är om det är lämpligt att testa alla dessa öl på en kväll eller om det blir att sprida ut det lite, kan ju bli lite väl mycket av det goda plus att man riskerar att få en överdos amerikansk humle;-)

/Markus

onsdag 29 april 2009

Three Floyds


Three Floyds är ett av USA:s mest välrenommerade bryggerier och de står bakom ”kioskvältare” såsom Dark Lord, Dreadnaught, Behemoth och Alpha King. Att de bara distribuerar sina öl till tre stater i USA gör ju inte hypen kring deras öl mindre; som Europé har det ju varit i praktiken omöjligt att få tag på deras produkter. Visst, Hvedegoop och Oatgoop går att få tag på men det beror ju på att Mikkeller har ett finger med i spelet.

För några månader sedan kom jag över en Behemoth 2007:a genom ett byte. Kände mig först lite snuvad på konfekten, hade hellre velat ha en 2009:a, men bytt är bytt och eftersom jag inte specificerat hur fräsch jag ville ha min öl så var det ju svårt att gnälla. (Ett visdomsord på vägen: Än hur tydlig du tycker att du är när du skriver mail så finns alltid risken att mottagaren missförstår. Framförallt om du har med amerikaner att göra;-) Tycker personligen att det alltid är bäst att testa en nybryggd öl först för att få en uppfattning om hur den smakar och sedan lagra och/eller köpa äldre flaskor.

Nåväl, har inte blivit av att jag testat min 2007:a och när jag fick nys om att 2009:an dykt upp i Köpenhamn köpte jag en sådan rätt omgående. Nu saknades bara en 2008:a för att göra en grymt schysst vertikalprovning. Snabbt som blixten försökte jag byta till mig en dylik pjäs men det sket sig. Blev återigen lite lätt besviken, snacka om dagens I-landsproblem, men bättre en 2007:a och en 2009:a än ingen alls.



Hade hört lite rykten om att Ölbutikken i Köpenhamn kommit över några lådor Three Floyds och till min stora glädje släppte de ett gäng öl idag. Att de sålde 2008:ans Behemoth gjorde att jag inte kunde hålla mig, flexade ut från jobbet och tog första bästa tåg till Danmark. Om man ska ha en vertikalprovning så måste den ju vara så komplett som möjligt.

Jag trodde att det skulle vara kö utanför Ölbutikken när jag kom fram men det var rätt lugnt. Trots ett släpp av Dark Lord 2007 och 2008 så var det förvånansvärt lite folk. Mig veterligen är det första gången man kunnat köpa Dark Lord på annan plats än Three Floyds bryggeri och på annan tid än Dark Lord Day. (DLD arrangeras en gång om året och ska visst vara en riktigt schysst upplevelse om man gillar att snacka skit med andra ölnördar, testa massa öl och köpa Dark Lord.)

Väl på plats träffade jag på Fredrik (tack för ölen!), Nicklas och en annan ”ölnörd” som jag tidigare träffat på Ölbutikken. Tog som vanligt närmare en timme innan jag bestämt mig för vad jag skulle köpa med mig hem och efter lite allmän språkförbistring, stackars Jeppe på Ölbutikken förstod inte ett ord av min norrländska, så bar det av hem med ryggsäcken och påsarna fullproppade med öl.



Summa summarum, en jäkligt trevlig ölköpardag och nu har jag alla mina Behemoth på plats. Jäklar i ögat vad det ska ”vertiklaprovas”, jippie!

/Markus

Ps. Apropå svenska buskisbryggerier, Three Floyds har några osannolikt fula etiketter och osmakliga färgval; grönt och rosa/lila någon? Ett är då säkert; det är en himla tur att det är tal om ett amerikansk bryggeri, USA och smaklös design går ju hand i hand, och att de har öl som kan backa upp den något tveksamma formgivningen. Tänk er Nynsähamn, Nils Oscar eller Oppigård med samma design som Three Floyds;-) (Vill ni se en riktigt ful hemsida så gå in på www.threefloyds.com, det är inte många rätt där inte.)

fredag 17 april 2009

Här händer det inte speciellt mycket


Har haft noll och ingen inspiration på skrivfronten den senaste tiden. Inget fel med det men någon kontinuitet bör man ju ha på sin blogg för att den ska fylla någon funktion. Får bli en kort resumé över vad som hänt den senaste tiden:

-I söndags var jag på BA i Malmö och drack en Stone IPA och en Stone Ruination. Ölen var hyffsat fräsch, tappad på flaska i november 2008, och hade gott om sting kvar. För första gången så kom jag på vad humlebeskan i ovanstående öl påminde om, tänk er den peppriga hettan i ruccola så är ni hemma. Sanslöst gott var det i varjefall och är man ute efter en IPA med riv så fungerar bägge alldeles utmärkt. Ruination är på sina ”nätta” 7,7% en riktig tungviktare i humlebomb kategorin, är nästan så besk att smaklökarna skrumpnar ihop.

-Har precis lyckats övertala en polare som är i New York att köpa med sig lite öl åt mig. Om allt går vägen så kommer jag få hem två flaskor Stone 12th Anniversary Bitter Chocolate Oatmeal Stout, en flaska Stone Sublimely Self Rightous och en ännu så länge okänd flaska.

-Blir en vertikalprovning på Behemoth, har en flaska 2007 och 2009 stående hemma och nu väntar jag bara på att få hem en 2008. Har inte testat Behemoth förut och har inte en susning om åldern påverkar ölen positivt/negativt men det blir kul att testa. Får se om man klämmer in en Oatgoop/Hvedegoop i provningen när man ändå håller på, alltid kul med lite temakvällar.

-Peppar brorsan att köpa på sig lite roliga belgare till ölkällaren, lutar åt att det blir lite Rochefort 8:a och 10:o, Westmalle Dubbel och Maredsous 10 men vi får se vart det landar.



-Fransmän kan annat än dricka vin och käka groddlår, med Gojira visade de att de kunde lira modern metal. Har hittat ett till bra exemepl i Hacride, ett band som blandar influenser från Meshuggah, TOOL och ovan nämnda Gojira. Har inte hört mer en ett par låter men det låter riktigt lovande så jag ska ta och sponsra bandet med ett skivköp här framöver; förhoppningsvis är hela plattan bra.

/Markus

lördag 11 april 2009

Millimeterrättvisan kommer inte införas i år heller


Sitter och peppar inför bob hunds spelning 23:e mars på KB (Malmö). Ska bli ruggigt skoj att se ett av Sveriges, ja för att inte säga, världens bästa band. Deras blandning av Velvet Underground, Devo, Captain Beefheart och The Stooges är i de flesta fall helt fantastisk och Thomas Öberg är en frontman i samma skola som Iggy Pop.

Är det något jag vill lyfta fram är det texterna. Thomas Öberg är nog en av de bästa textförfattarna som är aktiv idag och det är ofta naivt, surrealistiskt och otroligt träffsäkert. För att ta ett lösryckt exempel så har jag valt första versen ur låten ”Fantastiskt” som är hämtad från deras senaste skiva ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk”.

Ja, ja… det var jag. Utkastad som gud skapade mig
Men det stod inget om religion i polisrapporten
Det enda som hända var att mina fyra sista siffror
Blev mitt otursnummer
Försäkringskassan kämpar fortfarande för att förstå
Hur min kropp kan vara överbefolkad av röster
Samtidigt som min själ detonerar av ensamhet.
En dag ska ni alla få sprängd anka till lunch
Jag har den tejpad på kroppen
Jag anser dessutom att okända är helt och hållet på min sida


När jag var yngre och uteslutande lyssnade på rock, hårdrock och metal så fattade jag inte storheten med bob hund. Blev mest irriterad på den breda skånskan, töntiga musiken och den nördiga arty farty stilen. Först i början av 2000-talet kom jag till mina sinnens fulla bruk och insåg vad jag missat. Idag är bob hund ett av mina absoluta favoritband och jag lyssnar mycket hellre på dem än på något töntigt metalband såsom Manowar, Helloween, Judas Priest, Twisted Sister eller Kiss. Skönt att bli vuxen och se ljuset i tunneln;-)

Och vad dricker man när man lyssnar på bob hund? Finns ju en uppsjö med bryggerier där hundar, av någon dunkel anledning, figurerar. Någon av dessa skulle kunna funka men det känns lite fantasilöst. Nej, jag skulle nog rösta på Mikkellers USAlive, en belgisk inspirerad ale bryggd med orvaljäst och en rackarns massa humle. Känns rätt passande till bob hund, det är lite skevt och avigt men ändå välgenomtänkt och fantastiskt bra.

/Markus

måndag 6 april 2009

Bröderna Lindströms Ölkällare

Nu har äntligen tiden kommit för lite bilder från den "mytomspunna" ölkällaren. Återigen har jag anlitat min fotointresserade bror och som ni kan se på bilderna har mycket övande och inköp av nya strålkastare verkligen påverkat slutresultatet.


Här har ni en trendriktig lucka i golvet


Med luckan uppfälld så kan man se ner på den utsökt snidade trappan


Så här ser det ut på det stenlagda golvet


De äldre rariteterna står i utsökt formgivna plastbackar


På en fin plastbädd kan vi se de lite nyare årgångarna

En helg i ölens tecken (del 2)


Efter fredagens Dark Lord kändes det som ett ypperligt tillfälle att bjuda Anders och hans sambo på mat och lite öl, vad annars;-) Med tanke på det fina vädret så passade vi på och grilla och det kändes nästan som om det var semester, jippie!

Som välkomstöl blev det en Oppigårds Single Hop, ett trevligt nyhet med lätt kropp och bra bett i besken. Tycker inte att det är ett av Oppigårds bättre öl, är lite väl enkelspårigt men det funkar som törstsläckare. Till maten bjöd Anders på Saison D'erpe-Merde vilket är ett öl jag tidigare missat när det släpptes på systembolaget. Var så mycket god mat och gott sällskap att jag inte minns mer än att jag tyckte det var kanonbra. Ska införskaffas och njutas av lite mer koncentrerat någon gång i framtiden.
Till efterrätten blev det lite Fru Frederiksen från Amager och jag tyckte det passade som hand i handske, choklad och stout kan sällan gå fel. Frun i familjen är i princip som en exakt kopia av Hr. Frederiksen och nyfiken som jag var på att jämföra ölen så blev det i rask takt en herr också. Två finfina öl som jag varmt kan rekommendera. Anders nämnde att han tyckte att Hr. Frederiksen blev bättre med lagring så jag funderar på att köpa någon för jag har bara druckit den relativt färsk. Kort sidonot: vad tänkte bryggeriet på när det skrev denna text på flaskan? Är det dansk humor som jag inte förstår mig på eller?


Bättre än Beatles?

Efter jag spelat lite The Shaggs, Eilert Pilarm, Frank Zappa och Sly and the Family Stone var det så dags för kvällens höjdpunkt: Lost Abbeys Serpent Stout. Har tidigare inte prövat något från Lost Abbey och innan provningen hade jag läst en del om ölet. Med tanke på att Lost Abbey brygger mycket belgiskinspirerade öl så förväntade jag mig en hel del belgisk funkighet men tji fick jag. Som sig är brukligt när det gäller Imperial Stouts fanns det en hel del kaffe- och chokladsmak också. Det som stack ut var dock den mycket starka lakritssmaken. I övrigt tycker jag dock att det var väldigt amerikanskt och inte en liten gnutta av belgisk funkighet gick att hitta. Sepent Stouten var bra men jag hade nog nästan förväntat mig något i stil med Black Albert. Summa summarum så var ölet bra men inget som gick till världshistorien.

Efter det så blev jag lite glad i hatten och bjöd på en 2:nd Anniversary från Port Brewning. Inte så där jätte genomtänkt och när jag märkte att humlen dött av ganska friskt så kändes det rätt onödigt. Har aldrig prövat den fräsch tidigare och tyvärr var den här flaskan inte så jättespännande, maltig och söt med rätt lite humlearomer kvar. Endast den bitande, grenig beska som kom på slutet gjorde en påmind om att det var en DIPA man drack. Trist avslutning på kvällen men å andra sidan hade det blivit en hel del öl så ens smaklökar var rätt bedövade.

Allt som allt var det en mycket trevlig kväll med schysst öl och trevligt sällskap.

Markus

söndag 5 april 2009

En helg i ölens tecken (del 1)



Jag och Anders hade vid en tidigare träff diskuterat om vi skulle dela på hans flaska Dark Lord 2008 någon i framtiden. Efter lite diskussion så bestämde vi att det var nu på fredag den 3:e april runt 16-tiden som det skulle ske.

Klockan tre hade jag och min fru Erica tid på banken, vi försökte oss på att omförhandla ett av våra bolån och det gick väl sisådär. Jag är notoriskt dålig på att förhandla så det blev ynka 13 punkters rabatt i ett halvår, en klar försämring jämfört med de 20 punkter vi hade tidigare. Är kanske inte så mycket att gnälla om med tanke på hur låga räntorna är för tillfället men jag kan komma på ett hundratal saker jag hellre lägger pengarna på än ränta.

Efter det upplyftande bankbesöket så styrde jag min stålspringare mot Anders lägenhet. Att få äntligen få möjlighet att testa Dark Lord fick triviala räntefrågor att snabbt försvinna ur mina tankar. Som extra bonus sken solen och värmen gjorde mig lätt svettig när jag ivrigt trampade fram efter Sallerupsvägen mot det hägrande målet.

Väl på plats frågade Anders om jag ville ha kaffe vilket jag mer eller mindre reflexmässigt tackade nej till. Varmt kaffe efter en svettig cykelfärd kändes så där lagom spännande. Nu visade det sig att han skulle bjuda på en Long Trail Coffe Stout och då blev det ju plötsligt mycket mer intressant.



Ölet var riktigt gott och kaffesmaken var väldigt framträdande, det kändes nästan som om man satt med en schysst kopp java i näven. Ett smaskens öl som jag gärna skulle kunna tänka mig pröva igen.

Efter denna aptitretare blev det så dags för Dark Lord. (Ni kan läsa en längre och mer utförlig recension samt se en hel del bilder här.) Ett öl som är så galet hypat som Dark Lord kan ju i princip aldrig leva upp till sitt rykte vilket gjorde att jag försökt skruva ner förväntningarna något. Till detta så har jag läst lite innan att ölen är väldigt söt och det är något jag har svårt för. Vet inte riktigt vad det beror på, jag är ju i normala fall ett riktigt sockertroll som gärna äter godis och dricker läskeblask dagligdags, men söta öl är för mig nästan aldrig njutbara att dricka. Med andra ord var det med en kombination av spänd förväntan och ett litet uns oro som jag tittade på när Anders skalade av vaxet från flaskan.

Ölet i sig var svart som natten och skummade rätt rejält med tanke på den höga alkoholhalten. Doften som slog emot näshåren var väldigt söt och jag tyckte mig hitta lite körsbärstoner. Någon alkohol gick inte att hitta vare sig i doften eller i smaken och det är rätt imponerade. Dark Lord är extremt tjock och fyllig och jag har faktiskt aldrig testat något liknande förut. Det räckte med ett par droppar för att fylla hela munnen med den svarta och söta vätskan. För söt det är Dark Lord, det är inget snack om saken. Den höga densiteten fick nästan ölen att påminna om sirap och initialt kändes det inte jättespännande. Sötman gick dock väldigt snabbt över i en otroligt rostad eftersmak där jag kunde hitta kaffe, lite choklad och kol. Har aldrig testat att smaka på kol men associationerna gick väldigt snabbt till en bränd stubbe eller något liknande. I övrigt hade jag rätt svårt att hitta andra smaker/dofter, ölet var väldigt homogent och jag tycker att det mer var tal om en helhet av smak som brutalt misshandlade mina smaklökar än individuella nyanser som man kunde plocka ut. På sätt och vis kan jag tycka det är rätt skönt, det smakade helt enkelt Dark Lord. Det närmaste jag kan associera till är Mikkellers Black men den är mycket mer spritig och mer besvärande söt, i varjefall ur min synvinkel.

Anders hade sagt att han läst att det visst fanns en osannolik bottensats i flaskan och han valde att spara ett par centimeter öl i flaskan. När vi hade druckit upp våra glas var vi intresserade av att se vad det var alla snackade om, hur tjockt och kletigt kan det egentligen vara? Jag höll på trilla av stolen när Anders häller upp något som mer liknar en chokladsås än öl! Nyfiken som man är så drack jag lite. Konsistensen påminde inte så lite om nyponsoppa och sörjan smakade i praktiken som Dark Lord men var avsevärt mycket bittrare. Man kunde se en massa små prickar i vätskan och jag funderar om det var speciellt hälsosamt att dricka det. Jag beslutade mig för att sörpla i mig resten medan Anders hällde ut sin del.

Var Dark Lord något att ha då? Är personligen inte superförtjust i söta alkoholstarka Imperial Stouts och kommer nog aldrig bli det. Dock tycker jag att Dark Lord var den bästa i den stilen som jag testat, den är söt så det räcker och blir över men sötman balanseras snyggt upp av mängder av rostade/brända toner. Inget öl jag skulle springa benen av mig för att leta upp igen men inte något jag skulle säga nej till att dricka igen. Personligen tyckte jag det var kanonbra att vara två och dela på en flaska, en hel 650 ml flaska själv skulle bli alldeles för mycket och jag tror man skulle tröttna rätt rejält på ölet innan man druckit upp sitt andra glas.

/Markus

onsdag 1 april 2009

Ölbytardax igen

Har precis gjort klart en låda med öl som jag ska skicka till det stora landet i väster. Införskaffat lite blandat godis här i Malmö och, framförallt i Köpenhamn. Tanken är att jag ska byta till mig två-tre flaskor Dark Lord 2009, en flaska Speedway Stout, en flaska Dreadnaught, en flaska Behemoth och sedan hade jag en lång önskelista på öl såsom Sexual Chocolate, Darkness, Kate the Great osv. Misstänker att det bara blir en bonus om min ölbytarkompis kan fixa någon av dem men man vet ju aldrig. Hoppet är det sista som dör;-)



Åkte iväg och köpte 4 cm tjock frigolit på Optimera för att lägga i lådan jag ska skicka ölen i. Det tar rätt mycket plats i kartongen men å andra sidan så blir det ett redigt stötdämpande lager.

Har lindat in alla flaskor i bubbelplast, stoppat dem i en plastpåse och tejpat som en galning. Om någon kapsyl skulle börja läcka så finns det odds att vätskan stannar kvar i påsen. Har lagt flaskorna i två lager med en skiva frigolit i mellan plus att jag fyllt kartongen med frigolitchips. (Heter det så?)



Känner mig för en gångs skull rätt säker på min paketering, känns som om man skulle behöva tappa lådan från väldigt hög höjd innan något går sönder inuti den. Jag ber dock en stilla bön till ölgudarna för att allt ska gå vägen. Det är ju inte bara mitt paket som ska klara sig utan även min ölbytarkompis. Hittills har två byten gått vägen utan problem så förhoppningsvis funkar det bra igen men man vet ju aldrig.

Halva nöjet med sysselsättningar som dessa är planerandet och väntandet. Är ett av få tillfällen då jag känner mig som ett barn inför julen. Allt planerande och väntade gör att man bygger upp en hel del förväntningar och när äntligen paketet kommer är det som om jultomten kommit på besök.

/Markus